Idag var det bokrea, och jag hade inte speciellt mycket tid att gå runt och njuta och bläddra i böcker. Det har man inte när man har en 10 månaders mammig bebis som vill hänga i ens armar hela tiden (missförstå mig rätt, jag avgudar min bebis och vill att han ska hänga i mina armar men han kunde ju sova litegrann i vagnen ibland tänker jag. Min gulleplutt väger ändå 12 kg) Istället kastade jag och mamma en blick på bokbordet på Ica och jag norpade åt mig en bok som bara sa:Ta med mig hem. Jag kommer ändra på något i ditt liv. Den hette Beach Clubs och…

Såg så mycket fram emot den här filmen som fått mängder med awards och oscarsnomineringar. Filmen om uppkomsten av Facebook. Den var bra på något sätt, med intressant dramaturgi och händelseförlopp, men den var samtidigt så cynisk. Grym och ledsam och cynisk. En film med många gråtoner. Inget svart eller vitt, inga good guys och bad guys. Ingen man sitter och hejjar på och tyr sig till. Istället är det: lita inte på någon. Knappt på dig själv. Mark Zuckerberg själv (som grundade facebook) var inte med på den här filmen och han gillade inte vad han såg. Det förstår jag, han utmålas som en riktig skitstövel. En smart tönt…

Jögga kom hem med senaste FOTO till mig, och där var det ett reportage om fotografen  Dina Goldstein och hennes fantastiska projekt Fallen Princesses. Om vad som hände med Disney prinsessorna efter sagan. Törnrosa bara fortsatte sova liksom. Jag blev så såld på det här. Otroligt spännande. Bilderna är skärmdumpar från hennes hemsida.

Det visar ju aldrig bilder av andra fotografer på min blogg men det här tyckte jag var ett sådant fantastiskt projekt. Konstnären heter Irina Werning och hon har låtit människor plocka fram bilder från sin barndom och sedan tagit en ny bild på exakt samma ställe med samma person, med likadana kläder, samma pose, ton…visst är det häftigt? I sådana här perspektiv blir fotografiet så starkt. Jag tänker, varför kom inte jag på den här idén? Ni hittar hennes verk här.

Jag har sett så mycket dålig film de senaste månaderna. jag vet inte varför, jag blir så besviken, men så fick jag se The Tourist igår. Den har fått väldigt dålig kritik och som tur var läste jag inga recensioner innan men jag gillade verkligen den här filmen. Suggestiv, tyst, mystik, spännande, vacker, sexig, kanske ganska förutsigbar och samtidigt inte, vacker miljö. Lite underlig och annorlunda och fick mig att tänka på den gamla 80-tals filmen Frantic med Harrison Ford av Roman Polanski. Jag vet inte varför, men det var något med stämningen. Se den här filmen om du gillar Jolies putande mun och Depps uppenbarelse.

Så här gör vi. Gilla vårt företag Torsby Camping  på FB innan den 5:e februari kl12.00. Vi lottar ut ett presentkort på 500 kronor bland våra fans!

Min kära gamla bästis Anki är gästbloggare på Sunnebloggen. Det är en blogg som Sunne kommun har och som de låter kända entreprenörer och Sunneprofiler blogga på. Ta en titt vet jag. Anki är den finaste människan som gått i ett par skor. Bilden är tagen av mig, i Sydafrika, under vår studenttid där. 2002. Analogt, mellanformat, framkallat i färgmörkrum och sedan scannat in av mig. Sedan har Anki målat en fantastiskt fin tavla från samma sekvens som hämger på Tossebergsklätten. Hon överraskade mig med tavlan i somras och när jag såg den blev jag så glad. Bilderna kom tillbaka, fick liv igen. Hon är en grym konstnär.

Åh…min bebis sover knappt på dagarna längre (och knappt på nätterna) och jag har en massa jobb och åtaganden och jag inser att tiden liksom rinner från mig men jag kan iallafall visa hur jag ser ut när jag är på bröllop. En mössa inhandlad på Garderob i Sunne (för 199 kr vilket är ett alldeles lagom pris för en mössa) och en synnerligen ljuvlig kappa som jag avgudar ifrån Odd Molly.