-
Att möta en elefant
Alltså, det kan vara så missvisande att blogga retroaktivt. Vi har ju faktiskt kommit hem från vår resa för länge sedan så möter jag människor som säger, men du var ju på beachen. Så, javisst var jag, men jag tog så mycket intressanta bilder där så jag kan omöjligt släppa vår fina resa.
Ni vet hur det är. Dagarna går, man läser böcker, njuter av tillvaron.För vår del var det första gången vi var i Thailand med barn. Tidigare har våra Thailandresor mest gått ut på långa kayakturer, klättringar, vandringar i bergen, dyk och -snorkelturer, cykel, träning, kurser och runtresande.Thailand är ett fantastiskt äventyrsland med gudomlig natur och det finns oändligt mycket att göra för den äventyrssugne. Men som sagt så var det första gången vi besökte Thailand med barn, Viggo 19 månader och då blir det en helt annan slags resa.Det var faktiskt som om hela Thailand var lite montessori, så upplagt för att sätta barnen i första hand. Jag blev imponerad. Överallt vi kom så var det Viggo alla såg först. Aldrig har jag tänkt tidigare att ett lågt bord där man sitter på kuddar på golvet är ett bord helt upplagt för barnen. De älskar ju det. Jag har aldrig sett Viggo så kolugn och avslappnad under en middag.
Så mycket äventyr blir det ju inte med ett så litet barn men den sista dagen sa vi, näe, nu måste vi ut och titta på elefanter. Fast vi ville inte åka på någon elefanttur och sitta och skumpa på en elefanttur i djungeln med andra turister, vi ville bara låta Viggo se en elefant.
Så vi bestämde oss för att gå. Vi gick och gick. Hamnade på ödsliga vägar omgivna av ogenomträngliga djunglar som var så gröna, så fulla av klorofyll.
och planterade skogar
så rätt som det var, på den vackraste vägens ände såg vi en underbar siluett uppenbara sig
siluetten av en elefant
på elefanten satt en liten, liten pojke som inte pratade engelska, men han pratade med sin elefant
och de var väldigt fina ihop. Jag älskar elefanter. När Jögga besökte mig i Sydafrika (när jag pluggade fotografi där 2002) så spenderade vi en hel del tid på en elefantpark. Där fick vi lära oss att afrikanska elefanter är mer aggressiva och de kan inte tämjas. Det kan ju då som sagt var asiatiska.
Hursomhelst är elefanter de vackraste djur jag vet. Så stora och lugna. Graciösa i sin gång. Dessutom blir de gamla (mellan 60 och 80 år) har starka sociala band till varandra och sin familj.
Tillslut var vi tvugna att gå även om jag hade kunnat spendera hela dagen med att titta på den där fina elefanten.
Jag sprang leende därifrån, så himla glad över att bara ha fått se en elefant igen.
Elefanten vinkade adjö till oss. Och Viggo, då, ja han tittade mest. Storögt. Och fortsatte sen att leka med sin bil.
Som av en slump visade flygbolaget filmen Water for elephants när vi åkte hem, och det var en av de finare filmer jag sett. Jag bryr mig inte om vad kritikerna säger om att detta var en förutsigbar romantisk klichéfilm för där och då var det precis vad jag behövde. Så romantiskt och vackert med ljuvliga miljöer i ett bedrövligt vackert 30-tals landskap, kostymfilm när den är som bäst. Så kan det ju vara ibland. Dessutom blev jag grymt sugen på att läsa boken av Sara Gruen som filmen är baserad på. Den ska vara något utöver det vanliga.
-
Best time of the day
Jag ska snart ge mig med beachbilder, men inte riktigt än. Den bästa tidpunkten på dygnet måste ju vara twilight, eller blå timmen som jag tror att det heter på svenska. Precis efter det att solen gått ner tills det att det blir becksvart. Det är iallafall min favorittidpunkt på dagen. Strax efter den här bilden.
Det går fort, på några minuter. Allting blir till guld, man tappar andan för en stund. Vill frysa tiden.
men det är ju också det som är det magiska, att det är så förgängligt.
man kan passa på att flyga fram litegrann
Ljuset ändrar sig hela tiden, ömsom guld, ömsom rött, ömsom blått. Det är fantastisk.
Det finns faktiskt ingen stund på dagen som kan mäta sig med denna stund, och får man chansen att uppleva dessa guldstunder så ska man ta dem.
Säga vad man vill om 80-tals solnedgångar, men av någon anledning så samlar jag på dem.Puss på er!
-
On the beach day 4
Åh om jag kunde så skulle jag leva på stranden, att se horisonten varje dag, känna vindar svepa in, sanden mot fötterna….låta tankar och ande få plats.
Meditera över vågor, himmel och salt.
Huden och kroppen och själen som smälter ihop. Låta mitt (vårt) barn bli ett naturbarn, en surfardude som pratar delfiners språk.
Ni kommer få se mer strandbilder, var så säkra. -
Sköna dagar
Jag älskar havet. Högt och innerligt.
och stranden med sina förgängliga spår
och att mysa med familjen
och här hade jag tänkt att lägga ut tio bilder till men internet är så långsamt att det är helt omöjligt.Hej så länge -
På semester
Jag har bara med mig den lilla D7000 kameran (som inte är fullformat) och till den det pyttelilla ljusstarka 50 mm objektivet och det är underbart att begränsa sig.
-
Mat
Något som jag väldigt sällan delar med mig av till er är faktiskt mitt stora intresse för mat. Jag lagar inte så ofta som jag borde, men jag har bestämt mig för att ta bort ordet BORDE för det finns inget som heter så. Istället lagar jag till kulinariska rätter när andan faller på. Mitt skafferi formligen bubblar av ingredienser, örter, kryddor, burkar, konserver, teer, grönsaker och torrvaror från världens alla hörn.Där finns indiska curryblandningar, franska buljonger, thailändska örter, japanska soyablandningar och svenska grönsaker. Jag är faktiskt grymt intresserad men det har ju också sin yrkesmässiga anledning med tanke på att jag driver restaurang på sommaren.
Iallafall. Så fort jag får chansen snappar jag upp tips och kunskap och drar till mig recept. När jag flyttar in i mitt nya hus och får ett större kök hoppas jag att jag kan starta en matblogg.
När jag var i Thailand i april en månad med min älskade gick jag faktiskt en kurs i thaimatlagning (det är därifrån bilderna kommer) Väldigt spännande. Ska gå en indisk när jag är i Indien nästa gång. Recepten är sjyssta att ta fram när hösten och mörkret närmar sig och man behöver partaja upp sin tillvaro. Efter att ha ätit mig igenom hela det thailändska köket (man äter ganska många måltider under en månads tid) har jag kommit fram till att mina thailändska favoriter är Mussaman curry, Chicken Satay, Pad Thai med räkor, Penang curry och förstås het räknudelsallad men den är inte så lätt att göra själv. Vilka är era thaifavoriter?
I Thailand blandar man till alla sina curryblandningar själv i stora trämortlar. Doftar så gott om nymalda örter.
Chicken satay recept från min kurs i thaimatlagning:4 kycklingfiléer, i Thailand är de skurna i mindre bitar2 matskedar hackad/pressad vitlök
4 matskedar gul curry (eller röd currypasta från ica)
2 matskedar light soy sauce (thai soya sås. Viktigt att det inte är vanlig soya)
2 matskedar oyster sauce (finns också på Ica i thaihörnan eller i multikultmataffären)
2 matskedar socker (jag brukar använda råsocker)
4 matskedar matlagningsolja
Blanda allt i en skål och stek sedan till kycklingen är färdig.
Serveras med Jordnötsås.
Jordnötssås. Försvenskad, ur Allt om Mat:
100 gr finhackade jordnötter
1 burk kokosmjök
2 msk röd currypasta
2 matskedar light soya (thai soya)
1 matsked råsocker
1 matsked pressad lime
1 matsked oystersås
Blanda alla dessa ingredienser i en stekpanna/gryta tills sockret har löst sig. Får gärna stå och småputtra ett tag. Du kommer få jordnötsås över som du kan spara till en rätt senare i veckan.
Voila!
Kan serveras med jasminris eller vad du har.
-
Blixtar och dunder
När ovädret drog in sprang jag in och hämtade stativet. Jag har aldrig hört sådant åskmuller förrut och var nästan lite rädd, jag som sällan är rädd. Men det blev väldigt bra bilder.Det är en bedrift att fånga åska. Kände mig lite som Robert De Niros roll i filmen Stardust (ni som sett den vet vad jag menar)
En minuts slutartid.
Plats: Koh Lipe, Tarutao, Thailand april 2009
-
Hett
Ar pa Koh Lipe i sodra Thailand. Nara den Malaysiska gransen. Vi ar rastlosa, stracklaser bocker, snorklar pa reven och smorjer in oss med solskyddsfaktor 50 plus fran topp till ta varje dag. Jag har aldrig varit med om en sadan varme nagonsin, och anda har jag besokt tropiska klimat och oknar tidigare. April ar arets varmaste manad.Jag angrar att jag inte tog med min dator. Jag ar djupt beroende av den. Kommunikation. Information. Skrift. Bilder.Vi har cyklat, sprungit, vandrat, simmat i grottor och undrar vart vi ska harnast. Kanske hinner jag med att dyka lite da vattnet har nere ar valdigt bra.Det ar oroligheter i Bangkok och annu en gang paminns jag om att jag faktiskt befinner mig i en diktatur och att det ar det politiska systemet som de roda khemerna bekampar. Ett politiskt system som inte ar riktigt bra.Jag tror att det ar sista gangen jag ar i Thailand, nasta gang blir det nagot annat. Underligt att man kan se sig matt pa vita bakpulver strander och turkost hav.Men frukten ar sot och vattnet 37 grader. Och vi umgas med varandra. Och det var sjalva grejen.
