Mode och mys New York City
Hemkommen från New York. Eftersom jag var på semester och ville vara prestigelös tog jag de flesta bilderna med min nya telefon Sony Ericsson K750i, och nu kan den jäkeln inte ladda upp mina bilder. Grrrr….Jag hade iallafall med mig min D70 på en kvällsrunda runt Wall Street. Vilken häftig stad New York är! Konstverk som breder upp sig framför en…tre grafiska svampar! Innan jag for till NY den här gången var jag noga med att få med mig så mycket shoppingtips som möjligt.
Sist jag var där besökte vi bara gallerier och museum, den här gången var det shoppingen som fick komma först. Om inte så för att handla så bara att få ta del av detta kreativa shoppingmecka. Att inspireras. Nu är jag påläst och har besökt varje litet gathörn av Manhattan, Williamsburg (överskattat) och delar av Queens. Nu skulle jag nog kunna skriva en hel bok om shopping i NY, ännu mer fyllig med Katies hjälp. Men det finns verkligen mycket. Mina favoritspots:
B&H photo. En tomteverkstad av fotografer och fotografiutrustning. Skulle tro att det är den största i världen. Alla är mer eller mindre professionella fotografer som kan sin sak. B&H står för ägaren + hans frus namn. 80 % som jobbar där är judar med lockar och västar. (Måste ta reda på vad de heter inom judendommen, tror att de är de mest extrema)
Jag gillar idéen om att alla mönster hos Hermes handlar om hästar, och från början gjorde Hermes bara häst-attiraljer. Nu kan jag linda min scarf runt mitt huvud och bära mina gucciglasögon högt.
Katie är den blonda tjejen med randig tröja, hon är stylist och personal-shopper. För $500 för en dag följer hon med dig ut på shopping. Hon är en kvinna att lita på. En vintage-donna med fötterna på jorden, vars dröm är att jobba för V
http://www.vmagazine.com/.Hon är rumskamrat med min väninna Nadine så hon hängde med oss några dagar.
Jag bad henne hjälpa mig att leta klänningar till min samling. För att se en stil ber hon att få två set kläder. Därefter kan hon avgöra vad hon bör leta efter för personen.
Hon hade svårt att definera mig, men hon hittade iallafall en grön chloé-klänning, ny..för $70 dollar åt mig. Otroligt, en slags outlet på en brasiliansk marknad. Själv tyckte jag att klänningen var lite för baby-dollig för mig men hon försäkrade mig om att den var som klippt och skuren. På samma ställe hittade jag själv en klänning, en Diane Von Furstenberg som hon först nobbade men som jag själv inte riktigt kunde slita mig ifrån…en ”cerise-rosa-blå-satin-cocktailblåsa”… När jag väl provade den sa hon att jag inte behöver nån personal-shopper för att jag redan vet hur jag ska klä mig. Det tyckte jag var en fin komplimang, men jag vet inte om alla är redo att hålla med henne.
Min stil är en fullständig sprängdeg av japanska linjer, gothromantiska tyger, behändiga scholl-skor, cerisa yllekoftor och funktionella attiraljer. Jag vill vara lite som en elegant dam fast med tokigheter och yoga-möjligheter. Min stil är att jag inte har någon, eller en massa olika. Får man blanda så där galet?
Vad jag inser är att mode är något riktigt, riktigt intressant som jag skulle kunna tillbringa många år av mitt liv på. Det fullständigt exploderar som intresse hos mig. Jag tror att det är för att jag inte har några barn att spendera mina pengar och min tid på. För mode handlar också om att ha tid. Att ha tid att testa, läsa, kolla, spana, sy, prova och vara medveten. När barn kommer in i bilden försvinner den där känslan av att vilja spendera på sig själv. Då handlar det nog mer om blöjbyten och leriga gummistövlar.
Jag tror också att mitt mode-intresse växer ioch med fotografin. Den mest intressanta och uttrycksfulla konstfotografin idag hittar vi på modefronten. Inom reklamen, på stylistsidorna….Cést la vie!
Mode är kultur, hantverk, samhälle, konst och uttryck.
Jag tyckte Katies två största regler som stylist var intressanta:
-”Never limit yourself”(kan jag skriva under på)
och
-”Layers”…plagg på plagg. Hon menar att det kommer stort nu, vi går åter in i 90-talet fast med mer elegans. Ingen grunge på Cobains vis alltså.
Och så lite sport:
Katie och Nadines rumskamrat Dan är sportjournalist(producent) och hockeyspelare/arbetare från Toronto och han har käkat middag med alla stora typer. Men vad han kunde skryta om var att Peter forsberg och Mats Sundin är de mest ödmjuka grabbarna som han mött. Han tyckte att de var väldigt ödmjuka och milda människor (han anmärkte att de hade tunna röster) i en annars så machodominerande värld. Jag berättade för honom att Forsberg bygger en sportarena och golfbana på hemmaplan (Örnsköldsvik) och han var inte alls förvånad. Våra vackra män verkar sköta sig over there.
Okey, nog med New York-rapporter för idag. Jag fortsätter en annan dag.
