Inredning,  Rattsjöberg,  Renovering

Renoveringen fortsätter…

12 december 2011 /
Jag vet att många av er är nyfikna på hur det går med vårt hus, och sanningen är den att det går långsamt. Förra julen sa jag ”tänk, nästa år firar vi jul här”, och då hade jag ingen aning om att vi bara var i början. I ett år har vi hållit på.
Det här är det första huset som vi renoverar. Jag har tidigare varit med och byggt nya hus på vårt familjeföretag (mina pappa har byggt sisådär 20 hus), och då har det gått i en helt annan takt. 
Men jag fick alla varningens ord när jag köpte ett gammalt hus och jag visste att det skulle vara mycket jobb, men jag insåg nog aldrig vidden av att renovera en gammalt 1800-tals gård som inte blivit rört på lång tid. Ett hus som saknade både avlopp, toa, värmesystem, isolering och bra vattenanslutning.
Hade jag bara vetat.
Vi funderade på att behålla huset precis som det var och bara bo där på sommaren, och kanske bygga ett annat hus brevid, men det kändes konstigt. På sommaren är jag ju iallafall inte ledig, så vi drog igång en helrenovering. 
Gården ligger brevid min pappas föräldrahem, så det blev viktigt för honom också. Det är en plats han avgudar och mår väldigt bra på, så han delar delvis den här renoveringen med mig (lägger all sin tid på det). 
Vi diskuterar en hel del. Han är 40-talist. Han tycker jag ska tänka praktiskt och ha bekvämligheter, men själv är jag en 70-talist som gärna låter skönhet och historia går före det praktiska. Men jag förstår vad han menar, och jag respekterar hans livserfarenhet och kunskap. Hursomhelst är det ett spännande möte där vi möts och det mynnar ut i en fantastisk skapelse.
Som tur är så är inte min pojkvän med på detta,utan huset är enbart mitt (som jag bygger åt oss, sug på den ni. Girlpower så det förslår) ) för om han hade varit med på detta bygget hade det nog blivit en separation ganska snabbt. En riktig kliché som är helt sann. Han sa tidigt att han inte är intresserad av att lägga all sin lediga tid på att jobba, utan han vill träna och vara med Viggo och detta köper jag. Det betyder ju också att jag bestämmer allt helt själv (vilket jag verkligen gillar att göra)
Men trots att mina pengar och besparingar sinar, att all min lediga tid försvinner, att jag spenderar timmar i bilen, trots att det är damm och jobb och bjälklag och lyft och målarfärg och kärror och gullfiber och pärlspont, och ritningar och kakel och tänka, tänka och åter tänka, så kan jag faktiskt inte säga någonting annat än detta är något av det roligaste jag varit med om.
Jag känner passion.
Det är en dröm som går i uppfyllelse, en plats och ett sammanhang som skapas. 
Det tar tid, men det är det värt. På något sätt.
Om ni bara visste vad jag lär mig.
Så vad har hänt sedan jag visade er sist? Jo, förutom att det har grävts ner jordvärmekablar, trekammarbrunn, avlopp och elledningar så har hela huset har fått ny panel och målarfärg. Jag använde Falu Rödfärgs Ljusröda färg. Jag begärde offerter på färgen från säkert 10 olika ställen, men de som slutligen gav mig bäst pris på 10 hinkar á 10 liter falu rödfärg ljusröd var faktiskt Sörmarks Färg i Torsby.  Det var roligt tycker jag. Det tog tid att slå upp brädor och måla allt. Vi tror att huset är 252 kvadratmeter stort, men är inte helt säkra. 
Det har ju också kommit till två utbyggnader. Den framåt, ”fronten” kom till därför att jag gärna ville ha utsikten från det hållet. Från början (typ för 70 år sedan) hade huset en glasveranda som alltså delvis har kommit tillbaka.
Det andra utbygget söderöver kom till därför att vi var tvungna att installera en toalett till, ha någonstans att ha jordvärme osv. Vi funderade länge på om detta utbygget var rätt, om det skulle harmonisera med huset, men det blev riktigt riktigt bra.

och baksidan som vetter mot väst fick en köksingång. Till våren tänker jag anlägga en fin stor veranda där. Där syd och väst möts skapas kärlek (något som Ernst skulle kunna sagt) och just där, det där sydvästra hörnet tror jag kommer bli det lyckligaste på hela huset. 

Så när man går ut från grovingången söderöver ser man detta. Tittar man åt höger ser man min låtsassysters hus ”Mellangårn”, tittar man rakt fram ser man ner på mitt kusinbarns hus Hamla och hennes nybyggda stall (med en box ledig;). Man ser också grönsakslandet, björkallén och min farbror Bosses hus.
Ser man österut (från glasveranda och fronten) ser man denna fina utsikt. Blånande berg så långt ögat når.

I somras när det var dags att bestämma snickarglädjen stod det helt still i huvudet. Jag hade verkligen ingen aning av vad jag ville ha eller hur man gjorde det överhuvudtaget. Det var tomt. 
Jag googlade snickarglädje men kände att det inte fick bli för mycket jobb eller för krussidullit då detta hus ligger på skogen. Jag ville ha det lite enkelt. Så jag gav snickaren fria händer. Jag sa ”vad tycker du?”. Så han fick sätta sitt signum på huset. Sin tag. Som en konstnär sätter sin signatur längst ner till höger på tavlan. Snickarglädjen blev snickarens egna, och visst blev det bra?

och fronten är nästan det vackraste. Jag återanvände hela dörr -och fönsterpartiet.
och här är det rummet inifrån. Det ska in lite mer isolering och sen spikas på pärlspont som ska målas vit på både väggar och tak.
och här är utbygget söderöver som ska innehålla tvättstuga, jordvärmepump och liten toalett. I taket har vi satt pärlspont.
Jag valde på min vän Fredriks feng shui kunskap en dörr med stort glasparti för att få in söderljuset (helst hade jag velat ha dubbeldörrar men det fick inte plats så jag valde en dörr med dubbla fönster istället)  Dessutom var jag så crazy så jag valde en blå dörr.
Dörren är en Leksandsdörr och med tanke på priset så hoppas jag att den kommer få sitta där i 300 år minst (vi har plast på den på bilden för att inte få färg och liknande på den)

Så här är det då förberett för klinkersättning och imorgon kommer kakelmästaren för att kakla. Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska ha på väggarna i det här praktiska rummet. Tapet? Målarfärg?
Otroligt mycket att tänka på -och ta hänsyn till.
Det blir ett ordentligt hus, det kan ni vara säkra på.

Detta blev ett inlägg med mycket text men jag kände för det.

Jag ska visa er mer om några dagar.
Kram på er.

You May Also Like

Om mat

17 december 2017

4-sidigt reportage i NWT

11 oktober 2013

Glad påsk

30 mars 2013

12 Comments

  • Sofia

    12 december 2011 at 16:13

    Jag är så grymt imponerad av dig!

    Huset blir verkligen fint! Jag och min sambo såg det på TV och jag suckade och njöt medan han suckade och skakade på huvudet! Ska väl tilläggas att han som äger ett antal hus till sin gård såg jobbet och jag såg bara skönheten!

    Jag tror att det är bra att renovera långsamt helheten blir bättre när det växer lite i taget!

    PS stallplatslåter ju bra!

    Kramar

  • Gunn

    12 december 2011 at 19:02

    Vad underbart fint huset blir, Helena! När det är klart MÅSTE jag ju bara komma och hälsa på snart (eller innan;) )

    Kram!

  • Katinka

    12 december 2011 at 22:00

    Vilket fantastiskt inlägg! Jag blir helt varm i kroppen bara av att se på bilderna och läsa din vackra text. Önskar att jag också kunde bygga mig in i ett sammanhang som du. Bara så vackert! Kram

  • Fru N och villa Någorlunda

    13 december 2011 at 08:12

    Underbart! Och vad cool du är som gör det själv (med din pappas hjälp)! Vi har renoverat vårt hundra år gamla hus i snart sju år (men vi bor ju här, så det tar så klart lite längre tid, går ju inte att blåsa ut allt på en gång) och vi börjar äntligen se ljuset i tunneln. Hela vår ambition har varit att få tillbaka skönheten och själen från 1900-talets början, så jag förstås dig helt när du prioriterar det vackra framför det praktiska. Kika gärna in hos oss om du har tid! Kram Pernilla

  • Helena H

    13 december 2011 at 21:18

    Åh ja, jag blir så glad att ni delger era tankar. Det är sant. Det är fint. Det tar tid. Det är underbart. Det får göra det.
    Tack ni kära. Och ni är alla välkomna på besök!