GOD JUL

Julen innebär paket och presenter. Banker marknadsför bekväma lån för människor så att de ska ha råd att köpa klappar. Har de tur har de hunnit betala av dem till nästa års julhandlande. När klev Slösa in på scenen framför våra blå ögon och när klev Spara ut? Vad har hänt med presenten, gåvan, som fenomen?

Det var ett land i mellanöstern som ville tacka Sverige av någon stor anledning och gav bort fem av sina vackraste arabhästar, värda många hundra tusen kronor. Hästarna skickades till Sverige men i den byråkratiska tullen stoppades de. Hästarna saknade vaccinationspapper enligt den europeiska unionens riktlinjer och bestämmelser och de avlivades med omedelbar verkan på Arlanda. Jag undrar om landet i mellanöstern någonsin kommer att förlåta det bestialiska Sverige för hennes handlande.

Att få en gåva handlar alltså också om att få ett ansvar gentemot den vi får gåvan av och gåvan i sig själv.

Själv fick jag och min kusin en gång en gåva från en väns mycket svartsjuka flickvän. Gåvan hade formen av en grön blomma. Vi tackade den svartsjuka flickvännen så hjärtligt då hon förklarade för oss att blomman faktiskt var en speciell typ av ogräs. Intressant, sa vi och studerade konststycket i att sätta ogräs i en kruka och förvandla det till något vackert. – Ja , svarade hon, det symboliserar er.

Med denna gåva lämnade den svartsjuka flickvännen ett avtryck hos oss som vi aldrig skulle glömma. Det var den mest intressanta present vi någonsin fått och såvitt jag vet blommar den fortfarande där den står i sitt fönster.

En gåva är alltså inte bara ett materialistiskt ting i sig. Det ska finnas en innebörd och en symbolism, en högre tanke, en fruktad förbannelse eller vilsam välsignelse över det vi ger bort.
Men hur kan det vara möjligt att ge alla paket vi ger bort på julafton en högre mening?
Låt oss säga att vi ska ge bort 13 olika presenter till 13 olika människor på samma dag. När dessa 13 människorna sedan får 11 paket till förutom vårt, hur kan det då vara möjligt att ta emot dem på det speciella sättet som vi önskar, att ta emot en present med ett fullgott ansvar?
Slutar det inte då med att vi gör samma sak med våra gåvor som Sverige gjorde med arabhästarna, avlivar dem direkt i tullen? Glömmer vi då inte bort aftershawen (som vi egentligen inte tyckte om doften på) i sin låda, plockar vi ens upp popcornmaskinen ur sin förpackning? Läser vi den inbundna deckaren vi fick av faster Märtha? Sätter vi överhuvudtaget upp tändsticktavlan på Bodens fästning? Vet vi överhuvudtaget vad vi fick av vem? Vad ska vi med allt skräp till?

Är det inte dags att slå ett slag för presenten, gåvan som symbolism, ignorera kommersialismen och skriken om ”årets julklapp” och istället infiltrera gåvorna med personligt innehåll som ger avtryck?

Ge bort en minusgrad, en omskakning, en bröllopsinbjudan, en skidtur runt huset? Ge bort en hemlighet, ett äpple, en egenkomponerad sång? Kunna ta emot en gåva för sitt innehåll? Sprida ut gåvorna över året och låta de som får gåvan få något att tänka på när det inte är jul? Ge ogräs till våra ovänner, choklad till våra kollegor och sköra orkideer till våra älsklingar.

Jag vet att barnen inte talar till min fördel i den här frågeställningen om klappar och jul, men jag vet att Karl-Bertil Jonsson är på min sida.