Äntligen!
Jag är upplåst. Efter fem dagars fängelsevistelse hos bloggers robotar känner jag mig nu återigen fri.
Men min relation till dem har fått sig en törn.
Det var en tuff match att inte få publicera ett endaste inlägg på en vecka. Det är ungefär samma sak som att ha ett café men inte ha det öppet. Tillslut så slutar folk att titta förbi eftersom det ändå aldrig är öppet, och vilken idé är det då att ha ett café?
3 Comments
Lina
välkommen tillbaka. inte en dag för tidigt!
Anonymous
ingen fara jâ kom att tebaka te dig ândå, du tog dâ e stönn ledi ifrå bôrken bar
Fotografinnan
Känns bra!! Tack för stödet!