Så tyckte jag om ”Män som hatar kvinnor”

På bilderna ser ni mig och mitt eminenta sällskap som jag brukar spendera fredagkvällarna tillsammans med. Jag köpte premiärbiljetter till dem utan att fråga. De har likosm inget val. Här sitter vi inför filmen på renoverade Stärnan i röda sammetsfåtöljer.

Det är väldigt många tidningar som redan har recensserat ”Män som hatar kvinnor” och som gjort det bra men jag kan göra en liten sammanfattning:

1) Trots att jag läst böckerna sitter jag på helspänn och funderar på hur det ska gå, precis som om jag inte visste. Det är bra.

2) Miljöerna är identiska med hur jag hade tänkt dem. Det är bra.

3) Personerna ser ut och beter sig precis som jag föreställt mig dem. Det är bra. Möjligtvis hade någon annan kunnat fylla i Martin Vangers otäcka profil bättre. Peter Haber är och förblir en snäll kommisarie. Vilka roller han än gör.

4) Det är stora skådespelare i varenda roll, även i den allra minsta birollen. Det blir lite lyxigt och påkostat och det är bra.

5) Noomi Rapace som Lisbeth Salander är mycket bra. Bättre hade det inte kunat bli. Jag är mycket imponerad över hennes deffade kropp. I boken är hon stark som en Pippi Långstrump, mager som en 14-åring och ursinnig som en krigsveteran. Hon gör det mycket bra.

6) De gamla fotografierna som löser de gamla gåtorna och är tråden i boken och filmen är precis som jag tänkt mig. Harriet Vanger ser på pricken ut som jag föreställt mig. Det är mycket bra.

För att göra en film av en bok är det här så bra som det hade kunnat bli och med tanke på att jag skrivit ordet BRA sju gånger i det här inlägget så måste filmens slutgiltiga betyg bli bra .

Filmen tillfredställer läsaren. Regissören har inte gått loss och gjort något konstverk eget av det och det är bra. Möjligtvis sitter jag och saknar delar av boken och Erika Berger (Lena Endre), men det är omöjligt att få med allt. Jag undrar just hur en som inte läst böckerna tänker. En slags bättre Beck, kanske?