Rökbastu i Rattsjöberg
Jag har bott på samma plats i hela mitt liv, eller i allafall på papper då jag fortfarande är skriven där.
Rattsjöberg som platsen heter är en gudagåva med sluttande ängsmark och mossfylld djup skog. En av de största finnbyarna i Finnskogen, och jag kan utan tvekan säga att det är den vackraste platsen på jorden.
När jag kommer dit är det som om alla problem bara väljer att blåsa bort, naturens nyanser ger mig verkligen en mening med livet och jag blir fylld av någon slags lycklig energi.
Rattsjön har gladeligen lärt mig att simma, skogen där har lärt mig tänka och ängarna har givit vatten åt alla mina idéer.
Där uppe på Rattsjöberg har vi också en traditionell klassisk rökbastu som eldas varm med hjälp av rök. Det var så finnarna gjorde förr. Björkvedsröken ska dessutom vara fylld av antioxidanter.Det är en stor bastu med plats till upp till 30 personer och det tar en hel dag att få den varm. Min äldsta vän Robert som bor en kilometer nedanför berget äralltsom oftast eldmästare.
I helgen var det bastubadarrekord i samband Torsby Kommuns kulturvecka Höstglöd så alla som ville fick komma och bada i vår rökbastu och ta ett dopp i förtrollande Rattsjön. Tack till initiativtagare Inga-Greta.
Jag skröt för bastudamerna om mitt finska arv 14 generationer bakåt. 1640 kom den första finnen till Rattsjöberg, och då såg den finska kulturen helt annorlunda ut än vad den gör idag. De hade inte ens en bibel utan trodde på sina egna gudar som var av ett helt annat släkte.
Där står jag än. På samma plats. Jag kommer aldrig att flytta från Rattsjöberg. Mitt namn står ingraverat i naturen och vindarna där uppe viskar alltid ömt mitt namn bland trädkronorna.
Rattsjöberg är för mig vad Mårbacka var för Selma Lagerlöf. Rent känslomässigt alltså. Ni fattar.
2 Comments
Bitte
Hrm… Är du säker på att liknelsen med Selma Lagerlöf och Mårbacka är så bra…? Läste just detta på Birger Schlaugs Elin Wägnerblogg:
http://elinwagner.blogspot.com/2005/01/selma-lagerlf-i-och-ii.html
Bitte
Helena H
Hej Bitte! Vad otroligt spännande.
Jag har aldrig hört att Selmas hem Mårbacka samtidigt kunde vara hennes fängelse och fotbojja och putsade fasad och försätta hennes i ekonomiskt krångel, men så är det ju givetvis.
Det är alltid paradoxalt med dessa stora barndomshem därför att de är så viktiga för oss och samtidigt tunga att bära då de aldrig släpper oss fria.