Vi har varit på personalutvecklingsdag. Jag kallade det för kick-off för jag visste inte riktigt vad vi skulle göra. En gammal vän till mig läser på personalprogrammet och ville testa sina nyvunna kunskaper på Fröknarna Fräs. Jag sa att vi bara skulle ha roligt men väl där blev det en dag i skolbänken då vi fick lära oss om gruppdynamik och grupputveckling med lite personlighetsutveckling. ___________________________________________________ Det finns generellt sett fyra olika personligheter. Alla dessa fyra bör finnas i en grupp för att gruppens mål ska kunna nås. -Process-personen) Logik, schema, planering, fakta men kan också vara ”stelbent” -Action-personen) Handling, slutförande, målmedveten. Negativt sett kan det bli för mycket ”perfektionist”…

Om ni tänker på det. Det är högkonjuktur. Det går bra för alla förutom för auktionisten som samlar på konkursbon. Han sa att det var dåliga tider för ingen går i konkurs.

Min älskling fyller år idag. Grattis vackra, vackra du som är vackrast i hela världen.

Nån annan gång. Får jag skriva. Om vettiga saker. Söndagsförmiddagen har jag blivit sittande, tittande på en dokumentär på SVT om keramikkonstnären Hans Hedberg som numera är 88 år och som bor på franska rivieran och som fortfarande jobbar varje dag. Han var pigg. Hans ögonbryn spretade åt alla håll. Han äter lunch på samma ställe i varje dag. I 40 års tid. Han måtte gilla den restaurangen. Tätt efter det följde en dokumentär om Paulo Coehlo, den världsberömda författaren från Brasilien. Han förändrade mitt liv när jag var 20. Men det är en annan historia. Enligt dokumentären verkade han ha förändrat många människors liv. Man är aldrig så unik…

Det finns en gård. Den är till salu. För första gången på 100 år. Den här gården ägdes en gång i tiden av min farfars far. Han hade den finaste marken på den här platsen. Milsvid utsikt över sjöar och berg. På toppen av ett speciellt berg. 1909 härjades gårdarna av en våldsam brand. Allt brann upp. Det fanns dåligt med försäkringar på den här tiden så för att klara livshanken tvingades pappas farfar att sälja den finaste marken. Den högst upp. Sedan dess har min farfars far, min farfar, min pappa tittat upp på den där gården som ligger högst upp som de tvingades sälja. Nu är den alltså…

Jag har varit på anticimex-kurs. Jag fick se stora råttor. Sedan fick jag se kackerlackor och annat kryp som skadedjursexperten odlade för att föra propaganda mot oss krögare. Han sa: de flesta skadedjuren kommer in secondhand-vägen. Genom gamla soffor och sånt. Jag tänkte på min röda Strindbergs-soffa från 1920 som står hemma i mitt sovrum och jag rös. Plötsligt börjar jag tänka att gamla, romantiska sekelskiftshus inte är för mig. Kanske ska man trots allt bygga sitt hus från grunden?

Jag är upplåst. Efter fem dagars fängelsevistelse hos bloggers robotar känner jag mig nu återigen fri. Men min relation till dem har fått sig en törn. Det var en tuff match att inte få publicera ett endaste inlägg på en vecka. Det är ungefär samma sak som att ha ett café men inte ha det öppet. Tillslut så slutar folk att titta förbi eftersom det ändå aldrig är öppet, och vilken idé är det då att ha ett café?