-
Londol del II Iphonebilder
Såklart så skulle Londons shoppingliv avhandlas, men Corin hade nog glömt hur det vara att shoppa med mig. 4 h på Anthropologie, det ni.Fast deras amerikanska hemsida är faktiskt snyggare än den europeiska.Hursomhelst, jag glömde varna henne, men bor man på landet så gör man. På landet finns inte så mycket shopping att tillgå, så då får man passa på när man är i en pulserande storstad som London.Min kille Jögga har lärt sig nuförtiden, om han nu skulle råka bli med mig på shopping á la London och Bangkok har han alltid en bok till hands i sin väska som han fiskar upp, så sätter han sig och läser. Smart kille. Ja, för även om jag hatar att medge det så älskar jag shopping. Inte för att jag nödvändigtvis måste shoppa, utan för att bli inspirerad. Ser hur kläder har satts samman av begåvade stylister, hur inredning och dekoration har smälts ihop av grymma scenografer till härliga nytänkande innovationer. Hur trender och stil länkas ihop med samhället. Konceptbutiker har blivit så grymma på inredning nuförtiden. En butik är inte bara en butik man kan köpa något i utan det är lika mycket en ny värld. En känsla. Ett koncept. Man kan fika, läsa böcker och titta på konst i de butiker som jag gillar.
En av mina favoritbutiker här i världen är då Anthropologie. De säljer möbler, husgeråd, klänningar, förkläden, tavlor..ja i princip allt möjligt men med en oerhört fin touch. Tidigare har jag bara besökt deras affärer i New York men nu besökte jag deras tre våningar butik på Regent St. För mig hela himmelriket.
Det här gillade jag. Gamla trälådor som blivit hyllor och skåp.
och jag älskade sättet de använt en gammal snickarbänk. Jag har sett det här förrut och har själv en otroligt vacker gammal snickarbänk i uthuset som jag kommer ha i vardagsrummet.
och vad sägs om sänghimmeln? En skog i järn. Ser visserligen lite vass ut.
en vacker häststaty
färgglada mattor i orientalisk allmogestil
Sedan när man supit in så mycket inspiration att man inte orkar längre så fikar man. Kaffe gjord av riktig barista och prisbelönta bakverk.
läser lite ur en bok man plockat upp någonstans. En bok man valt enbart för att sidorna kändes så lena
och så beundrar man allt det där som människor skapar (här har de ritat med kritor på svart tavla, är det inte grymt?)Fortsättning följer.Hej så länge -
Förälskad i Paulin
Ni vet, snart närmar sig en inflyttning och jag längtar så. Just nu är jag i färd att planera köket. Känslan i det, skåpluckor, ton och vibes. Men vet ni vad, jag har inget porslin. Eller ja, jag har lite. Det här.Jag har alltid tänkt att mitt drömkök ska ha porslin som är vitt och blått. Precis som Rörstrands Pergola som jag köpte på mig för några år sedan.Blått och vitt. Vilka härliga färger. Så rena. Så klara. Så Sapfo. Så grekisk ö.
Men vet ni vad, mattallrikarna är alldeles för stora. Ja, jag tycker faktiskt att alla nytillverkade mattallrikar är för stora. Det lassas på mat i mängder, och varje gång jag äter mat på mina pergola mattallrikar så blir jag alldeles för mätt därför att jag tar för mycket, och om det är något jag är säker på så är det att vi i dag äter alldeles för mycket mat. Vi kommer gå under av fetmaepidemier. Missförstå mig rätt. Jag älskar mat.Så just nu letar jag efter mindre tallrikar.Assietter funkar tyvärr inte för de är faktiskt för små så då får man ta om typ 4 gånger, och det blir ju lite konstigt. Näe, fransyskan i mig har talat. Tallrikarna får ha en diameter på max 23,5 cm. Vilket tur att min kille äter så lite och är med mig på den här idéen.Men för att få tag på så små delikata nätta mattallrikar måste man gå tillbaka i historien och leta porslin på andrahandsmarknaden.Åh vad jag letar. Hittar en tallrik där och en tallrik där. Mixar och missmatchar så där skönt att min tallrikshylla kommer vibrera av olika historier och tidsåldrar.Men så var jag på auktion i lördags, kom alldeles försent för det mesta var sålt, men jag får syn på den vackraste tallrik jag sett i hela mitt liv. Den tog mig med storm. Sa liksom till mig, ”här är jag. Du behöver bara mig”.Storleken var perfekt. Mönstret tilltalade mig så jag fick gåshud. Såklart var hela setet sålt, 3 tallrikar och 2 ugnsformar, och det till det ynkliga priset av 70 kr.
Porslinet hette Paulin och från Gustavsberg. Designat av Paul Hoff, gissningsvis någongång på 60-talet. Så enkelt, organiskt och väldigt vackert. Känns som det kommer från imorgon, men har ändå en historia med 50 år på nacken.
Det skulle verkligen passa vårt hem ute i naturen men ändå med en känslig design och ett tydligt uttryck.Jag gick hem och googlade. Visst har det sålts då och då på tradera, men de flesta tallrikarna verkar finnas i Japan. Självklart att mönstret tilltalar japanerna.Det blir väl till att fortsätta leta. Och vänta. Tids nog dyker de nog uppframför mig. -
Lagen om attraktion
Jag tipsade ju er om boken The Secret, Hemligheten av Rhonda Byrne. Den handlar om lagen om attraktion. Alltså hur vi drar till oss de saker vi vill ha med enkla medel. Det är otroligt spännande och det är först nu, några veckor efter att jag avslutade boken som jag begriper på riktigt vad det handlar om.När man börjar uppmärksamma dessa små attraktionslagar i vardagen öppnar sig en otroligt fin värld som jag verkligen välkomnar.Som exempel, i flera veckor har jag gått runt och tänkt på att jag måste ringa sotaren för att få alla eldstäder godkända. Problemet är att sotaren bara har telefontid två timmar i veckan och då jag är så urkass på att passa tider missar jag alltid de där timmarna. Dessutom är det alltid upptaget och lång väntetid.Men jag vill verkligen komma i kontakt med sotaren.Så idag, av en slump, eller kanske av lagen om attraktion, står sotbilen parkerad på mina föräldrars gård och sotaren själv sitter inne och dricker kaffe med pappa. När jag urlycklig tar tag i sotaren och frågor honom har han egentligen fullt hela veckan, men han tittar i almanackan, okej, han gör ett undantag, och kan komma och inspektera eldstäderna redan imorgon.Visst är det lysande?Lagen om attraktion när den funkar som bäst. Sotaren kom till mig, jag behövde inte ens ringa honom.Eller mitt hysteriska skåpletande.
Jag har länsat igenom landets alla auktionsfirmor, budat, tittat, besökt antikaffärer, blocket och inredningsbutiker för att hitta det perfekta skåpet att ha i mitt kök. Jag har varit obsessed. Tänkt tanken att jag måste åka ner till Paris Clignacourt med kärra och för att köpa det. Jag har letat i ungefär ett år.Men så slutade jag leta då jag fann ett vitt skåp som var halvbra, så i tanken fanns skåpet redan på plats. Så i lördags står plötsligt skåpet jag letat efter mitt framför ögonen på mig, i byns auktionshus och det blir mitt för en spottstyver.Det här händer mig hela tiden nu. Det kommer till mig. Lagen om attraktion är så häftig. Kanske låter det flummigt men det funkar. Det handlar om att förenkla.
Bilden kommer härifrån.Så nu är det köket med stort K som ska komma till mig.
Jag använder bilder, tankar, ord för att dra det till mig. En hel del bläddrande i inredningstidningar förstås.
French country kitchen, precis som jag vill ha det. Men universum hör mig och jag är helt säker på att jag inom tre månader har det drömkök jag drömmer om.
De tre sista bilderna kommer härifrån. -
Renoveringen fortsätter…
Jag vet att många av er är nyfikna på hur det går med vårt hus, och sanningen är den att det går långsamt. Förra julen sa jag ”tänk, nästa år firar vi jul här”, och då hade jag ingen aning om att vi bara var i början. I ett år har vi hållit på.Det här är det första huset som vi renoverar. Jag har tidigare varit med och byggt nya hus på vårt familjeföretag (mina pappa har byggt sisådär 20 hus), och då har det gått i en helt annan takt.Men jag fick alla varningens ord när jag köpte ett gammalt hus och jag visste att det skulle vara mycket jobb, men jag insåg nog aldrig vidden av att renovera en gammalt 1800-tals gård som inte blivit rört på lång tid. Ett hus som saknade både avlopp, toa, värmesystem, isolering och bra vattenanslutning.Hade jag bara vetat.Vi funderade på att behålla huset precis som det var och bara bo där på sommaren, och kanske bygga ett annat hus brevid, men det kändes konstigt. På sommaren är jag ju iallafall inte ledig, så vi drog igång en helrenovering.
Gården ligger brevid min pappas föräldrahem, så det blev viktigt för honom också. Det är en plats han avgudar och mår väldigt bra på, så han delar delvis den här renoveringen med mig (lägger all sin tid på det).Vi diskuterar en hel del. Han är 40-talist. Han tycker jag ska tänka praktiskt och ha bekvämligheter, men själv är jag en 70-talist som gärna låter skönhet och historia går före det praktiska. Men jag förstår vad han menar, och jag respekterar hans livserfarenhet och kunskap. Hursomhelst är det ett spännande möte där vi möts och det mynnar ut i en fantastisk skapelse.Som tur är så är inte min pojkvän med på detta,utan huset är enbart mitt (som jag bygger åt oss, sug på den ni. Girlpower så det förslår) ) för om han hade varit med på detta bygget hade det nog blivit en separation ganska snabbt. En riktig kliché som är helt sann. Han sa tidigt att han inte är intresserad av att lägga all sin lediga tid på att jobba, utan han vill träna och vara med Viggo och detta köper jag. Det betyder ju också att jag bestämmer allt helt själv (vilket jag verkligen gillar att göra)Men trots att mina pengar och besparingar sinar, att all min lediga tid försvinner, att jag spenderar timmar i bilen, trots att det är damm och jobb och bjälklag och lyft och målarfärg och kärror och gullfiber och pärlspont, och ritningar och kakel och tänka, tänka och åter tänka, så kan jag faktiskt inte säga någonting annat än detta är något av det roligaste jag varit med om.Jag känner passion.Det är en dröm som går i uppfyllelse, en plats och ett sammanhang som skapas.Det tar tid, men det är det värt. På något sätt.Om ni bara visste vad jag lär mig.
Så vad har hänt sedan jag visade er sist? Jo, förutom att det har grävts ner jordvärmekablar, trekammarbrunn, avlopp och elledningar så har hela huset har fått ny panel och målarfärg. Jag använde Falu Rödfärgs Ljusröda färg. Jag begärde offerter på färgen från säkert 10 olika ställen, men de som slutligen gav mig bäst pris på 10 hinkar á 10 liter falu rödfärg ljusröd var faktiskt Sörmarks Färg i Torsby. Det var roligt tycker jag. Det tog tid att slå upp brädor och måla allt. Vi tror att huset är 252 kvadratmeter stort, men är inte helt säkra.Det har ju också kommit till två utbyggnader. Den framåt, ”fronten” kom till därför att jag gärna ville ha utsikten från det hållet. Från början (typ för 70 år sedan) hade huset en glasveranda som alltså delvis har kommit tillbaka.Det andra utbygget söderöver kom till därför att vi var tvungna att installera en toalett till, ha någonstans att ha jordvärme osv. Vi funderade länge på om detta utbygget var rätt, om det skulle harmonisera med huset, men det blev riktigt riktigt bra.
och baksidan som vetter mot väst fick en köksingång. Till våren tänker jag anlägga en fin stor veranda där. Där syd och väst möts skapas kärlek (något som Ernst skulle kunna sagt) och just där, det där sydvästra hörnet tror jag kommer bli det lyckligaste på hela huset.
Så när man går ut från grovingången söderöver ser man detta. Tittar man åt höger ser man min låtsassysters hus ”Mellangårn”, tittar man rakt fram ser man ner på mitt kusinbarns hus Hamla och hennes nybyggda stall (med en box ledig;). Man ser också grönsakslandet, björkallén och min farbror Bosses hus.
Ser man österut (från glasveranda och fronten) ser man denna fina utsikt. Blånande berg så långt ögat når.
I somras när det var dags att bestämma snickarglädjen stod det helt still i huvudet. Jag hade verkligen ingen aning av vad jag ville ha eller hur man gjorde det överhuvudtaget. Det var tomt.Jag googlade snickarglädje men kände att det inte fick bli för mycket jobb eller för krussidullit då detta hus ligger på skogen. Jag ville ha det lite enkelt. Så jag gav snickaren fria händer. Jag sa ”vad tycker du?”. Så han fick sätta sitt signum på huset. Sin tag. Som en konstnär sätter sin signatur längst ner till höger på tavlan. Snickarglädjen blev snickarens egna, och visst blev det bra?
och fronten är nästan det vackraste. Jag återanvände hela dörr -och fönsterpartiet.
och här är det rummet inifrån. Det ska in lite mer isolering och sen spikas på pärlspont som ska målas vit på både väggar och tak.
och här är utbygget söderöver som ska innehålla tvättstuga, jordvärmepump och liten toalett. I taket har vi satt pärlspont.Jag valde på min vän Fredriks feng shui kunskap en dörr med stort glasparti för att få in söderljuset (helst hade jag velat ha dubbeldörrar men det fick inte plats så jag valde en dörr med dubbla fönster istället) Dessutom var jag så crazy så jag valde en blå dörr.
Dörren är en Leksandsdörr och med tanke på priset så hoppas jag att den kommer få sitta där i 300 år minst (vi har plast på den på bilden för att inte få färg och liknande på den)
Så här är det då förberett för klinkersättning och imorgon kommer kakelmästaren för att kakla. Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska ha på väggarna i det här praktiska rummet. Tapet? Målarfärg?
Otroligt mycket att tänka på -och ta hänsyn till.
Det blir ett ordentligt hus, det kan ni vara säkra på.Detta blev ett inlägg med mycket text men jag kände för det.
Jag ska visa er mer om några dagar.
Kram på er. -
Vem har sagt att husvagnar måste vara tråkiga?
Vem har sagt att husvagnar måste vara plastiga och tråkiga? När jag ser de här bilderna känner jag det som att jag ser något jag aldrig sett förrut. Det är så himla häftigt. Nytt, liksom gypsy-style i bluegrass-anda.
Bilderna är hämtade och tillhör klädmärket Magnolia Pearl. (Hemsidan definitivt värd ett besök)Det är en kvinna vid namn Robin Brown som syr klänningar av gamla antika tyger. Det är så fint.Faktum är att Ulvsbygården i Sunne har hela deras klädsortiment.Check out babies!!
-
3 innehållsrika dagar
Jag rymde i helgen. Tog tåget till Stockholm och for på Galleri Kleerup på vernissage för att titta på Fredriks bilder. Världens bästa konstnär.
På plats fanns min gamla kompis Cilla som jag pluggade med i Lofoten och som jag inte sett på evigheter och det var så himla roligt, hon såg precis likadan ut som för 5 år sedan.
Och min kompis Livet och en ny kompis, Camilla.
och Fredrik är inte bara världens bästa konstnär och världens största inspiratör utan han är världens bästa vän också.
Sen gick vi ut på fin restaurang på livets inrådan och drack vitt vin och käkade färsk fisk och stannade uppe till sent.
Dagen efter gick jag till den finaste butiken jag varit i, Raja på Odengatan, och valde kakel. Svindyra förstås, antika från Indien, men ack så fina. 2 1/2 timme spenderade jag i den där underbara butiken med ljuvliga skåp och fantastisk trevlig personal (som kändes lite som en familj direkt) och jag fick iallfall med mig 10 kakelplattor som ska pryda delar av mitt hus.
Sedan var det dags att träffa min bästis, fika, äta, gå, prata och gosa med hennes 4 månader bebis.
Vi fick ett underbart dygn ihop.
Sedan tog jag tåget hem till Värmland fast jag åkte raka vägen till Arvika där jag och Jögga var inbjudna på VIP-spelning med världens bästa band môra-Per.
Och det var precis så där bra som jag tänkt fast kanske ännu bättre.
Så på söndagen vaknade jag upp och for på Pias modevisning, och det var dumt av henne att låta mig gå mannekäng för det fanns inte en chans till att jag hann ta några bilder. Men det var en fantastisk modeshow där det visades kläder från Ewa i walla, Designwerket, Branting och Melmelli.
och det var fantastiskt lyckat med 7 (snarare 14) sorters kakor, hemlig gäst, livemusik till showen och allt ”took place” i en magisk lada.
och här är jag, i dagens vackraste Ewa i Walla-klänning i silke. -
Casa Batlló by Gaudi
I Barcelona fick jag vara med om en överväldigande upplevelse. Nämligen besöka Gaudis mästerverk Casa Batlló. Jag hade gärna besökt alla hans verk men hann inte denna gång. Jag hade också gärna haft med mig min pappa för han hade blivit lika överväldigad som jag, inte bara av arkitekturen utan lika mycket över hantverket bakom.
Gaudi var en arkitekt verksam i Katalonien runt sekelskiftet 1900. Hans arkitektur betecknas som sensuell och organisk med surrealistiska och expressionistiska drag. Vilken modig man tänker jag när jag tar stegen in i foajén och vad modiga de var på sin tid som anlitade honom.
Faktum är att ord är överflödiga när det kommer till den här arkitekten. Jag har inga ord som kan beskriva den otroliga inspiration som välvde över och igenom mig när jag klev in i huset.Besatt av naturens organiska former var ljus, form och funktion det som fick styra.
Jag tänker: han har fattat allt. Precis allt.
Strukturen på väggarna och i taket skulle påminna om något naturligt, som koraller, eller huden på en fisk.
När jag först tittade in genom fönstren undrade jag varför alla gick runt och pratade i telefon, fast det gjorde de ju inte utan det var ju guideverktyget.
En jättelik lampa i ett tak som påminner om ett snäcksal.
Inte en rak linje i hela huset. Glas, trä, mosaik….fantastiska material.
Tillochmed fönstren är välvda i organiska former.
En form i taket som ger associationer till bröst, eller kanske till formen av en droppe när det landar på vatten.
Ljuvliga badrum längst upp där ljuset flödar in.
På taket tronar skorstenarna ut i fantastiska former.
På taket fanns även vattentanken. Det mesta kaklet som användes för att lägga mosaiken var återanvänt från andra byggarbetsplatser. Snacka om recykling och vara före sin tid 1904 då huset byggdes.
Man kan även ana en dragning till orientalismen.
Just Casa Battló är helt inspirerad av havet och faktum är att det känns som om man simmar runt i en otrolig undervattensträdgård och plötsligt hamnar i magen på en val.
För att förstärka känslan av vatten är glaset mot ljusinsläppen ”suddiga”. Detta bidrar också till att ljuset sprids på ett annat sätt. Fiffigt och spännande.
Otroligt effektfullt.
Ja, varje liten detalj i det här huset är tänkt på, arbetat igenom och funderad ut. Fönstrens placering har en tanke liksom dess olika storlek, och färgen och kalet har en funktion.
Tillochmed ventilationssystemet i huset är grymt och helt före sin tid.Gaudi var verkligen en mästare och jag kan bara säga att jag aldrig tidigare har blivit så betagen av en byggnad. Ren skär fröjdefull harmoni i passion var det jag kände. Hållbart, naturligt. praktiskt och lekfullt.Jag har hittat min ledsagare och frånochmed nu är det adjökens med raka former!
-
Tapetdrömmar
Ni vet, mitt hus var ju fullt av vackra tapeter. Drömska, sköna, ljuvliga, talande, berättande….
Som den här som var gömd bakom en kakelugn. Riktigt gammal säger byggnadsvårdaren som hjälper oss med kakelugnarna.
Eller den här väggen som berättar många historier om vad huset funnits i för skepnader.Men nu är det ju 2011 och hur mycket jag än velat behålla dessa vackra tapeter så har det inte gått därför att de var fuktiga och buckliga och förstörda, inte ens i de rum där de var fina har jag lyckats hålla kvar dem därför att elen sattes innan och därför har stora sprickor uppstått då vi måste ta bort de gamla elledningarna.Men inte gråter jag för det, för det finns otroligt mycket nya spännande tapeter…
Som den här fantastiska som jag siktat in på att ha i lilla dining rummet
fast frågan är om vi ska ha ljusblå bakgrund eller turkos
eller den här, typ ”wall of family”
Eller den här alldeles underbara som jag siktat in mig på fast i ljusljus rosa bakgrund och som kommer få pryda masters bedroom
Det är sannerligen tapeter att bli glad av
Om jag är modig tar jag denna i ett helt rum fast då får jag nog inte Jögga med mig även om den här är min favorit
Men åh, jag känner mig bara såå glad när jag ser dessa.Dessa tapeter kommer från kollektionen Un bisou de Mme Pitou. Intrade heter företaget som importerar dem till Sverige från Holland. Påminner en hel del om Pip Studio. Jag har även lånat bilder härifrån.
Sedan tidigare har jag varit stormförtjust i Cole & Sons flamingo-tapet. En gång höll jag på att ropa in en gammal uppstoppad flamingo på en auktion bara för att kunna matcha (tur att jag inte fick den, har hört att gamla uppstoppade djur har farliga kemikalier i sig)men visst är den vacker, liksom rogivande.
Som ni ser så ska tapeterna innehålla-snirkliga blommor som för tankarna vidare (och fåglar som får tankarna att flyga högt)-ha bas av blått/turkost, med inslag av rosa (el beige)Alla dessa ljuvliga tapeter har jag hittat på Tapetorama.Åh vad svårt (men kul) hur ska man kunna välja? Crazy och kul eller lugnt och behagligt?
