Min tid räcker inte till. Skulle vilja bli strandad i alperna i ett oväder så som Mary Shelley blev då hon skrev Frankensteins monster. De satt uppe i en chalet i de schweiziska alperna och ute ven stormen, de tog sig ingenstans. I en hel vecka satt de fast och det enda de kunde sysselsätta sig med var att berätta historier för varandra. Så Mary Shelley började berätta historien om Frankensteins monster för sin man Percy Bysshe Shelley och sin vän Lord Byron och plötsligt var en av litteraturhistoriens största gotiska mästerverk skriven. Det är därför oväder finns. 

Finns inget som är så roligt som förfester. Ibland fattar jag knappt varför man går ut alls när man har som roligast på förfesterna. I lördags hade jag en otroligt intressant förfest för jag hade besök av två 10-åriga tjejer. De frågade lite snällt om de fick prova mina skor och utan att jag visste ordet av hade de fnittrande kastat sig loss på min garderob. Andra kanske skulle skrika av att två vilda 10-åringar prövar ens klänningar men jag tyckte mest att det var roligt. Minns när mamma skulle gå på fest när jag var liten. Jag satt brevid henne och tittade storögt på när hon målade läppar, prövade…

Jag har fått en ny kompis. Vi har flera vänner gemensamt och vi förstår inte varför vi inte blivit presenterade för varandra tidigare för det känns som om vi behöver varandra. Hon har mer klänningar än mig, dessutom är hon en baddare på skidåkning. Den kombinationen gör mig kär. Dessutom har hon samma driv i stegen som mig när vi går.

Igår gick det här fantastiska gänget på bluegrassafton på Kollsberg i ösregnet. Johanna får pris som bäst klädda av mig, hon har lånat min hatt som toppen på skapelsen.

Jag pratar med så mycket människor nuförtiden att jag får utlopp för mitt uttryckande och därför inte känner något behov alls av att skriva. Det är lite sorgligt kan jag tycka men jag vet att det kommer att komma dagar när behovet av skrivandet växer igen, sådär ute i september.   Istället hade jag tänkt att tipsa om de där bloggarna som jag brukar gå in på själv då och då, bloggar som bjuder på något extra och viktigt för mig.   Underbara Clara  är tösen som alltid går klädd i rutiga, vackra 50-tals klänningar som hon hittar på loppisar och hon köper aldrig något nytt. Hon gör mig så glad med…

”Hände en kul grej på beachen förut. En grabb på runt 6år kom fram te mig. Stod o stirra länge länge och utbrast Sedan-guuud va många klistermärken du har på dig! ” Sagt av Ray, tatuerad från topp till tå

Och allt är så vackert så det gör ont i ögonen. Ett helt annat land här. Jag tog årets första dopp fem gånger, lyssnade på mina vänners vackra diskussioner och vandrade en mil på stranden. — Postat från min telefon

Pierre är ett riktigt smtp-proffs och här hjälper han och hans vackra fru Elin mig med att få ordning på mina brevlådor. På mitt café midsommardagen, runt det runda bordet med grön duk. — Post From My iPhone