-
Ett underbart vardagsrum
Åh jag är så dålig på att blogga nuförtiden och jag har inget direkt svar på varför det är så. Kanske är det småbarnsåren som tar ut sin rätt. Kanske är det mörka november som gör allt annat än inspirerar?Kanske är det min sökan på att hitta ett nytt slags forum för min blogg? Men bara för att jag inte bloggar så betyder det inte att det saknas material.
När jag var i NY blev vi inbjudna till en underbar familj ute på Long Island. Jag blev så kär i Jennys stil, och tyvärr hann jag inte plåta mer än vardagsrummet under hela den där söndagen som vi befann oss där. Det skulle nämligen badas i poolen, ätas middag och diskuteras viktiga saker (kanske visar de bilderna också). Men vilket hus.
Jag blev så kär i den här filten, en mexican weddingblanket. Jennie hade den perfekta mixen av antikviteter och luftigt, lätt atmosfär.
En stor fikonpalm som vakade över hela rummet.
Öppna spisar, små soffgrupper och en bohemisk flört i det luftiga, nya huset.
Väggarna var fulla av vacker konst och dessa möbler alltså…antika resekoffertar från Indien som hon använde som cocktailbord på sina tjejfester.Åh, vilket hus. Med några hundra meter till havet.Om ni är i NY kan ni gå och äta på Jennys restaurang på Manhattan. Det är en riktig pärla. -
Urban gardening
Om jag någongång i mitt liv skulle bo i en stor stad så skulle det vara New York. I sådanafall skulle jag ha en bakgård som liknar denna. Prunkande. Kollektiv. Doftande.
Mina kära magiska vän Steffan som jag lärde känna för länge sedan (då han bodde på Finnskogen) bor numera återigen i New York och gör tillvaron magisk där istället. I norra Värmland lärde han sig mycket om kooperativ och föreningsliv och tog med sig delar av det till NY.
Så skapade han en odlingsoas på en bakgård på en av sina fastigheter, så de omkringboende får hyra odlingslådor och odla sina egna blommor och grönsaker. Det är så fint. Så går Steffan runt i skjorta och kavaj och doftar på tagetes och kvisttomater.
Precis vad staden behöver.
När man kommer till en grön oas mitt i en stor pulserande stad är det som att man får en kick. En energiboozt. Det är så behövligt. Man kan andas. Hjärtat blir lyckligt
Ska ni till NY och letar boende kan man hyra fastigheten framför den här trädgården. Steffan är inte bara världens bästa människa utan även en grym hyresvärd, och han fullt av fina objekt att hyra ut, rätt stora lägenheter också om man är några stycken.
Nu längtar jag tillbaka lite till NY. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med min familj också, och någon gång hoppas jag att kunna stanna lite längre (typ ett år eller så) -
Natura Spa i Astoria gör underverk
En av mina allra bästa vänner, mannen till höger, lever ihop med den här förtjusande kvinnan i vitt. På mornarna skjutsar han henne till hennes jobb i hennes bil eller så vinkar han av henne hemifrån. De är så fina.
Lillian som hon heter driver ett framgångsrikt spa i Astoria, Queens i New York, och det har hon skapat alldeles själv från scratch på mindre än 8 år. Idag är det en arbetsplats för ca 25 personer. Sannerligen en kvinna att beundra.
I fönstren blommar stora, vackra, prunkande orkideer och alla hennes kunder undrar hur de kan blomma hela tiden (jag vet hemligheten, hon byter ut dem varannan månad)
När man kliver in genom glasdörrarna med handtag av trä möts man av ett stort ljus, leende människor , färgstark konst och en doft av mild sandelträd. Det hela är mycket exklusivt. Inredningen är zen. Mild, Sparsmakad. Exklusiv. Naturlig. Hon har vunnit flera utmärkelser och är omskriven av flera magasin.
Därinne kan man göra det mesta som hör till skönhet.
Jag nöjde mig dock med att få manikyr och få håret klippt, tonat och fönat. Ser ni vilket jobb de utförde, helt utan några tillsatser. Bara med en hårfön och en rullborste. Otroligt.
Jag kände mig mycket vacker när jag klev ut. Jetlagen från resan var som bortrest, jag hade ju nyss kommit till NY, världens bästa stad för fritänkare som mig.Natura Spa ligger på 31-78 Steinway street i Astoria. Bege er dit om ni hade tänkt få exklusiva behandlingar för mindre peng. Bästa New York-tipset. -
among the whisperings and the champagne and the stars
I ett års tid har jag haft en underbar inbjudan, och nu åker vi. På bröllop till New York. Som gäst. På Long Island. Jag är så exalterad.Hej hej.
-
Favoritbilder
Har ni några favoritbilder? Ni vet sådana där bilder man sparar på sitt skrivord långt efter att de togs just för att de berättar om något varmt och äkta?
Jag har fulla fotoalbum med sådana där bilder. Det bästa med dem är att de bara blir bättre med tiden. Det är fotografiets starkaste makt.
Det här är en av mina absoluta favoritbilder. Jag blir alltid lika glad när jag ser den. Den är så rolig. Den är tagen av Max Hedmark. En fantastisk fotograf.
Den berättar så mycket. Alla som shoppat med mig förstår vad gäspande Lina går igenom. Det är 2006. I New York på Times square. Jag har på mig farmors rosa jackklänning och en rosett köpt i Paris. Väskan var en kopia på en som farmor haft. Halsbandet var en present från Sarah. Jag gick igenom en omvälvande och smärtsam tid. Känns som igår.
-
New York
.jpg)
Nyss hemkommen från staden som aldrig sover. Köpte mig en digital Leica som fotograferar i RAW. För att få tillbaka en slags egen relation till bilden som dagbok. För att ta bilder som inte kräver något utan enbart reflekterar.Skaffade mig också ett par Fryeboots. Det har jag tänkt på att göra ett tag, cowgirl som jag är. När dollarn var nere i 5,80 slog jag till.
Nåt med den där staden. Däri finns allt. Stressade aktiekonsulter och yogaövande buddister.
Den tar hand om en. Den finns till för alla människor om man bara är villig att jobba hårt för sin sak.
New York är uppbyggt på nybyggare. Det finns en känsla, en ”jävlar anamma” och en väldigt mycket konst, musik och oliktänkande människor. New York känns medvetet. Med ekologiska produkter, soyamat och grönskande Central Park.Det är helt enkelt otroligt trevligt. Jag passar av någon anledning in där. Jag gillar New York.I Central Park sprang vi in i en hop av människor. Jag såg en lång, strålande kvinna sticka upp en 20 centimeter ovan alla andra och pekade mot folkhopen och sa ”Kolla, Tyra Banks”. Min väninna tittade på mig och frågade ”Vad är tyra banks för nåt?” Min väninna har aldrig varit mycket för populärkultur och det är befriande att man kan missa namnen på världens största fotomodeller. Det ska hon ha eloge för.I Chelsea såg jag extravaganta Vivienne Westwood hoppa in i en taxi. Hon var så otroligt snygg. I skor med klövertår och en hatt med stor, röd blomsterbukett på.Hade inte flygresan till New York varit så lång och bedrövlig för naturen hade jag åkt till New York ofta. Hängt med min extrafamilj där och slagit mig fram som lysande fotograf. Det känns som om jag och New York skulle ha ett varmt och lyckat arbetsäktenskap. -
New York
Nyss hemkommen från staden som aldrig sover. Köpte mig en digital Leica som fotograferar i RAW. För att få tillbaka en slags egen relation till bilden som dagbok. För att ta bilder som inte kräver något utan enbart reflekterar.Skaffade mig också ett par Fryeboots. Det har jag tänkt på att göra ett tag, cowgirl som jag är. När dollarn var nere i 5,80 slog jag till.
Nåt med den där staden. Däri finns allt. Stressade aktiekonsulter och yogaövande buddister.
Den tar hand om en. Den finns till för alla människor om man bara är villig att jobba hårt för sin sak.
New York är uppbyggt på nybyggare. Det finns en känsla, en ”jävlar anamma” och en väldigt mycket konst, musik och oliktänkande människor. New York känns medvetet. Med ekologiska produkter, soyamat och grönskande Central Park.Det är helt enkelt otroligt trevligt. Jag passar av någon anledning in där. Jag gillar New York.I Central Park sprang vi in i en hop av människor. Jag såg en lång, strålande kvinna sticka upp en 20 centimeter ovan alla andra och pekade mot folkhopen och sa ”Kolla, Tyra Banks”. Min väninna tittade på mig och frågade ”Vad är tyra banks för nåt?” Min väninna har aldrig varit mycket för populärkultur och det är befriande att man kan missa namnen på världens största fotomodeller. Det ska hon ha eloge för.I Chelsea såg jag extravaganta Vivienne Westwood hoppa in i en taxi. Hon var så otroligt snygg. I skor med klövertår och en hatt med stor, röd blomsterbukett på.Hade inte flygresan till New York varit så lång och bedrövlig för naturen hade jag åkt till New York ofta. Hängt med min extrafamilj där och slagit mig fram som lysande fotograf. Det känns som om jag och New York skulle ha ett varmt och lyckat arbetsäktenskap. -
Mode och mys New York City
Hemkommen från New York. Eftersom jag var på semester och ville vara prestigelös tog jag de flesta bilderna med min nya telefon Sony Ericsson K750i, och nu kan den jäkeln inte ladda upp mina bilder. Grrrr….Jag hade iallafall med mig min D70 på en kvällsrunda runt Wall Street. Vilken häftig stad New York är! Konstverk som breder upp sig framför en…tre grafiska svampar! Innan jag for till NY den här gången var jag noga med att få med mig så mycket shoppingtips som möjligt.
Sist jag var där besökte vi bara gallerier och museum, den här gången var det shoppingen som fick komma först. Om inte så för att handla så bara att få ta del av detta kreativa shoppingmecka. Att inspireras. Nu är jag påläst och har besökt varje litet gathörn av Manhattan, Williamsburg (överskattat) och delar av Queens. Nu skulle jag nog kunna skriva en hel bok om shopping i NY, ännu mer fyllig med Katies hjälp. Men det finns verkligen mycket. Mina favoritspots:
B&H photo. En tomteverkstad av fotografer och fotografiutrustning. Skulle tro att det är den största i världen. Alla är mer eller mindre professionella fotografer som kan sin sak. B&H står för ägaren + hans frus namn. 80 % som jobbar där är judar med lockar och västar. (Måste ta reda på vad de heter inom judendommen, tror att de är de mest extrema)
Applestore. På 5:th avenue och på prince-street. Mums vilken steril godisfabrik av ipods, Ibooks, macar, datorer etc. etc. Lite för högt väsen dock.
Centralpark. Doften av hästarna när de knallar förbi gör mig lite mer levande i en annars rätt så onaturlig stad.
Smyckesbutikerna på Broadway och Garment District. Om man inte köper färdiga så tillverkar man dem själv. Det är inte svårt att vara smyckesdesigner om man har tillgång till denna marknad av pärlor, magneter, koraller, stenar, papper….
Hela Greenwich-village och Soho.För att det är så mysigt och ändå så dyrt. För att Robert de Niro bor där och för att Helene Christensens butik ligger där. Så kan jag heller inte låta bli att gilla Times Square på natten. Kanske lite kitchigt men ändå…tokigt. Som Torsbymarten gånger 100….. ….sedan förälskade jag mig också i de röda-läpp-storbystade försäljarna på Victorias Secret. De mätte mina bröst för att ge mig rätt storlek, och väl inne i den stora provhytten med tjocka rosa mattor behövde jag bara trycka på en knapp för att de skulle komma in och känna och klämma och se om bh´n satt rätt. Och det gjorde den givetvis. Den satt perfekt. New York har många många mer ställen att hänga i och njuta va. Det känns alltid som man är i en film när man är där. På planet till NY inhandlade jag min allra första Hermes-scarf för ett kraftigt reducerat pris. Linken under visar vilken. Nu är jag en riktig dam. Har ett äkta konstverk i min garderob. Farmor skulle vara stolt över mina dam-fasoner och halvfranska åsikter.
Jag gillar idéen om att alla mönster hos Hermes handlar om hästar, och från början gjorde Hermes bara häst-attiraljer. Nu kan jag linda min scarf runt mitt huvud och bära mina gucciglasögon högt.
I New York träffade jag också många intressanta människor:Katie är den blonda tjejen med randig tröja, hon är stylist och personal-shopper. För $500 för en dag följer hon med dig ut på shopping. Hon är en kvinna att lita på. En vintage-donna med fötterna på jorden, vars dröm är att jobba för V
http://www.vmagazine.com/.Hon är rumskamrat med min väninna Nadine så hon hängde med oss några dagar.
Jag bad henne hjälpa mig att leta klänningar till min samling. För att se en stil ber hon att få två set kläder. Därefter kan hon avgöra vad hon bör leta efter för personen.Hon hade svårt att definera mig, men hon hittade iallafall en grön chloé-klänning, ny..för $70 dollar åt mig. Otroligt, en slags outlet på en brasiliansk marknad. Själv tyckte jag att klänningen var lite för baby-dollig för mig men hon försäkrade mig om att den var som klippt och skuren. På samma ställe hittade jag själv en klänning, en Diane Von Furstenberg som hon först nobbade men som jag själv inte riktigt kunde slita mig ifrån…en ”cerise-rosa-blå-satin-cocktailblåsa”… När jag väl provade den sa hon att jag inte behöver nån personal-shopper för att jag redan vet hur jag ska klä mig. Det tyckte jag var en fin komplimang, men jag vet inte om alla är redo att hålla med henne.
Min stil är en fullständig sprängdeg av japanska linjer, gothromantiska tyger, behändiga scholl-skor, cerisa yllekoftor och funktionella attiraljer. Jag vill vara lite som en elegant dam fast med tokigheter och yoga-möjligheter. Min stil är att jag inte har någon, eller en massa olika. Får man blanda så där galet?
Vad jag inser är att mode är något riktigt, riktigt intressant som jag skulle kunna tillbringa många år av mitt liv på. Det fullständigt exploderar som intresse hos mig. Jag tror att det är för att jag inte har några barn att spendera mina pengar och min tid på. För mode handlar också om att ha tid. Att ha tid att testa, läsa, kolla, spana, sy, prova och vara medveten. När barn kommer in i bilden försvinner den där känslan av att vilja spendera på sig själv. Då handlar det nog mer om blöjbyten och leriga gummistövlar.
Jag tror också att mitt mode-intresse växer ioch med fotografin. Den mest intressanta och uttrycksfulla konstfotografin idag hittar vi på modefronten. Inom reklamen, på stylistsidorna….Cést la vie!Mode är kultur, hantverk, samhälle, konst och uttryck.
Jag tyckte Katies två största regler som stylist var intressanta:
-”Never limit yourself”(kan jag skriva under på)
och
-”Layers”…plagg på plagg. Hon menar att det kommer stort nu, vi går åter in i 90-talet fast med mer elegans. Ingen grunge på Cobains vis alltså.Och så lite sport:
Katie och Nadines rumskamrat Dan är sportjournalist(producent) och hockeyspelare/arbetare från Toronto och han har käkat middag med alla stora typer. Men vad han kunde skryta om var att Peter forsberg och Mats Sundin är de mest ödmjuka grabbarna som han mött. Han tyckte att de var väldigt ödmjuka och milda människor (han anmärkte att de hade tunna röster) i en annars så machodominerande värld. Jag berättade för honom att Forsberg bygger en sportarena och golfbana på hemmaplan (Örnsköldsvik) och han var inte alls förvånad. Våra vackra män verkar sköta sig over there.
Okey, nog med New York-rapporter för idag. Jag fortsätter en annan dag.
.jpg)
