Jag önskar ibland att jag kunde hänge mina hemligheter här. Beskriva alla snirkliga detaljer, hemlighetsfulla uppdrag, mörka minnen. Ge detaljerade beskrivningar om helgens privata insikter och låta svettpärlorna få smycka era pannor av förundran. Jag skulle vilja låta er häpnas och låta mig själv få gå vilse i labyrinter av ohejdade begränsningar i ordval och ämnen. …men tyvärr går det inte. Alltför många av Torsbys politiker, mina egna släktingar och framtida klienter läser det här så jag måste tyvärr censurera mig. Men då och då öppnar jag förstås upp mig lite mellan raderna. Det är då jag hoppas att ni kan ta det på rätt sätt.

Om ni undrar varför jag varit så oaktiv här så är det inte för att min fotografi ligger på hyllan. Tvärtom har jag mer att göra fotografiskt sett än på länge. Jag funderar dock mellan varven på vad som kommer hända härnäst. Det ligger beslut och väntar. Beslut som måste tas som handlar om stora vändningar i livet. Så länge planterar jag lite blommor. Faktiskt min första Bondpion. Så testar jag en murgröna för att se om den kan ta sig som perenn i zon 4 som nästan förvandlats till zon 3. Snart kommer jag visa upp vad det är jag jobbat med.

Igår ringde det en man som presenterade sig som ”Dan från Deje”. Han pratade på klingande Deje-mål och ville ha hjälp med att välja kamera. Skulle han välja canon den ena eller den andra. Han hade hittat mig i Värmlands Folkblad och tänkte att jag nog kunde vara mer pålitlig än försäljarna. Jag har ju inte riktigt nån telefonservice där jag hjälper människor att hitta rätt kamera så jag vara ganska förvånad och tyckte att Dan var en modig kille och att det hela var rätt humoristiskt. Dessvärre kunde jag ju inte riktigt hjälpa honom då jag bara plåtar med Nikon. Jag funderade en sekund och vidarebefordrade honom sedan till…

Just nu: På mitt ena jobb: Jag spacklar, målar, snickrar, fernissar (så ångorna står ut över öronen på mig), snickrar, städar, bokar, planerar, färdigställer Värmlands snart vackraste restaurang! På mitt andra jobb: Jag bokar bröllop, planerar bröllop, redigerar gamla bröllop, redigerar andra bilder, jobbar på hemsidan, försöker göra en utställning. Ha tålamod med mig!

Min penna. Inte den mest praktiska men definitivt den vackraste. Bensinmackar borde ha en sådan penna när deras kunder skriver under babskvitton. Det skulle lattja upp betalandet.

På en loppmarknad förra sommaren hittade jag den här utsökta, lilla boken i perfekt skick som är en handbok i att bli den perfekta värdinnan. Den har blivit lite som min bibel. Inte bara tar den upp seder och etikett utan även konsten att bli älskvärd. Det fina med den är att den säger att man alltid måste vara snäll, och det är så få bloggar och böcker som numera tar upp detta med snällhet. Jag tycker att vi lever i en ganska så hård värld där aggressivitet, individualism, kommersialism och självförverkligande står högt på dagordningen. ”Skit i vad andra tycker. Kör din grej.” Jag blir ganska rädd. Empati och…