feminism, Personligt, texter

#metoo

Processed with VSCO with v2 preset

Den här texten skrev jag egentligen för Goda Nyheter Torsby, men den passade inte riktigt in där tyckte redaktionen, så jag delar den här istället.

#metoo

Jag hade tänkt att skriva något helt annat den här veckan, men i sviterna av den virala kampanjen #metoo där kvinnor över hela världen gått ut på sociala medier för att visa vilket omfång sexuella trakasserier har så måste även jag göra min röst hörd.

För jag har också blivit utsatt. Fler gånger än jag kan räkna. Som vi alla blivit.

Det började när man var liten. Min mamma varnade mig jämt och ständigt för farliga gubbar. Äckliga män. Man hörde historier, och de kom inte bara från långt bortifrån. Det fanns i vår omgivning. En släktings man, nån svåger, nån granne. Jag och mina systrar och våra kusiner (vi var ett helt tjejgäng) fick lära oss att lyssna på magkänslan, och om det fanns minsta lilla känsla i magen som var tvivelaktig fick vi lära oss att vi skulle springa. Bara springa iväg. Det snabbaste vi kunde.

Sen började jag högstadiet, där sexuella trakasserier var en del av vardagen. Anti-mobbinggruppen var de som mobbade mest.

En eftermiddag strax innan jag skulle ta bussen hem ligger korridoren tom, och jag hör ett par träskor som hasar sig fram, och jag vet, att om han får tag i mig kommer mina överarmar att bli blå så som de alltid blir när just han kommer. Så jag klättrar upp på ett av skåpen där det ligger en hög med inbundna tunga böcker. Jag är helt tyst, så precis när han kommer fram tar jag sats allt jag kan och slänger alla böckerna på honom. Från två meters höjd. Så hör jag ett vrålande ”AGHHHHH, din jävla slyna”  jag har ingen aning om jag skadat honom eller något, men jag hoppar ner från skåpet och springer det snabbaste jag kan, precis som min mamma lärt mig. Jag hinner precis med bussen och mitt hjärta pumpar och adrenalinet pulserar. Jag såg honom i skolan dagen efter men han rörde mig aldrig igen.

Men bara för att jag lyckades säga ifrån en gång så betydde det ju inte att de sexuella trakasserierna slutade. Tvärtom.

Festivaler, skolfester, konserter.

Några år senare står jag och min bästa väninna på tunnelbanan i Prag. Min mamma hade berättat för mig tidigare att om jag någonsin skulle möta en blottare så ska man peka och skratta åt blottaren, för det är inte vad blottaren vill möta. Han vill möta rädsla, och det var precis vad han fick av mig. Jag blev helt skräckslagen paralyserad. Min mammas ord om att skratta, peka, håna var som bortblåst. I flera månader hade jag synen på den där blottaren framför ögonen. Hans långa svarta rock och fruktansvärda onanerande.

Sedan reste jag i nästan 10 års tid. Många gånger ensam. I Indien, Sydafrika och Europa. Jag har haft tur. Så fort klockan i min mage har ringt har jag stuckit. Sprungit. Jag tackar mina långa ben och min intuition i magen.

Men de allra värsta trakasserierna har jag nog ändå mött på min restaurang. När människor blir fulla (så oerhört löjligt när män skyller på fylla) och sent på natten.

Det är ingen tillfällighet att vi heter Fröknarna Fräs. Det var ett feministiskt statement när Sara kom upp med det där namnet. Vi har absolut nolltolerans. När någon syftar det minsta på sexuella anspelningar åker den personen ut. Den personen är heller inte välkommen igen. I det fallet har jag blivit en björnhona när det kommer till min personal.

I somras var det en av tjejerna som blev tafsad på rumpan. Hon visste inte vem det var för det var så mycket folk, och jag var helt vansinnig. Jag hade lätt kunnat utrymma lokalen.

Det här är bara en bråkdel av alla historier om män som anser sig ha rätten att kränka en annan människa för att hon är kvinna. För att hon bär korta hotpants. För att hon går i högklackat. För att hon är söt.

Ju mer åren går desto argare och tuffare blir jag, och ju kortare blir mina hotpants. Jag ska aldrig slut bära hotpants. Eller högklackat. Eller dra ner på mina cersia läppstift eller mina urringningar. Jag smyckar mig inte för män, utan för mig själv och för andra kvinnors skull.

Sist vill jag avsluta med en text som jag delade i en hemlig grupp. Den är stark. Läs den gärna högt för andra.

”Igårkväll. På min bar. Liten ort. Kock från en annan bar är på min bar och festar. En sån där kock som har urtaskig kvinnosyn (berömd för det).

Kock kommer fram till mig och säger till mig ‘har alltid velat träffa dig’.Jasså säger jag. ‘Ja, du är precis som mig, säger han, vi är lika du och jag‘.’Jaha säger jag, hur vet du det?’ Han svarar ‘Därför att du är trasig precis som mig, jag ser det på dina ögon, fasligt vacker men väldigt trasig själ’.  Jasså säger jag. ‘Sist jag kollade var jag rätt hel.’

Så snackar vi vidare och han ger mig den ena förolämpningen efter den andra tätt följt av komplimanger. Det där söndra/härska/manipulerande snacket så man blir alldeles förvirrad.

Så säger jag att det är dags för mig att åka hem och han frågar mig ‘är du singel?‘ ‘Nej svarar jag tillbaka’ och då säger han ‘jag bara skojade, jag skulle aldrig vara intresserad av dig. Du är inte tillräckligt snygg’.

Så ber han att få skjuts av mig och jag säger ‘gå upp till vägen och sätt dig och vänta på den där stenen så kommer jag‘. Och han flinar äckligt lyckligt och jag slinker ut bakvägen, tar min bil och tänker åka iväg utan att plocka upp nån men kommer på andra tankar.

Han sätter sig i min bil med sin stora gitarr och ler och säger till mig ‘jag visste att jag skulle få dig i säng’ och jag kör en omväg i skogen, cirka 22 km från byn (där jag vet att han bor) ber han att få gå ur bilen och kissa. Självklart säger jag och öppnar dörren, släpper ut honom och sparkar ut gitarren och åker smygande iväg och ser honom vinka med armarna i backspegeln. Det är 22 km landsväg på landsbygden, mitt i natten på en vardag. Inte en bil passerar. Det är bara 6 grader varmt. Jag vet att hans fötter kommer blöda imorgon. Han ville visst hem för att han skulle jobba tidigt. Dessutom hade han nya skor. pastedGraphic.png👊🏻 jag åker i min bil och fnittrar frenetiskt åt att jag lyckas sätta dit en jävel på mitt alldeles egna sätt.”

Helena Henriksson

Äventyr, Bali, Blommor, Coachning, Design, garderob, Industri, Inredning, inspiration, instagram, Interiör, kärlek, Kök, Konst, Minnen, Personligt, Recykle, Smycken, Ubud, Yoga

Vid Trinity Gardens, Bali

wDSC_0866

Förra vintern var vi ju som bekant på Bali. Då vi skulle fotografera delar av Sapremas kollektion fick vi låna Trinity Gardens, eller Villa Miring som det då hette, av Spirited Living. För att du till fullo ska förstå vilket gudomligt ställe Susanna och Nilo har skapat måste du se den här filmen.

Filmen är gjord i Sverige då hon ännu bodde här, men numera är Bali hennes hem och vi fick spendera fyra hela dagar i hennes magiska hus i Ubud. Hus är egentligen ett för enkelt begrepp. Jag skulle hellre kalla det för tempel. Eller mansion. Jag fick tunghäfta där. Det var så mäktigt. Varje liten detalj, doft, vrå och ljus sa något till mig.

wDSC_1295

Trinity Gardens var från början ett helt vanligt hus ute bland risfälten men i händerna på Susanna och Nilo har det förvandlats till en magisk funkisvilla med sju meter i tak, stora panoramafönster som går att öppna ut mot risfälten och djungeln. Den vita funkisen är en flört med skandinavien och det går alltid en våg av längtan upp mot norden.

wDSC_1016

Inredningen har dock en javanesiskt ton, med många och stora antika möbler, fyndade över hela Bali, mycket återanvänt båtträ, stora egenkomponerade sidenlampor och egendesignade sängar och stolar. Överallt står snirkliga stilleben uppställda.

wDSC_1070

Golvet är blank betong som skiftar i gråbruna nyanser (det vackraste jag sett). Ur högtalarna som finns i varje rum strömmar barefoot-blizz-jazz och doften som möter en är en blandning av blomma och rökigt te. Eller cederträd och magnolia. Det doftar himmelskt hursomhelst.

wDSC_1495b

Susanna är inredare (bland annat) och har en annan ingång till hemmen hon inreder åt sina kunder. Det handlar om vilka de är, inifrån och ut. Hur själen kan möta behoven och skapa en harmoni som fungerar på platsen man spenderar mest tid på.

Susanna gav mig tunghäfta. Jag satt nog mest och gapade och svalde varje ord hon sa, som att jag hade mött min guru eller nåt. Sedan skulle det visa sig att våra vägar skulle fortsätta bredvid varandra. Men det är en annan historia.

wDSC_1092

Jag hade en mäktig upplevelse när hon skapade min mala, en upplevelse som fortfarande pågår, så jag kan inte delge processen här, för den är bara min. Men jag kan dela lite bilder från hennes övermäktiga hus (som man förresten numera kan hyra) Dessutom har de byggt till fem ytterligare hus som man kan få vara gäst i. Blandannat en joglo och några villas.

wDSC_1362

susannanovawDSC_1110

Dessutom har de byggt en ateljé och ett showroom där Susanna visar sin egen inredningskollektion. Varje detalj to die for.

wDSC_1101

och Sapremas silkeskimono som finns att köpa här 

wDSC_1065_1wDSC_0900wDSC_1330Här har vi Anna som visar delar av sin kollektion.

wDSC_1350wDSC_1352

Det vackraste barnrum jag sett i hela mitt livwDSC_1354wDSC_1296b

och dessa lampor. Så vackra så man får gåshud.

wDSC_1069wDSC_1059wDSC_1343 wDSC_1318 wDSC_1569    Följ Spirited Living på instagram

Eller ännu hellre, gå in på hennes hemsida, men bara om du är redo.

kärlek, Kropp & själ, Muse, Personligt, Porträtt, Rattsjöberg, Spell and the gypsy, Uncategorized, Vänner

Min vän

helenah01

Vi träffades vid ett övergångsställe. Hon hade tjusiga mörka solglasögon och vackert självförtroende som lyste igenom hennes bleka skinn och strödde ner hennes mörka lockar med glans. Det vara bara en ingivelse. Jag bjöd hem henne på kaffe. Sedan var det hon och jag. Varje dag.

DSC_6327Jag vet att det som hände oss är ovanligt. Det är inte lätt att hitta nya bästisar när man är 36 år. Men det klickade mellan oss. Jag berättade allt för henne.  Hon berättade allt för mig. Hur hon hade varit syrisk mästare i simning och dedikerat sitt liv till bassängen och träningen och coachningen. Hur hon gift sig. Skiljt sig. Hur hon lyckats ta sig till Sverige genom att simma över hav och gömma sig i skogar med bara små eldar som värmekälla. Hur hon lämnat sin 14-åriga son hos sin mamma för att ta sig till Sverige för att börja ett nytt liv. Hur hon saknade sin son. Hur smärtsamt det var. Hur hon kämpade sig genom ett år.

DSC_6299Men min vän väljer alltid ljuset. Att se saker positivt. Att le mot det som kommer till en. Att ta sig fram. Använda chanser och möjligheter och tillfällen. Jag fick henne att lära tjugo personer att simma crawl men vi blev motarbetade på den lokala simbassängen. Ni kan inte komma hit och tro att ni är något. Vi blev anmälda av andra som simmade i bassängen att vår lilla grupp skvätte för mycket. Och sen skrattade vi lite för mycket. Men jag sa, vi skiter i dem, vi startar ett företag. Men byråkrati och myndigheter erbjuder en snårskog. Och den lokala simbassängen kunde inte särbehandla oss utan tyckte att min vän borde hyra badhuset när det var stängt för 800 kr per gång. Dessutom tycker det svenska samhället att det ska vara SFI och praktik innan man kan hålla på att skapa något eget. Det blev ganska svårrott.

DSC_6303

Hennes son kom tilllslut. Det var så otroligt fantastiskt. Jag grät när jag fick ett mms när de kramade varandra på flygplatsen efter att inte ha sett varann på 1 1/2 år. Sedan försökte de att skapa sig en egen tillvaro i vår by. De lyckades fint. Fint för att vara 14 och 36 och inte prata svenska. Resten av familjen hade hamnat i Göteborg och jag förstod att det var dit de sedan skulle flytta.

DSC_6343_1

Första gången jag hämtade henne i min bil för att ta henne ut till mitt hus i det som hon kallar vildmarken kunde hon nästan inte andas. Hon hade aldrig varit i skogen. Hon förstod inte hur skogen kunde vara rekreation. Hur kan man tycka om att vara så långt borta från allt i ingenstans? Tänk om jag försvinner viskade hon.  Du försvinner inte sa jag. Du är med mig. Lita på mig. Jag tror egentligen aldrig att hon riktigt begrep varför jag hyllade naturen så mycket, och kanske kommer hon aldrig förstå det. Men det gör inget, för vi möttes i ett samförstånd där vi både ville förstå den andre.

DSC_6401_1Hon hade aldrig badat i en sjö. Hon tycker sjöarna är kalla, mörka, dystra och tunga, litegrann som svenskarna. Så saknade sjöarna humor, litegrann som svenskarna.

wDSC_6472

Men min vän är modig. Hon tog ett djupt andetag och dök. Hon är ett naturbarn. En streetsmart tjej med skinn på näsan. En dam som vet vad hon vill ha.

DSC_6267_1och hon ville ha kärlek så en dag i vår fnittrande tillvaro mötte hon sin man. Han var tio år yngre och hon var det vackraste han sett.

DSC_6496

och deras kärlek bara växte och en dag gifte de sig.

DSC_6628

och när de bestämde sig för att flytta till Göteborg för hennes sons skull där resten av familjen bor så sörjde jag för man får aldrig behålla det där som är det bästa. Man har det till låns. Vänner kommer och vänner går. Känslor kommer och känslor går. Jag vet ju att Göteborg bara är en bit bort, men det var ändå som jag hittade något nära med min vän. Något nära unikt som är svårt att finna. Jag vet, för jag söker alltid, och när det väl klickar ska man hålla fast i det

DSC_6786 DSC_6790 DSC_6791och jag älskar henne i min kimono och med min tekopp , och vår vänskap kommer hålla livet utDSC_6701 DSC_6726DSC_6651_1DSC_6707DSC_6742 DSC_6765DSC_6763 Gudomliga glada varelse.

Jag önskar dig allt gott och att vi ses alldeles snart igen och då vill jag fotografera dig igen.

Det är min tur att besöka dig nu.

Uncategorized

När IKEA var hos mig

webb_4Nu ska jag berätta om när IKEA-living var till mig. En tidning som ges ut i 37 länder på 30 olika språk. Den kom ut i brevlådorna idag så det har klingat till i min telefon att folk har sett mitt hem. Lite hissnande. webb_5

Och visst är det fantastiskt roligt, om än lite läskigt att se en underlig bild på sig själv sådär. De tog så sjukt många bra bilder, och valde ändå en av de sämre…men det finns säkert någon tanke med det också.

webb_6IKEA-Living ges ut av en egen oberoende reklambyrå i London. IKEA är en kund till dem som vilken som helst (men den största förstås) och de har till uppgift att hitta personliga hem och sedan skriva artiklar om dem. Snacka om drömjobb. Artiklarna är alltså skrivna på engelska och sedan översatta till olika språk (därav har ordet writer förvandlats till författare, vilket inte är riktigt sant eftersom mina skrivna ord ännu inte blivit publicerade. Jag har än så länge bara varit med i böcker som fotograf. Men vänta ni bara)

webb_7

De hörde av sig till mig redan i februari 2015. De hade hittat mitt hem på min blogg och tyckte att jag hade gjort något roligt av ett IKEA-kök.  Så började en lång process av mailande där jag skulle svara på cirka 70 frågor ingående. Om min stil, varför, hur och på vilket sätt. Sedan ringde journalisten Andrea till mig och intervjuade mig i 2 h om vårt hus. Matvanor, fester, stil, gäster, möbler, trädgård, familj. Sedan fick jag skriva en lång lista på exakt vilka IKEA-möbler jag hade hemma. Jag fick också skicka ritning på mitt hus och beskriva varje rum detaljerat ihop med bilder. Helt ärligt kändes det som ett inträdesprov till en arkitektskola. Eller en ansökan till en svåråtkomlig konstskola. Jag la ner en massa timmar.

wDSC_5942Sedan hörde jag inget mer på 2 månader. Jag antog att mitt hem helt enkelt innehöll för lite IKEA så jag lämnade det däran och tänkte inte mer på det.

wDSC_5976Så i juni hörde de av sig igen att de tyckte mitt hem var toppen för att disponeras i IKEA-Living och att de gärna ville komma hem till mig och frågade om de fick det. Självklart sa jag. Bara ni inte kommer en tisdag i juli. Det är så stressigt då.  Såklart. De kom en tisdag i slutet av juli och stannade i 3 dagar. 10 personer från världsmetropolen London. Fotografer, stylister, assistenter, art-director och en journalist. Mitt hem ute i skogen i Rattsjöberg förvandlades över en natt till en sprudlande byrå.

wDSC_5927Vi hade så oroligt roligt. Eftersom de alla hade flygit hela vägen från London och mitt hus är så stort så passade de på att göra flera artiklar samtidigt. Exakt vad kan jag inte avslöja men det involverade en massa olika människor.

wDSC_5860Temat skulle vara kreativitet i hemmet. Hur man använder sitt hem för att skapa och hur man gör rum för att få plats att just vara kreativ. I mitt hem är det ju inga problem. Jag skapar ständigt, på ett eller annat sätt, men de ville ha in en konkret ”DIY” så jag fick ringa in min vän Anja.

wDSC_5887

Min magiska vän Anja är en konstnär. Hon växtfärgar, målar, ritar, tecknar, skapar och går just nu på konstskola med inriktning på textil.

wDSC_5743Dessutom försåg de oss med textilier och färg som vi skulle involvera Viggo i dagen innan teamet anlände (det var så mitt nyslipade träbord råkade färgas grönt)

wDSC_5981Och grönt fick det förbli.

wDSC_5833Det handlade helt enkelt om hur man kan använda IKEAs saker för att skapa något eget av det.

wDSC_5812Så Viggo med kusiner fick gå loss och måla. Dock tror jag inte de använde just detta tyg i något reportage.

wDSC_5801Så mitt i juli när jag vanligtvis jobbar som mest i uppemot 100 timmar i veckan tog jag alltså emot IKEA-teamet i mitt hem och lät mitt hus förvandlas till deras kuliss. Jag fick helt och hållet hålla andan och jag vet inte om någon såg på mig hur sjukt stressad jag var.

IMG_7946

Men det var alldeles magiskt. Väldigt spännande människor. Sådana man alltid vill vara omgiven av. Vi pratade bilder, feminism, natur, ekologi, stad, resor, layout, inredning, hav…mellan fotograferingarna.

IMG_7962

Mycket att tänka på när man jobbar med världens största trycksak.

IMG_7965

Det tog hundratals bilder och jobbar faktiskt inte helt olikt mig själv. Det var väldigt spännande att se.

IMG_7982

och de stylade, adderade, sydde, plockade och skapade. Hängde upp gardiner och tavlor.

IMG_7983

Jag bytte klänningar titt som tätt men de ville helst se mig i blommigt. De ville verkligen att allt skulle vara väldigt blommigt, jag tror det är lite brittiskt. Jag ville liksom visa den vilda, råbarkade sidan av norden. Den som plockar växter i det fria, när de helst ville ha det lite mer ”liten nätt trädgård”.

IMG_7969

och vi hade fina gäster

wDSC_5945både fyrbenta och tvåbenta

wDSC_5921och regnet öste ner på vår ”midsommarfest”

webb_8

Det var väldigt mycket jobb, men verkligen ett av de mest roliga saker jag varit med om i mitt liv. Jag lovar att meddela när de andra artiklarna publiceras.

IMG_7997

Veckor efteråt sprudlade fortfarande mitt hus av energi, och superstylisten Carl Braganza hade plockat in så mycket blommor att jag fortfarande 6 månader senare hittar kvistar i små hörn.

Natur, Outdoor, Outfits, Rattsjöberg, Uncategorized

Omfamnar mörka november

 

Bakom mitt hus, om jag passerar fårhagen ner mot sjön, kanske bara 300 meter från mitt köksfönster,  finns den vackraste skog jag vet.  Den dryper alltid att spindelnät, decimeterdjup mossa, barr, skägg, svamp, harsyra. Den har sett likadan ut i alla tider, och jag slutar aldrig att fascineras över den. Måste var väldigt mycket näring. Det går en sträng av hyperit över vårt berg.

Numera kan man köpa skogsdoft på doftljus, men det kan inte ens jämföras med känslan att dra in näsan i en jordig nyplockad mosshög. Jag tänker vad lyckligt lottade vi är i den här delen av världen, som har denna fascinerande natur utanför dörren.whDSC_0268Viggo älskar också den här skogen, för det är den vi går ner när vi tar turen runt sjön. Jag ber till gudarna att den aldrig att den kommer avverkas, skulle den det så skulle jag gråta i veckor, kanske månader. Den är helt oersättlig. Som en kyrka, eller kanske ett kloster dit man kan gå för att få en bit andrum. Granarna är väggarna och trädtopparna där solen strilar ner skulle kunna liknas vid hundratals takfönster.wDSC_0257 Idag tog jag med mig stativet. Det var relativt varmt för att vara slutet av november, solen tog sig igenom dimman. wDSC_0269Det var meningen att jag och Viggo skulle vara ute på resa nu i ett varmt land långt, långt härifrån. Men omständigheter ville annat, och jag bestämd mig för att göra något jag aldrig gjort förrut. Omfamna mörka november. Stanna hemma. Ta tag i i årets mörkaste månad och inte fly iväg, bara för att se om jag skulle klara det. Det är faktiskt jättespännande. wDSC_0296 Isen har lagt sig som ett tunt, tunt skal på sjön som snart kommer att frysas till ett metertjockt täcke.wDSC_0319Löven förmultnar och låter sig pudras av frosten

wDSC_0231och när jag passerar fåren kommer de fram och hejar.wDSC_0233Trevlig november på er.

Kärlek/ Helena H

Mat, Odling, Recept, Trädgård, Vilt

Recept. Saltinbakat vildsvin med majrovegratäng

Jag plåtar ju en hel del mat tillsammans med Bibbi, och publicerar sällan våra arbeten därför att de går i tryck i en tidning och när de väl gått i tryck så försvinner de från min hjärnbalk. Men det är synd, för det är små skatter, så därför tänkte dela med mig av recepten, lite då och då, och så småningom få ihop en hel bok. Vilket jag iochförsig tror att vi redan har.

Det här är ett spännande sätt att tillaga en stek, som jag måste testa. I det här fallet är det vildsvin, men kanske går det lika bra med skinka, vilt eller nöt.saltinbakatSaltinbakat vildsvin med majrovegratäng

Denna text blev publicerad i Vin & Bar Journalen och är skriven av Bibbi.

Många tycker vildsvin är svårt att tillaga av den anledningen att det lätt blir torrt. Det är ett magert kött som måste stekas helt genom på grund av trikinrisken. Med saltinbakningen är man dock räddad, även om det fortfarande är viktigt att köttet inte blir överstekt. Fukten stannar kvar innanför saltskalet och går tillsammans med färska örters aromer tillbaka in i köttet.

En liten stek cirka 800 g 400 g grovt salt
400 g vetemjöl
2 äggvitor

2,5 dl vatten
Färsk salvia och timjan, några kvistar av varje 1 äpple
150 g frysta kantareller
3 msk smör
2 tsk ljus kalvfond
1 msk äppelcidervinäger
1 dl vatten
Svartpeppar och salt

 

Blanda mjöl och salt med äggvitor och vatten. Det ska bli en smidig deg som påminner om trolldeg i konsistensen. Kavla ut den mellan två bak- plåtspapper. Bryn köttet runt om, peppra (obs! inte salt), låt svalna något. Placera hela kvistar av färska örter på degen, lägg på köttet och rulla in allt så att degen helt sluter tätt. Baka köttet i 200 grader tills termome- tern visar 68 grader. Ta ut köttet, låt dra 15 minuter innan ni öppnar upp saltdegen. Skär köttet i skivor.

Fräs kantareller i en klick smör, när de börjar få färg lägger man ner äpplet, urkärnat och skuret i tunna klyftor. Sautera så de blir lite glansiga, häll över vinäger som snabbt får koka in. Sedan fond och vatten, rör ned 1-2 msk smör till en såsig konsistens. Smaka av med salt och peppar.

skördetider04

Majrova hör till familjen kålväxt. Mjäll och fin i smak, god både som råkost och tillagad som på det här viset.400 g fast potatis typ Asterix 400 g majrova
1 gul lök
3 dl grädde1 dl mjölk 50 g hårdostSkala och skiva potatis, lök och majrovor. Placera i en kastrull, häll över gräddmjölk, salt och peppar. Koka tills grönsakerna är mjuka, smaka av med salt och peppar. Smörj en ugnsfast form, lägg över stuvningen där. Hyvla några skivor ost och lägg på toppen. Gratinera i 225 grader, 200 grader om gratängen stått i kylen.

Äventyr, Bad, Kropp & själ, Outdoor, Resa, Strandliv, Vandring, Vänner

Cirali

cirali09Så av en slump, en sådan där otroligt konstig slump som blir utav att man har fem dagar ledigt, ska passa in några flyg, inte betala för mycket, ha ett stort behov av avslappning och sol hamnar i en liten sömnig by i Turkiet. Det var en tuff sommar för mig, det är ju varje sommar iochförsig. De är kraftfulla  och dynamiska. Svårbegripliga och fantastiska. Tuffa. Mina somrar.

cirali25I september är min kropp alltid i skriande behov av vila. Av att andas. Av att känna. Solen. Alla säsongsarbetare vet vad det handlar om. Man jobbar nästan varje dag i fyra månader. Man har kört slut på sig. De få korta stunder som blir över lägger man på sitt/sina barn. cirali01Så vi tog en långweekend. Jag tog med mig min aktiva vän Linda för att hon också hade stort behov av att ligga på en strand och sträckläsa böcker. Jag borde kanske vetat bättre, känna mig själv, några dagar på en strand är ovanligt, det rycker i våra ben. Vi hyrde cyklar. cirali02Det fanns knappt någon trafik, slumrande grusvägar. Vi hade bett om lås av cykeluthyraren. De skrattade åt oss. Sa att aldrig något stals här och alla visste att just dessa cyklar var deras. Men vi låste ändå. (Lita på gud men lås bilen, som jag läst någonstans)cirali03Vi cyklade några kilometer och tog en promenad till de berömda Chimera-eldarna.cirali04Eldar som kommer till av att gas sipprar ur berget. Det har brunnit i tusentals år. På medeltiden var eldslågorna så stora så man trodde att det bodde en drake i berget. cirali06Men nu brann det små eldar lite överallt. De var fler som var intresserade av eldarna. Turkar och tyskar. Enbart. Jag vet att mycket svenskar semestrar i Turkiet men de stannar kvar på all inclusive-hotellen i Antalya och längst turistorterna. Så tråkigt. All inclusive tar död på turismen. Pengarna går till rika ägare i andra länder. Kan inte förstå hur man kan bo på all-inclusive när det bara några mil därifrån bjuds på kilometerlånga folktomma stränder och vackra citronlundar. Små restauranger med underbar mat. Äventyr såsom klippklättring, cykling, vandring, snorkling och dykning.cirali07Men vi satt och väntade i skymningen och njöt av luften och doften och himlen och vandrade ner med ficklamporna på våra telefoner.cirali11Vi bodde nästan direkt på stranden, bara en smal trädremsa skilde oss från den fyra km långa kustremsan . Ingenting fick byggas på stranden, inga lampor fick lysa och inga betonghus fick byggas för just i den här nationalparken på den här stranden kröp sköldpaddor upp och la ägg. Lampor kunde förvilla dem och betonghus förstöra faunan. Hög musik skulle störa dem. Det hela var så sömnigt och vackert och stilla.cirali08Vi gick upp klockan 6 på morgonen för att se sköldpaddorna men det var två veckor försent för deras äggkläckningssäsong.

cirali12Istället gick jag till Olympos. En stad som var blomstrande för 2000 år sedan men som sedan 300 efter kristus legat i dvala. En gammal handelsstad. Nu fanns bara ruiner kvar.

cirali13Klipporna var röda och skimrande. Några låg och sov på stranden i sovsäckar. Jag veta att bara några hundra mil härifrån pågår ett krig och människor är på flykt. Jag anser att det är en lyx att få sova under bar himmel i sovsäck, men jag vet att det inte betyder lyx överallt. Att sovsäck under bar himmel också kan betyda att man inte har något hem, eller att ens hem blivit bombat.cirali15I Olympos rann sötvatten nerför vackra bäckar och blandade sig med havet. Jag kände mig lite som Indiana Jones. En upptäckare med rutig skjorta och svettdroppar på näsan.cirali10 cirali16 cirali17Så vårt hotell var det enda i hela byn som hade tjusig pool. Vackert omgiven av de sköna bergen.cirali21Jag blev bjuden på båtutflykt av min vän. Vattnet och vikarna var turkosa. Solen brännande. På den lilla båtturen  bekantade vi oss med en intellektuell familj från Moskva. De pratade Bergman, politik och arkitektur. De första ryssar jag mött som jag blivit kompis med på facebook. Deras fem-åriga dotter påminde så om Viggo. De värkte lite i hjärtat. Han skulle gillat Lydia, som hon hette. Lekt med henne där i skuggan av seglet.

Det är aldrig roligt att vara borta från sitt barn, men ibland, som fem dagar i september, kan det vara okey.cirali18cirali22Vårt hotellrum var ett litet hus i trä. 

cirali19Vi snorklade i havet, dök i grottorna och kände den varma solen och salta vattnet röra våra kroppar på det där absolut helande sättet.cirali20cirali23Jag uppstår när jag får resa. Så är det bara. Det är något så självklart i mig som blir levande när jag får vara på resande fot. Som att himlar får färg och hjärtat lust.  Som att jag egentligen är en nomad men samhället tvingar mig till att stanna kvar på en plats, och det skaver. Åh vad det skaver. Allt det där för att passa in. Samhället, foga in sig, den trånga synen på hur vi borde leva våra liv.  Jag har aldrig passat in. Kommer aldrig passa in, men gör så gott jag kan.

Gravid, kärlek, Kropp & själ, Minnen, Minnen Vänner, Strandliv, Uncategorized, Vänner

Sara & Nico

Det var inget bröllop, ingen förlovning trots blommorna i hennes hand just den här kvällen. Det var bara två kära gamla vänner till mig och Markus som kom förbi på sin resa på väg till Norge. Vänner som vi känt i så många år men inte sett på ett tag. Och när de kom såg jag hennes mage och fylldes så till brädden av glädje, för dessa två är från en annan tid, ett annat universum, och deras baby kommer vara en magisk hybrid av allt det sköna som de besitter. Jag tror de är utomjordingar som landat här på jorden en stund och jag fick förmånen att jobba med dem i en massa år. Det är min vanliga tur, att få möta hypnotiskt underbara människor och få gå bredvid dem en stund. Lära och läras. Jag sörjer alltid att de inte bor närmare, men jag är så glad att känna att de finns där, och att allt är som vanligt när vi ses. Vi har våra berättelser och våra hemligheter. Våra gemensamma minnen som vi bär som skatter.

Sara har alltid varit min favoritmusa, med sitt röda långa hår och sina ögon som är sådär utomjordiska gudomliga. De kommer alltid att vara 22 år för mig. Även om 50 år. Utomjordingar är sådana. De åldras inte.

Nuförtiden förgyller de tillvaron i en annan stad där de dansar en massa salsa och tango ihop, och det var precis det de fick göra en fredagskväll i juni sommaren 2015.

hoshelenah28hoshelenahsara02hoshelenah03 hoshelenah04 hoshelenah05hoshelenah23hoshelenah06 hoshelenah07hoshelenah20hoshelenah11 hoshelenah12hoshelenah31hoshelenah14hoshelenah25hoshelenah10hoshelenah17 hoshelenah19hoshelenah21 hoshelenah22hoshelenah24hoshelenah26hoshelenah29 hoshelenah30

Vänner

Sanna

Hon kom till mig en vintrig marsdag. Vi möttes på ett café, hon sa: här är jag. Det var jag som sökte jobb hos dig. Jag sa: jag ser det. Jag ser dig. Du är magi. Du passar perfekt in i vårt team. Sen dess är hon min. Min lilla syster. Och jag ser allting i henne.

hoshelenah03

Hennes längtan. Hennes passioner. Hennes sökan. Hon är så modig. Ett stycke rå styrka. En människa. En varelse av riktig kött och blod. Hon älskar människor mer än mig. Hon tar tag i dem och låter dem få veta att de är de enda. Så förälskar sig alla i henne. Män, kvinnor, barn, hundar.hoshelenah10Hon vill bara ha en. Men så ger man så mycket till alla så det inte finns något kvar till den allra närmaste för man gett bort allting till de andra, och det där vet jag allt om.hoshelenah05Sen sitter man där på en efterfest i skogen och tittar på soluppgången i ett hus där det borde putsas fönster. Världen kommer aldrig bli vackrare än just då, klockan 04 en söndagsmorgon i juli.hoshelenah08Och vi dricker seco och cava och pratar om livet och affärer och jobbet och kärleken och mäktigheten att ha världen under sig. Som en sjö under sin fötter.

hoshelenah14hoshelenah09hsohelenah11hoshelenah07och solen går upp och klockar tickar och snart bryts förtrollningen och verkligheten måste starta igenhoshelenah06Men först dansar vi lite. Vi dansar till…gud vad dansar vi till, jag minns inte ens. Men om Sanna bestämde soundtracket för natten så var det nog något från 80-talet.

image1hoshelenah04hoshelenah01hoshelenah02och vi fnittrar och somnar och vaknar till en helt annan dag då solen klättrat över ängarna och bergen och vi ska slå sommarens första rekord i antalet sålda tallrikar på vår gemensamma arbetsplats.