Aruba, Guide, Resa med barn

Resa till Aruba med baby/ barn -Liten guide

En tjej skrev och frågade om hur jag upplevde hur det var att resa till Aruba som första resa för en baby. Då Ving har charter och -direktflyg till Aruba i sitt sortiment kan det nog bli en del svenska bebisar som får följa med dit. 
Det är ju relativt okomplicerat, det behövs inga vaccinationer (som till Thailand tex), det är litet, dyrt, bra västerländsk sjukvård, ingen kriminalitet och samtidigt väldigt solsäkert.
Typ som hemma fast väldigt mycket varmare och framförallt ett varmt härligt hav.
Så just nu ett bra förstahandsval som första resa för en svensk baby vintertid.
Det tar 11 h att flyga dit och 10 h att flyga hem.

Vi tog bara en sista minuten flygstol för 10 300 kr  för oss tre och bokade http://www.arubaboardwalk.com/ som vi fick betala 100 dollar per natt för + tax. Det var lågsäsong. Det vart sammanlagt 1500 dollar för 2 veckor ca 9000 kr (mer än flygresan) men då var det en lägenhet på 70 kvadrat med alla faciliteter så vi lagade all mat själva. 

Hotellet var litet och väldigt trevligt och ägt av en surfarfamilj (annars är Aruba fyllt av STORA hotelkomplex som ägs av rika amerikanare, så vill man att pengar ska stanna i landet ska man bo på små hotell)
De samarbetade med en surfskola några hundra meter bort så vill man vara aktiv så är det ett perfekt ställe att bo på och tex ta kitesurf-lektioner.

 På hotellet fick vi låna allt från leksaker till barnstol till bilbarnstol!! Vi blev verkligen superservade.  Så vi hyrde en bil och Viggo fick plats i bilbarnsstolen så kunde vi åka runt och se oss omkring. Vi hyrde bil från ett ställe som hettte Value car som hotellet rekommenderade. Lite billigare (och mindre flashiga bilar) Betalade 180 dollar för 4 dygn inkl. extra försäkring.

Vi bodde på Palmbeach (bäst för vind och -kitesurfning) som var en väldigt vacker strand, men det var svårt att få sjyssta parasoller. Vi tog bilen eller bussen till Eagle beach som jag tyckte var trevligare, större, vackrare, mindre trångt!!  Så en dag tog vi bilen till Babybeach längst söderut som var vacker också (inte den vackraste) men det var sjysst stämning.

Innan vi åkte handlade jag en massa solskyddsgrejer från www.sunmate.se. Typ helkroppsbaddräkt med solskyddsfaktor 50, mössa, soltält, solglasögon (som han drog av sig direkt)….solen är verkligen stark och bebisar under 1 år ska inte vistas i solen.

Vi höll oss i skuggan men var ledsna att vi glömde babywatchern för då hade vi kunnat sitta ute på altanen och sola när Viggo låg inne och sov middagslur.  Annars var det bra att polen hade mycket skugga för då kunde vi bada med honom, och det älskar han!! Vi höll oss inomhus mycket mitt på dagen, lite tråkigt kanske men det var helt enkelt för varmt. Man kan ju turas om;) 

Första tre dagarna svettades han jättemycket, jag var jätteorolig, men plötsligt gick det över, han liksom anpassade sig till värmen.

Det finns tre stora supermarkets på Aruba som ligger brevid varann (ligger nära Divi resort som är Vings huvudhotell)
Vi tog först buss men det var krångligt med vår Urban Jungle som vi var tvungna att vika ihop för att få plats med och sen med alla matvaror. Lättare att ta bilen el taxi (el gå om ni bor nära)

-Superfoods. Mycket holländskt och lite billigare
-Ling & Sons. Amerikansk.  Det gillade jag. Superfräsch med mycket frukt, grönsaker etc.

sen en till jag inte minns namnet på som var billigast och hade väldigt mycket men mindre ”tjusigt”.

Blöjor fanns i dessa butiker men vi tog med oss två paket hemifrån som faktiskt räckte (han var ju naken mycket)

Barnmat fanns också i mängder. Mycket mindre burkar.  Nestlé finns över hela världen men jag upplevde det som att barnmaten har mycket mer E i sig utomlands och mycket socker, ta med lite hemifrån. 
Vi tog med rätt mycket hemifrån. Några som jag verkligen diggar är de där Ellas kitchen frukpuré med skruvkork. Perfekt för resa.

Annars hade jag med en stavmixer, så mixade jag lite färska frukter och kokta grönsaker. 

Jag hade en liten minikylbag med, så hade vi med Viggos mat i den på våra utflykter. Kylklampar fanns i vår lägenhet. Jag virade en liten kall trasa runt kylklamparna och hade med i kylbagen, så blev Viggo för varm när vi var ute svalkade jag hans huvud med den trasan.

Flyget:

Gröt  i pulver, annars några småburkar , måste vara mindre burkar än 100 ml. 

Boka en bra babyplats innan, kanske så ni har extra plats för benen för då kan ni lägga ert barn där och sova. Ta med stor kudde, det gjorde vi och det var skönt.

Köp nässpray och spraya i näsan 10 min innan stigning och landning så kanske det inte blir så ont i öronen.

Viggo klarade sig riktigt bra trots att han haft öroninflammation tidigare (öronbarn) men jag ammade och matade honom med fruktpuré och fick honom att dricka vatten.

Sen, det är klart att det är tufft med en 11 h flygresa för en bebis, men det går fint. Var beredda på att det blir tufft!

annars har ön bra dykning och snorkling.

Ingen shopping alls.

Allt är rätt dyrt (typ som hemma)

Vi klarade oss på ca 23 000 kr inkl. allt (även en natt på Radisson Hotel på Arlanda + 2 veckors parkering) för oss tre. Vi åt middag ute 3 gånger.

Vi hade med datorn så kunde man köpa surftid direkt i datorn för 35 dollar i veckan. Det var verkligen fantastiskt praktiskt!

Ha en liten adapter för strömmen med (finns på Claes Ohlsson billigt)

Obs. Se till att vara försäkrade då sjukvården är dyr!

Vill ni läsa om vår resa kan ni gå in här.

Lycka till!


Aruba, Mat, Resa

”Snabbmat” jag gillar

En av de bättre sakerna med att resa är ju just maten. Att kunna köpa färsk färdigfilead fisk direkt från fiskaren. 
Färsk tonfisk som jag älskar!

Lite superfräsch färsk spenat.

Sen grillar man fina tonfisken lite lätt så att den fortfarande är rosa inuti.  Bara någon minut på varje sida (i stekpanna om inte grillen är på) Tar de finaste färska grönsakerna som kylskåpet bjuder på, lite fetaost, god olivolja och liten klick av syrlig cremefraiche.

Volia! På 15 minuter har man fixat den godaste och mest hälsosamma ”snabbmat” som finns.  Jag älskar.
Aruba, Mat, Resa

”Snabbmat” jag gillar

En av de bättre sakerna med att resa är ju just maten. Att kunna köpa färsk färdigfilead fisk direkt från fiskaren. 
Färsk tonfisk som jag älskar!

Lite superfräsch färsk spenat.

Sen grillar man fina tonfisken lite lätt så att den fortfarande är rosa inuti.  Bara någon minut på varje sida (i stekpanna om inte grillen är på) Tar de finaste färska grönsakerna som kylskåpet bjuder på, lite fetaost, god olivolja och liten klick av syrlig cremefraiche.

Volia! På 15 minuter har man fixat den godaste och mest hälsosamma ”snabbmat” som finns.  Jag älskar.
Aruba, Barn, Mat, Resa, Resa med barn, Torsby Camping Fröknarna Fräs

The flying fishbone

Varje gång jag kommer till ett nytt ställe ser jag till att alltid fråga taxichaufförer, butiksbiträden och lokalbefolkningen vart man ska äta gott. I Italien är ju detta ett måste för de bästa restaurangerna annonserar aldrig, har knappt några skyltar och ligger alltid avsides så det är lite svårt att hitta till dem. Här, på den här ön som lever på turismen är det annorlunda, då svarar befolkningen det de tror att man vill höra, helt enkelt de restauranger som är populärast och får bäst omdömen i årliga tävlingar. Ett namn som dök upp ofta var dock The flying fishbone så när vi åkte förbi där av en ren slump bestämde vi oss för att boka bord dagen efter.

Ingången var påkostad. Lite glad med en målad folkvagn och surfarbräda som välkomnade.

En frodig grönskande gång ledde in till själva restaurangen och ägarinnan som var en liten, nätt kvinna som solat alldeles för mycket i sina dagar.

Så kom man ut på andra sidan mitt på stranden. Vi var nog först för det var alldeles tomt. Hon ville att vi skulle ta av oss skorna och gå barfota. Det gillar vi.

Vi fick bordet längst ut och Viggo fick en egen stol så han kunde sitta och tugga lite på bordet.

Det absolut bästa med hela den här ön är att man kan dricka kranvattnet. Det har typ fått pris för bäst vatten i världen eller något sådant, tack vare det påkostade reningsverket. Men jag har aldrig varit på ett tropiskt ställe tidigare där man kan dricka vattnet i kranen. Det är så lyxigt, och absolut ett stort lyckoplus för den här ön.

En pittoresk tjusig servering var det iallafall.

Jag hade gjort mig fin och satt på mig en av de finare klänningarna i resväskan. En Odd molly givetvis, en långklänning från en tidigare kollektion i en för stor storlek som jag köpt på norska blocket. Men jag börjar bli så trött på att inget i min garderob passar längre. Många gånger känns det som om mina stora ammande bröst är ute och går med mig och inte tvärtom.

Men jag har aldrig bantat så jag vet inte hur man gör. Jag älskar mat så begränsa mig i den vägen är nog svårast. En gång för 11 år sedan försökte jag fasta, men jag kom till lunch ungefär, då var jag så skakis och nervös att jag inte visste vad jag hette. Nej, fastande fungerar inte. Jag tror att det enda är att röra på sig, ut och springa, åka skidor, gå…rörelse. De stora brösten som är ute och går med mig försvinner förhoppningsvis när jag slutar amma.

Men nu satt vi på den här fina fiskrestaurangen med härlig ambience på första parkett och såg solen gå ner.

Jag drack ett glas chardonnay (mitt andra glas vin på 1 1/2 år). Det serverades i en stor kupa.

Isande friskt och kallt med hela himlens smaker.

Och mitt fina sällskap. Min pojkvän som började spara ut håret när Viggo kom, han börjar likna en bohem med sina lockar, och sedan lilla Viggo, ivrigt diskuterande något ämne han finner viktigt.

Så kom min förätt som var dagens specialitet, en krämig morotssoppa med räkor i.

och solen gick ner och vi funderade på varför solnedgångar är så spännande. Vad är det som gör oss så förtjusta i att plåta solnedgångar?

och lagom till det att solen sista strålar badade dagens sista dopp i vattenglaset kom huvudrätten som var husets mest populära rätt. En scampicasserolle i blåmögelost. Till det serverades potatismos med blomkål. Det var gott. Viggo gillade moset.

medans vi åt middagen kom mer och mer människor till restaurangen och fyllde upp alla stolar på stranden.

lagom till det att vi tagit sista tuggan kände Viggo att det fick vara nog med vuxentid, så vi fick snabbt betala notan och skynda oss därifrån innan de andra gästerna blev störda.

Så sa vi hejdå till The flying fishbone och åkte hem.

Så slår det mig ännu en gång att min alldeles egna restaurang Fröknarna Fräs hemma vid Fryken är precis lika exotisk med precis lika god mat som en av Arubas bättre restauranger. Det är därför man reser. För att få perspektiv.
Aruba, Barn, Mat, Resa, Resa med barn, Torsby Camping Fröknarna Fräs

The flying fishbone

Varje gång jag kommer till ett nytt ställe ser jag till att alltid fråga taxichaufförer, butiksbiträden och lokalbefolkningen vart man ska äta gott. I Italien är ju detta ett måste för de bästa restaurangerna annonserar aldrig, har knappt några skyltar och ligger alltid avsides så det är lite svårt att hitta till dem. Här, på den här ön som lever på turismen är det annorlunda, då svarar befolkningen det de tror att man vill höra, helt enkelt de restauranger som är populärast och får bäst omdömen i årliga tävlingar. Ett namn som dök upp ofta var dock The flying fishbone så när vi åkte förbi där av en ren slump bestämde vi oss för att boka bord dagen efter.

Ingången var påkostad. Lite glad med en målad folkvagn och surfarbräda som välkomnade.

En frodig grönskande gång ledde in till själva restaurangen och ägarinnan som var en liten, nätt kvinna som solat alldeles för mycket i sina dagar.

Så kom man ut på andra sidan mitt på stranden. Vi var nog först för det var alldeles tomt. Hon ville att vi skulle ta av oss skorna och gå barfota. Det gillar vi.

Vi fick bordet längst ut och Viggo fick en egen stol så han kunde sitta och tugga lite på bordet.

Det absolut bästa med hela den här ön är att man kan dricka kranvattnet. Det har typ fått pris för bäst vatten i världen eller något sådant, tack vare det påkostade reningsverket. Men jag har aldrig varit på ett tropiskt ställe tidigare där man kan dricka vattnet i kranen. Det är så lyxigt, och absolut ett stort lyckoplus för den här ön.

En pittoresk tjusig servering var det iallafall.

Jag hade gjort mig fin och satt på mig en av de finare klänningarna i resväskan. En Odd molly givetvis, en långklänning från en tidigare kollektion i en för stor storlek som jag köpt på norska blocket. Men jag börjar bli så trött på att inget i min garderob passar längre. Många gånger känns det som om mina stora ammande bröst är ute och går med mig och inte tvärtom.

Men jag har aldrig bantat så jag vet inte hur man gör. Jag älskar mat så begränsa mig i den vägen är nog svårast. En gång för 11 år sedan försökte jag fasta, men jag kom till lunch ungefär, då var jag så skakis och nervös att jag inte visste vad jag hette. Nej, fastande fungerar inte. Jag tror att det enda är att röra på sig, ut och springa, åka skidor, gå…rörelse. De stora brösten som är ute och går med mig försvinner förhoppningsvis när jag slutar amma.

Men nu satt vi på den här fina fiskrestaurangen med härlig ambience på första parkett och såg solen gå ner.

Jag drack ett glas chardonnay (mitt andra glas vin på 1 1/2 år). Det serverades i en stor kupa.

Isande friskt och kallt med hela himlens smaker.

Och mitt fina sällskap. Min pojkvän som började spara ut håret när Viggo kom, han börjar likna en bohem med sina lockar, och sedan lilla Viggo, ivrigt diskuterande något ämne han finner viktigt.

Så kom min förätt som var dagens specialitet, en krämig morotssoppa med räkor i.

och solen gick ner och vi funderade på varför solnedgångar är så spännande. Vad är det som gör oss så förtjusta i att plåta solnedgångar?

och lagom till det att solen sista strålar badade dagens sista dopp i vattenglaset kom huvudrätten som var husets mest populära rätt. En scampicasserolle i blåmögelost. Till det serverades potatismos med blomkål. Det var gott. Viggo gillade moset.

medans vi åt middagen kom mer och mer människor till restaurangen och fyllde upp alla stolar på stranden.

lagom till det att vi tagit sista tuggan kände Viggo att det fick vara nog med vuxentid, så vi fick snabbt betala notan och skynda oss därifrån innan de andra gästerna blev störda.

Så sa vi hejdå till The flying fishbone och åkte hem.

Så slår det mig ännu en gång att min alldeles egna restaurang Fröknarna Fräs hemma vid Fryken är precis lika exotisk med precis lika god mat som en av Arubas bättre restauranger. Det är därför man reser. För att få perspektiv.
Aruba, Natur, Personligt, Resa, Resa med barn

Aruba reflektioner

Aldrig har jag varit med om en semester där det har regnat så mycket. Det är inte bara vanliga tropiska regnfall utan det regnar nästa hela tiden. Så fort det har regnat färdigt blir luften full av små envis mygg som kan vara farliga (enligt taxichauffören)
Iallafall, när det inte regnar trotsar vi myggen och ger vi oss iväg på äventyr. Vi har hyrt en bil som tar oss runt på ön. En ö som egentligen bara har några intressanta saker
1) Bra dykning och snorkling.
2) Fin vind, våg och kitesurfing
3) Typ inget mer.

Så för oss som har en liten bebis och inte kan göra något av de ovanstående, vi får njuta av varandra istället.

och de otroligt vackra stränderna när det är uppehåll.

Molnen är bra för Viggo, för då kan vi bada i havet. Vattnet är otroligt klart och turkosgrönt.
Kan inte låta bli att känna en viss förundran över livet, Viggo gör sin första resa och det ska förstås bli många mer.
Det här är bara en början. Men han är med oss, och han gillar det.

På norra delen finns några otroligt vackra sanddyner med stora spännande stenbumlingar. 

Något annat med den här ön är ju att allt är importerat, vilket är lite tråkigt. Men de här flaskorna har jag letat efter ett tag i Sverige, det är amerikanska glasflaskor med grönt te och de är de vackraste flaskorna jag vet. De finns säkert hemma någonstans. Samlar lite på dem för att använda som vaser. Här finns de att köpa rätt billigt. Lite konstigt, de enda souveriner jag tar med mig hem från en västindisk ö är amerikanska glasflaskor med japansk text från Arizona. Det är en konstig värld vi lever i.

Näe, ska du åka till Västindien ska du nog välja en annan ö. Helst en fransk med sina posha små vackra cafér och fransyskor klädda i gult, eller varför inte ett större land som Cuba och Jamaica med mer karaktär. Aruba är faktiskt lite opersonligt och identitetslöst. Uppbyggt kring turismen fast samtidigt inte så turistvänligt. För att vara en chill out ö i Caribbean tutar de stora stadsjeeparna lite väl stressigt när rödljusen slår ut i grönt från rött. Jag får liksom rivstarta för att inte bli nertutad av stressade holländare och amerikanare. Jag undrar varför de har så bråttom, ön är ju liksom inte mer än 3 mil lång. Vad finns det att stressa till? Casinona har ju öppet dygnet runt.

Det var dagens reflektioner.

Dra någon annanstans om du inte bara vill dyka och surfa. (Dessutom är det svindyrt här.)


Lite senare: Kände att jag var lite väl hård där. Det är en riktig drömö med sina många vackra stränder. En trött liten ö med stressiga människor, men stränderna är vackra och åker man på solsemester är det ju det man vill ha.

Aruba, Resa, Resa med barn

Hög luftfuktighet

Igår tvättade vi lite kläder till Viggo och hängde ut på verandan på tork. Nu 24 timmar senare är det fortfarande inte torrt trots 30 graders värme. Då kan ni förstå vilken hög luftfuktighet det är. Det fullständigt kokar över av klibbighet och ingenstans kan man gömma sig. Det blir till att stanna inne och kanske gå till stranden i eftermiddag om vinden orkar ta i lite mer.

Men Viggo lider inte av att vara här. Lägenheten vi hyr här har AC, kök, tv, internet, DVD, frys, mixer, brödrost, spis, kaffekokare, dusch, garderober, soffor….ja, det är faktiskt större än vad vi har hemma just nu.

Vi tre har precis löst veckans Melodikryss tillsammans (första gången för oss alla) och chillar och njuter och dricker kaffe och leker på golvet. Sämre kan man ju ha det så jag ska inte klaga.

Aruba, Barn, Natur, Resa, Resa med barn

Butterfly farm

Imorse gick vi och besökte en fjärilsfarm. Skylten var jättefin.

Vi fick lära oss ett och annat om fjärilar. Om hur de väljer partner och hur länge de lever och vad de äter och mår gott av.

Jag plåtade runt lite och kunde faktiskt ha stannat en stund.

Men det var väldigt varmt och speciellt för Viggo som fick värmeutslag. Det har regnat mycket här vilket har gjort luften otroligt fuktig. Resa med bebis i fuktigaste tropikerna är inte det lättaste. Vi löser det genom att vara inomhus mellan 11 och 16 och förutom det har vi en blöt handduk som vi virat runt en frysklamp som vi har med i Viggos kylbag och som vi lägger på hans panna när det blir för varmt. Jag tror att han behöver några dagar till på sig att anpassa sig, han är trots allt en nordisk baby. Annars är han i en otroligt tacksam och fröjdefull tid. Han bara ler och skrattar och är nyfiken på allt.

Resten av dagen gjorde vi ingenting.
Aruba, Äventyr, Resa

Aruba till en början

Vi är på Aruba. Jag lyckades övertala min kille om att följa med till Västindien. Jag tillbringade ett halvår här en gång i tiden och västindien ligger mig varmt om hjärtat .
Det var där jag fattade vad Bob Marley egentligen menar. Insikten om vad det är han sjunger om är så skön.

Nu hittade jag en billig sista minuten flygstol med direktflyg till Aruba för nästan inga pengar alls så då fick lilla familjen följa med. En del tycker det är helt förfärligt hur man kan resa med en sju månaders baby men i vårt fall var vi tvungna. Hemma är det så mycket jobb och fix och trix och så många som drar i oss från olika håll och upptåg och måsten så att fly är det bästa.
Bara umgås. Bada.
Sitta i skuggan och mysa.
Umgås på ett annat sätt.
Viggo sju månaders första resa.
Det bästa är att det kostar 28 kr minuten att ta emot samtal här så därför är våra mobiltelefoner avstängda. Det är ett hiummelrike med tysta telefoner.
Datorn är med förstås.

 Vi bor på ett litet hotell med några huskatter. Det är lågsäsong och ganska tyst. Vår terass har en fin webergrill, en hängmatta, ett härligt bord, lite skugga och en sjysst känsla. 3 minuters gångpromenad till havet.

 Jag gillar att boka hotell som är små och personliga. Inga stora hotelkomplex som ägs av rika spekulanter från andra delar av världen här inte. Vårt hotell är litet och det har en liten fin pool med skugga från några svajjande palmträd.
 Egentligen är hela Aruba torrt och platt och regnfritt men ägarna till Boardwalk  (som hotellet heter) har jobbat hårt för att få en frodig och grönskande oas.

De vet hur de ska ta hand om sina gäster servicemässigt sett. Viggo har fått låna dessa leksaker och en väldigt häftig badbalja.

 Från början var det en kokonötsplantage. Om man går uppför den här lilla fina trappan kommer man till oss (inte det bästa i fråga om barnvagnstillgänglighet men sådana petitesser får man bortse ifrån)

Huvudsaken är att man har roligt.

På väggarna hänger fina tavlor med färgglada motiv av Eileen Seitz.

I vinden vajjar palmerna.

Efterson Viggo äter minst en avocado per dag hemma så vill jag att han ska göra det här också men det finns inte en enda mogen avocado att tillgå på hela ön så då får de ligga och mogna med äpplena (bra tips förresten)
Överhuvudtaget är jag rätt besviken på grönsaks- och fruktsortimentet på Aruba med tanke på att det är en karibisk ö, det är nästan mer mogna exotiska frukter hemma på Ica. Men som taxichauffören beskrev ”på Aruba odlar vi ingenting, vi importerar allt. Här sysslar vi med tursimbuisness”. Det är synd tycker jag, det enda Arubiska jag kunde hitta på öns största supermarket var coca-colan som var ”bottled in Aruba”. Ja, kanske tjänar man mer pengar på casinon.

Det är vackert ändå. Människor är väldigt trevliga.

Jag ska visa stranden, havet och hotelkomplexen en annan dag.