-
London del III
Jag sa till Corin: Jag måste få åka till antingen Camden Market, Kensington Market eller Portobello Road för att få uppleva lite klassisk marknad. Då skrattade Corin och så sa hon: Helena, you are such a tourist, I will show you something better. Så då åkte vi istället till östra London och Corins favoritområde (efter hennes egna kvarter förstås) och det var Bricklane och Spitafields Market. Hippt, konstnärligt och vibrerande. Mängder med spännande grafitti och vackra väggar (det var här som Bankys konst syntes mest) Corin säger att mycket av den vackra konsten på de gamla industrihusväggarna kommer att försvinna då hela området genomgår en uppfräschning inför OS. Helt ärlig…
-
Summering av helgen
Hejsan kära vänner Nu är jag tillbaka ifrån London. Hoppas att ni förlåter några dagars ickebloggande. Iochförsig kom jag hem redan i måndags men jag behövde komma ikapp lite. Det var fantastiskt att få träffa Corin igen. Jag brukade känna henne som en ung flicka men det var en stolt dam, en kvinna som träffade mig nu. Det är spännande att umgås med andra fotografer, att plåta ihop. För fastän man har samma utgångsläge, samma ljus, samma ram och kanske tillochmed samma kamera så kommer bilderna aldrig någonsin att se likadana ut därför att man har olika ögon. Olika temperament. Olika syn. och Corin hade köpt sig en fantastisk våning…
-
Att möta en elefant
Alltså, det kan vara så missvisande att blogga retroaktivt. Vi har ju faktiskt kommit hem från vår resa för länge sedan så möter jag människor som säger, men du var ju på beachen. Så, javisst var jag, men jag tog så mycket intressanta bilder där så jag kan omöjligt släppa vår fina resa. Ni vet hur det är. Dagarna går, man läser böcker, njuter av tillvaron. För vår del var det första gången vi var i Thailand med barn. Tidigare har våra Thailandresor mest gått ut på långa kayakturer, klättringar, vandringar i bergen, dyk och -snorkelturer, cykel, träning, kurser och runtresande. Thailand är ett fantastiskt äventyrsland med gudomlig natur…
-
Best time of the day
Jag ska snart ge mig med beachbilder, men inte riktigt än. Den bästa tidpunkten på dygnet måste ju vara twilight, eller blå timmen som jag tror att det heter på svenska. Precis efter det att solen gått ner tills det att det blir becksvart. Det är iallafall min favorittidpunkt på dagen. Strax efter den här bilden. Det går fort, på några minuter. Allting blir till guld, man tappar andan för en stund. Vill frysa tiden. men det är ju också det som är det magiska, att det är så förgängligt. man kan passa på att flyga fram litegrann Ljuset ändrar sig hela tiden, ömsom guld, ömsom rött, ömsom blått. Det…
-
On the beach day 4
Åh om jag kunde så skulle jag leva på stranden, att se horisonten varje dag, känna vindar svepa in, sanden mot fötterna….låta tankar och ande få plats. Meditera över vågor, himmel och salt. Huden och kroppen och själen som smälter ihop. Låta mitt (vårt) barn bli ett naturbarn, en surfardude som pratar delfiners språk. Ni kommer få se mer strandbilder, var så säkra.
-
En liten båtresa
Ibland, om man skulle få för sig att bli rastlös under en båtresa kan man alltid ha roligt med telefonen. Man behöver bara ett bra fönsterljus så är saken biff.
-
Casa Batlló by Gaudi
I Barcelona fick jag vara med om en överväldigande upplevelse. Nämligen besöka Gaudis mästerverk Casa Batlló. Jag hade gärna besökt alla hans verk men hann inte denna gång. Jag hade också gärna haft med mig min pappa för han hade blivit lika överväldigad som jag, inte bara av arkitekturen utan lika mycket över hantverket bakom. Gaudi var en arkitekt verksam i Katalonien runt sekelskiftet 1900. Hans arkitektur betecknas som sensuell och organisk med surrealistiska och expressionistiska drag. Vilken modig man tänker jag när jag tar stegen in i foajén och vad modiga de var på sin tid som anlitade honom. Faktum är att ord är överflödiga när det kommer till…
-
Barcelona personalresa
featuring: Så jag förstås. Själva chefen. Vi hade det så bra, precis sådär bra man ska ha det när man avrundar ett projekt. Säger adjö, tackar, utvärderar och berättar några extra hemligheter. Dessutom gjorde vi det i en smutsig, magnetisk, farlig, spännande, färgstark stad som Barcelona. Ja, det här gänget är verkligen ett skönt gäng och vår avslutningsresa blev så bra. Jag kommer sakna dem så mycket. På återseende Fröknarna Fräs. Jag gråter inte för jag säger adjö varje höst och har gjort det sedan 1993 (då jag var 13 år och började driva mitt café) Vi ses 2012 mina fräsiga små fröknar.
