Helena H

Ensam hemma. I mitt sovrum.  Jag försöka somna till radion. Radio är mer spännande än TV, för radion har mer mystik var det någon som sa, han hette Henri Cartier Bresson. Jag lyssnar på P3 Soul med Mats Nileskär. Hans röst är väldigt trygg. Den har liksom alltid funnits där. Hes, raspig, mytomspunnen och full av soul. Min soulsyster Anki, den enda svarta kvinnan i en vit kropp som jag känner, lärde mig lyssna på honom för länge sedan. Jag googlar Mats Nileskär för att få någon koll på vem han egentligen är. Han ser inte ut som jag tänkt men hans program P3 Soul firade 30-års jubileum förra året.…

Jag är otroligt förvånad själv över att jag tycker så mycket om den här filmen, men man måste tycka om den. Man kan inte annat än att absolut hänföras över Mickey Rourke som den åldrande och ärrade wrestlaren Randy. Han gör en fantastisk insats. Vilken människa. Vilken karaktär. Han fyller varje bildruta. Inte med sin skönhet utan med något helt annat. Det är Amerika. Det är kroppen som verktyg. Det är kroppen som ger en jobben.  Det är sunkigt. Det är white trash. Det är solspray. Neongröna wrestlingtajts. Det är en stor ärrig skadad kropp full med känslor. Wrestlaren Randy lever fortfarande på sina gamla meriter från 80-talet som han…

Har haft min MacBook Pro i ett helt år men har upptäckt Photoboot alldeles nu. Förstår inte varför jag dissat den tidigare.(För er oinsatta, det är datorns kamera) Förstår att hemligheten med att få bra bilder där är att mycket ljus ska flöda in. Tröjan som jag har på mig och som jag numera går runt i hela tiden har jag faktiskt beställt direkt från Island (för att på något sätt hjälpa deras ekonomi) Skaffade en svart med vit krage till Jögga också.  (Vi är noga med att inte ha dem samtidigt) De är fantastiska. Tunn stickad ekologisk ulltröja och alldeles mjuk. Kolla in deras underbara tröjor på Farmers market. Kostar…

Jag vet att jag tipsar om otroligt mycket film nuförtiden men jag har verkligen sett enormt mycket bra de senaste månaderna. Jag försöker se film så fort jag får chansen. Jag prioriterar film högt på ”to do-lista”. Sist ut var eposet Australia som kändes som en äventyrlig blandning av ”Mitt Afrika”, ”Åter till Cold Mountain”, ”Borta med vinden” och ”Pearl Harbour”. Som en slags australiensisk cowboysaga men indianerna var här utbytta mot aborginer. Det riktas massiv kritik mot kolonisatörerna och det svider i hjärtat över västvärldens utplåning av ursprungsbefolkningarna, i det här fallet aborginerna. Jag fällde inte så många tårar som jag trodde att jag skulle göra (förutom i slutet…