Top Cats, Torsby Camping, Vänner, Värmlandstips

Om stil, tillhörighet och identitet när man är typ 15

Ni vet, Torsbys stolthet Top Cats är ju i final i Melodifestivalen. Jag har ju känt Jon sedan han var liten. Alltid världens mest sympatiska människa. Och Fredrik förstås.

Ni måste se det här inlägget som måste vara typ 10 år gammalt. Det här är spännande, för det är kärnan. Själva kärnan i hela deras show. Där det började. Gympasalen i Frykenskolan. Och nu är de i final i Globen med mångmiljonpublik. Rätt tufft måste jag säga. Frågan är om de har blivit för stora för Fröknarna Fräs. Det hoppas jag (inte).

Top Cats, Torsby Camping, Vänner, Värmlandstips

Om stil, tillhörighet och identitet när man är typ 15

Ni vet, Torsbys stolthet Top Cats är ju i final i Melodifestivalen. Jag har ju känt Jon sedan han var liten. Alltid världens mest sympatiska människa. Och Fredrik förstås.

Ni måste se det här inlägget som måste vara typ 10 år gammalt. Det här är spännande, för det är kärnan. Själva kärnan i hela deras show. Där det började. Gympasalen i Frykenskolan. Och nu är de i final i Globen med mångmiljonpublik. Rätt tufft måste jag säga. Frågan är om de har blivit för stora för Fröknarna Fräs. Det hoppas jag (inte).

Kamera, Leica, Vänner, Viggo

Viggo och en återfunnen kamera

Fick tillbaka en gammal kamera som varit borta och som en kär vän till mig hade lånat i sisådär två år. Den här kameran, en Leica D-Lux 3 (inget märkvärdigt egentligen) är grym på objekt nära i videvinkelläge med blixt. Det och att den plåtar i RAW är egentligen det enda den är bra på. 
Jag tror det var den första digitala som Leica gjorde och jag köpte den i New York 2006. Den är 6 år gammal alltså och det har kommit otaliga många bättre ”shoot from the hip”-kameror efter denna (som var den egentliga orsaken till varför jag köpte den. Jag ville ha en digital ersättare till min analoga Ricoh Gr1 S, minns ni den kameran?)
Men som sagt är den grym på just blixt / vidvinkel / objekt nära.  En bra partykamera med andra ord. Jag ska nog inte underskatta den.

Vår lille man Viggo börjar bli riktigt stor. Han pratar och pratar och pratar.  Om allt. Om månen (som han kallar Mona) och ugglor och blommor och snön och bilar. Vi förstår kanske en tiondel av vad han säger men det är väldigt roligt.
och han har fransar som är långa och hår som är som slingat i olika nyanser
och han har glimten i ögat och han skrattar och skojar om allt och han flörtar med sin tillvaro 

och det är jag så glad över.
Världens bästa Viggo.
Top Cats, Torsby Camping Fröknarna Fräs, Vänner, Värmlandstips

Nu ringer ni och röstar

Mina kompisar, Top Cats, fantastiska Jon och Fredrik med crew tävlar i Melodifestivalen på lördag. 
3,3 miljoner tittare hade programmet i lördags. Jag hoppas de har is i magen. De är helt grymma. Jag har känt dem sedan de var riktigt små. Så snälla rara, ta upp telefonen och ring och rösta på dem på lördag så sätter vi Värmland och Torsby och rockabillyn på kartan. På riktigt. 
Dessa killar är söta som socker och har hjärtan som marschmallows. Jon har dessutom en utstrålning som slår det mesta. Tänk att dessa starquality grabbar spelar på vår restaurang Fröknarna Fräs varje år. Tänk, jag är riktigt stolt.
Industri, inspiration, London, Resa, Shopping, Stil, Vänner

London del III

Jag sa till Corin: Jag måste få åka till antingen Camden Market, Kensington Market eller Portobello Road  för att få uppleva lite klassisk marknad. Då skrattade Corin och så sa hon: Helena, you are such a tourist, I will show you something better.

Så då åkte vi istället till östra London och Corins favoritområde (efter hennes egna kvarter förstås) och det var Bricklane och Spitafields Market. Hippt, konstnärligt och vibrerande.
Mängder med spännande grafitti och vackra väggar (det var här som Bankys konst syntes mest)

Corin säger att mycket av den vackra konsten på de gamla industrihusväggarna kommer att försvinna då hela området genomgår en uppfräschning inför OS. Helt ärlig är jag inte så orolig, för det är just det som är en del av processen. Konstnärer och kreatörer hittar alltid nya områden där hyror är billiga och förvandlar dessa områden till sina och efter några år skjuter hyrorna i höjden och ”finare” människor flyttar in. Så har det varit i alla tider och överallt.

Men än så länge var Bricklane och Spitifield ett område där det pyste och kved av kreativitet
I varje litet gathörn hände något spännande
och överallt syntes tecken på visuella uttryck
jag hittade en kub att vila lite på
och mellan grafittiväggarna och spåkvinnorna och antikhandlarna och vintageaffärerna såldes det underbar mat i trånga små fik
sköna små boutiqes
retrovurm (kanske är dags att plocka fram de gamla 90-banden med blandmix)
Vackra klänningar fanns det att köpa
och spännande saker att fotografera

och just när vi var där så pågick någon slags matfestival så det pyrde och ångade ur alla slags grytor. Det luktade curry och pratades olika språk

och här är jag
det var nog allt. Det var ett område som jag gillade väldigt mycket och jag rekommenderar en sväng dit på söndagarna då det är stor marknad.
Hej så länge. Forts följer.

Campomaggi, London, Resa, Vänner

Resa och väska

Ska ut och resa imorgonbitti. Vet inte vad som hänt med mig, sedan jag fått barn har jag liksom drabbats av någon slags resfeber. Vill ångra mig. Vill stanna hemma. Titta på tv. Sitta och kramas med Viggo i soffan. Jag som brukade vara miss globetrotter och resa minst 10 månader i sträck, 10 år i rad. Leva i en väska var det bästa jag visste. Men jag slänger mig ut nu. Det gör jag. 4 dagar utan Viggo. Den enda gången det hänt tidigare var när jag var på personalresa med Fröknarna Fräs till Barcelona.   
Nu ska jag till London och hänga med min gamla studieväninna Corin. Prata fotografi, titta på bilder, gallerier, restauranger, besöka Anthropology och givetvis ska det bli helt fantastiskt. 
Varje gång jag ska ut på så kommer det här med väskor upp. Den ultimata handväskan. Finns den? Den som får plats med både kamera, objektiv, plånbok och läppstift. Har haft en fantastisk sjysst handgjord väska i min ägo i snart tre år. Jag tröttnar aldrig på den. Lädret blir mjukare och mjukare, den växer liksom med sin uppgift. 
fast ibland överväger jag att ge den till min kille Jögga, han är ännu snyggare i den. Från början är det här en killväska.

jag har nämligen börjat sikta på en väska med lite mer canvastyg. Det är så snyggt. Och en med blixtlås så jag kan låsa om mina små ägodelar.

Typ en sådan här med indigotyg. Åh jag dör litegrann. Är den inte helt bedårande?
Hursomhelst.
Vi syns i London i helgen.

Minnen Vänner, Studier, Sydafrika, Vänner

hej då Stockholm och hej Corin

2002 var jag student i Sydafrika. Det var min vän Anki som hade hittat en spännande antropologi-utbildning (och en kille förstås) på Rhodes University i den lilla staden Grahamstown i Sydafrika. Själv var jag i ett vägskäl i livet. 
Jag bodde i Stockholm, minns inte om det var i tredje eller fjärde hand. Jag flyttade runt bland lägenheter som jag aldrig riktigt fann mig tillrätta i. Jag gick hellre på bio på kvällarna än gick hem till de där tomma, kalla hemmen. Såg Amelie på bio sju gånger den där hösten. Bio eller barer. Popcorn till middag. Det var ett ändlöst barande den där hösten 2001. Restauranger och sena vinkvällar på Kungsholmens tapasbarer. Provade ett kollektiv ett tag men blev utfryst för att jag bar skinnskor och jobbade på Stureplan. Visserligen bara extra på en bokhandel men kanske var det inte rätt bokhandel. Jag passade inte in kollektivet, även om jag gärna velat passa in.
Jag jobbade dessutom som assistent till en fotograf som höll på att avveckla sitt företag för en flytt till Barcelona, men han garanterade mig att han skulle hitta ett nytt jobb åt mig. Jag började sakta bredda mitt nätverk, hängde med spännande fotografer och intressanta människor. Det var kul. Vernissager och gallerier. Jag tänkte, stannar jag i Stockholm nu blir jag kvar för evigt. 

Jag fick ett erbjudande om ett förstahandskontrakt på en lägenhet som skulle passa mig perfekt, men om tog jag den skulle jag bli kvar. Det visste jag. Stockholm behåller en. Gör en beroende. Boenden så dyra att man omöjligt har råd att ta sig någonannanstans.
Stockholm var vackert. Stilla, elegant, kallt, ensamt, tillrättalagt och exklusivt. Jag bar klackar varje dag. Åt god mat. Drack fina viner. Stötte ihop med bekanta, ”visst, jag jobbar som assistent åt en reklamfotograf.”  Visst är jag på gång. Nån att satsa på. Visst kan det bli något av mig. Bruden från landet. Från Värmland.
Men jag kände, stannar jag nu blir det för evigt. Det blir ingen återvändo. Stockholm kommer behålla mig och jag är inte säker på att jag vill det. Det är för dyrt och kallt att leva här.
Det var då Anki tipsade mig om den där fotoutbilningen i myllrande Sydafrika. Sydafrika lät som motsatsen till Stockholm. Varmt, färgstarkt, fattigt och politiskt på gång. Det lät spännande. Nytt. Utmanande. Så jag sökte, och kom in.
Packade min väska och flyttade för ett tag till Sydafrika som student.
Jag kom aldrig tillbaka till Stockholm. Det var precis som jag förutspått. Antingen eller. Stockholm hade sagt till mig: Jag tar hand om dig om du vill. Men jag ville aldrig. Jag ville gå en annan väg.
Det är jag glad för. I Sydafrika blev jag bästa vän med Corin från Pretoria. Corin var specialstudent. Invald av vår speciella professor. Jag var specialstudent. Den enda från Europa på hela utbildningen. Så visst fann vi varandra. Vi delade en passion. Uttryck.
Corin tryckte bilder på 24 karats guldpapper. Hon var udda. Vi delade mycket den där våren. Hon var den enda jag skulle till att behålla kontakten med från den tiden.
Numera bor Corin i London och jobbar som fotograf. Själv är jag en utsliten småbarnsmorsa som behöver storstadsinput.
Tack för att du tar emot mig Corin.
Vi ses på torsdag då jag flyger till London för en helg med bara dig.

Bilden: Jag och Corin, självporträtt 2002

Gravid, Personligt, Vänner

Underbar helg

Jag måste bara berätta vilken fantastisk helg jag haft. Det har tränats, åkts skidor, pussats, kramats, kyssts, festats, coachats, organiserats, mysts, talats och dessutom har min allra, allra bästa vän (och kusin) fött en baby i helgen. Underbart! 
Personligt, Rattsjöberg, Renovering, Resa, Vänner

Femton dagar i oktober

Tänk att jag inte bloggat på 15 dagar. Det är nog det längsta ever som jag varit borta från bloggen, men ibland blir det så. Så vad har jag gjort då?

Jo jag har druckit varm choklad på finnskogen med min vän Steffan, och det ska jag berätta för er mina vänner är inte ofta. Steffan bor i New York vanligtvis men ibland kommer han hem till sina barn, eldar i sin spis och bjuder på varm choklad med finnskoga-mystik i.

Jag har skolat in vår älskade pluttis på ett kooperativt dagis. Inte så många timmar per dag men tillräckligt för att kunna jobba lite mer.
Sedan har jag varit en hel del på mitt jobb på Torsby Camping, städat, skött om, tagit hand om gäster (de flesta gästerna som hyr våra stugor under hösten är skidåkare som är och tränar i Torsby Skitunnel).
Så har jag tittat på Fryken som ibland på hösten liknar ett stormande hav.
Sedan har jag förstått på himlen att vintern snart är i antagande.

Vi har eldat i kakelugnen i huset (som vi ännu inte flyttat in i) medans vi har målat, och ibland kommer min farbror Bosse på besök.
Det tar tid att måla. Fönster och dörrar som ska vara utomhus kräver minst 3-4 lager färg på sina ställen.

Sedan har vi eldat ris vid vårt andra hem.

Jag har varit på bröllop. Flera bröllop.
Och redigerat bröllop och beställt böcker från sommarens ALLA bröllop från Blurb så det står ut i öronen på ett skönt sätt på mig. Jag ska visa er resultaten när böckerna anländer.

Sedan har jag fått och hämtat och betalat svindyra Leksandsdörrar till huset. Vet ni vad, jag valde olika färger. Vitt på huvudingången och dalablå dörr på grovingången. De flesta har sagt till mig att jag är crazy, och då svarar jag ”jag vet”. Men det är så fint. Tyvärr fick inte en dubbeldörr plats på grovingången så istället blev det en dörr med dubbelglas. Denna heter Klockarberg. På bilden har fodret ännu inte kommit upp.

Så här långt har vi kommit på renoverigen. Det går långsamt, och samtidigt fort.  Det tar väldigt mycket mer tid än man tänker sig. Vad jag vet är att det kommer bli ett av världens mest harmoniska hus.

Sedan har jag med mig Viggo nästan överallt. En bärryggsäck är toppen att ha, man blir väldigt framåtkomlig.
Så har jag bokat en resa till min lilla familj. Till en strand där sanden är vit och havet varmt. Vi ska leva skönt hippie-strandliv i några veckor och det ska bli så skönt för själen och kroppen.
Det var typ allt jag hunnit med de senaste 15 dagarna så jag får vara nöjd.
De flesta bilderna är tagna med min iphone och behandlade dem instagram, en favorit-app jag har.
Festligheter, Inredning, inspiration, Mode, Resa, Vänner

3 innehållsrika dagar

Jag rymde i helgen. Tog tåget till Stockholm och for på Galleri Kleerup på vernissage för att titta på Fredriks bilder. Världens bästa konstnär. 

På plats fanns min gamla kompis Cilla som jag pluggade med i Lofoten och som jag inte sett på evigheter och det var så himla roligt, hon såg precis likadan ut som för 5 år sedan.

Och min kompis Livet och en ny kompis, Camilla.

och Fredrik är inte bara världens bästa konstnär och världens största inspiratör utan han är världens bästa vän också.
Sen gick vi ut på fin restaurang på livets inrådan och drack vitt vin och käkade färsk fisk och stannade uppe till sent.
Dagen efter gick jag till den finaste butiken jag varit i, Raja på Odengatan, och valde kakel. Svindyra förstås, antika från Indien, men ack så fina. 2 1/2 timme spenderade jag i den där underbara butiken med ljuvliga skåp och fantastisk trevlig personal (som kändes lite som en familj direkt) och jag fick iallfall med mig 10 kakelplattor som ska pryda delar av mitt hus.

Sedan var det dags att träffa min bästis, fika, äta, gå, prata och gosa med hennes 4 månader bebis.

Vi fick ett underbart dygn ihop. 
Sedan tog jag tåget hem till Värmland fast jag åkte raka vägen till Arvika där jag och Jögga var inbjudna på VIP-spelning med världens bästa band môra-Per.
Och det var precis så där bra som jag tänkt fast kanske ännu bättre.
Så på söndagen vaknade jag upp och for på Pias modevisning, och det var dumt av henne att låta mig gå mannekäng för det fanns inte en chans till att jag hann ta några bilder. Men det var en fantastisk modeshow där det visades kläder från Ewa i walla, Designwerket, Branting och Melmelli.
och det var fantastiskt lyckat med 7 (snarare 14) sorters kakor, hemlig gäst, livemusik till showen och allt  ”took place” i en magisk lada.
och här är jag, i dagens vackraste Ewa i Walla-klänning i silke.