Jag håller för tillfället på att arbeta med en ny hemsida i flash på www.helenah.se, där den här bloggen bara kommer att var en extern link. Min nya sida kommer att visa bröllopsfotografin på ett elegantare sätt och lite annat. Så länge får ni hålla tillgodo med denna och bläddra i arkivet på ”bröllop” för att beskåda mina bröllopsbilder. Varmt välkomna/ Eder Helena H

Jag hittade en liten anteckningsbok (har många) från 2004 när jag städade i min hylla, och det verkar som om jag ritar och säger samma sak gång på gång, år efter år. Är det inte dags att göra något åt det? Jag har längtat, jag längtar och jag kommer fortsätta att längta. Jag vill ha en häst. Jag rider. På araber, angloaraber, haflingers, islandshästar och halvblod. Hos vänner, bekanta, på ridskola, på stall. Favoriten är min ridgrupp på torsdagar klockan 18. Det är något med gruppen. Vi blir som 12 år igen. Vad är det hästarna gör med oss? Får oss förvirrade? Förälskade? Får oss lyckliga. Även om jag har…

Jag är en sådan som skriver listor över alla de böcker jag läser och alla filmer jag ser. Böckerna skriver jag upp i en röd liten bok och där antecknar jag vad boken ifråga gav mig och vilka upplevelser jag hade då jag läste den. Det lärde jag mig av den norska författarinnan Hanne Örstavik (som var som en liten älva) då vi träffade henne på ett seminarium på Holmenkollen i Oslo. Hon sa att det viktigaste när man ger en bok kritik är inte att plocka isär språket eller fråga hur den är uppbyggd, utan ”vad gav den mig?” Jag tyckte det lät bra. Filmer skriver jag bara upp…

Jag är en sådan som skriver listor över alla de böcker jag läser och alla filmer jag ser. Böckerna skriver jag upp i en röd liten bok och där antecknar jag vad boken ifråga gav mig och vilka upplevelser jag hade då jag läste den. Det lärde jag mig av den norska författarinnan Hanne Örstavik (som var som en liten älva) då vi träffade henne på ett seminarium på Holmenkollen i Oslo. Hon sa att det viktigaste när man ger en bok kritik är inte att plocka isär språket eller fråga hur den är uppbyggd, utan ”vad gav den mig?” Jag tyckte det lät bra. Filmer skriver jag bara upp…

Vill önska en riktigt skön och fröjdefull jul från mig och en av mina gravida systrar med en text jag skrev och som publicerades här i veckan i Heidruns Tidender. Julen innebär paket och presenter. Banker marknadsför bekväma lån för människor så att de ska ha råd att köpa klappar. Har de tur har de hunnit betala av dem till nästa års julhandlande. När klev Slösa in på scenen framför våra blå ögon och när klev Spara ut? Vad har hänt med presenten, gåvan, som fenomen? Det var ett land i mellanöstern som ville tacka Sverige av någon stor anledning och gav bort fem av sina vackraste arabhästar, värda många…

I vintras när OS sändes från Turin var jag i Frankrike och missade de svenska medaljerna på TV. Så, det var med stor glädje som jag ikväll såg OS-krönikan och fick se alla de 14 stolta och glimrande medaljerna uppmappade. Vilken spänning. Vilken dramaturgi. Länge leve SVT. Länge leve Public Service. Länge leve vinter-spelen. Länge leve snön. Länge leve kärleken till sporten. Länge leve skidåkningen. Länge leve Torsby (där både Bergman och Lind gick på gymnasiet. Lind samtidigt som mig. Nu var ju inte jag någon längdfåne i dessa år då jag hängde mer i fotolabbet än i skidspåret så jag hann inte bli närmare vän med dessa sköna gossar…

Jag har räknat till 14 personer i min omgivning som 1)nyss har fått barn 2) är gravida. Vad är det här för babyboom? Det är alldeles fantastiskt och samtidigt underligt. Är det Fuglesang som släppt ut fertititetsörter i luften som gjort att alla är på smällen, eller är det bara jag som kommit upp i en ålder där alla runt en skaffar (oops, man får inte säga skaffa, det heter får) barn? Det kommer födas så många vackra individer nästa år. Jag tror det blir en mycket intelligent generation som kommer födas med Fuglesang som helgad ängel. Själv kommer jag att titta på några avsnitt av Sex and the city…