Jag och mitt hår
Det här är nog det mest oprofessionella inlägg jag gjort. Men låt gå för den här gången. Det är roligt.
Det är väldigt sällan jag lägger ut bilder på mig själv. Jag föredrar definitivt att vara bakom kameran än framför.
Men det är också väldigt sällan jag klipper mig, kanske 2 gånger per år. Men igår var jag och klippte mig.
Då hör jag min min frisör säga till den andra frisören som står brevid:
”-Den här fröken får jag göra som jag vill med. Varje gång hon kommer ska hon ha en ny frisyr som jag får bestämma. Det är väldigt roligt.”
Jag har egentligen aldrig själv uppfattat det så, men det är sant. Varje gång jag går till frisören är det en ny frisyr som gäller. Mitt hår ställer upp på vad som helst. Jag är förändringens vind som blåser i frisörsalongerna.
Så här kommer en frisyr-resumé från de senaste 10 åren. En orgie i Helena porträtt. Själviskt, exhiobinistiskt och egotrippat. Min rakade period från tonåren lämnar jag ute i brist på scannade bilder.
Senaste idag. Slick och på utväxt. Min frisör kallade det för bob. Det känns som en präktig frisyr.
Det här är ett år när jag åker Kort-vasan. Jag vet inte om man kan ha en frisyr under en Östmarks IF-mössa, men iså fall är det här en sån.
Tidvis har jag det alltid uppsatt. Som här. Min kile kysser mig väldigt passionerat. Det upp-och nervända frågetecknet i vänstra hörnet är damm som fastnat på linsen och det hör inte dit.
Här har vi en slags utväxt som är väldigt rocknroll. Den var nog skön på sitt sätt. Det är jag och min väninna Livet på vinprovning på Korsika.
Vid den här tidpunkten var jag inspirerad av Lauryn Hill. Men hur soulig man än är kan man aldrig få riktig afro om man är en blekfis. Jag tror att det här är en av de snyggaste frisyrer jag haft, men tyvärr sliter det väldigt och det tar lång tid för håret att återställa sig och bli blankt igen.
Här är det jag och min syster som spexar oss. Hon fyller 30 år. Hon är född 1973 så då måste det ha varit 2003. Så här långt hår kommer jag nog aldrig få igen. Bara håret i sig vägde nog 3 kg.
När jag gick på Karlstads Universitet så var det studentfrisören som tyckte att jag skulle ha blonda slingor i mitt svarta, långa blanka maffioso-fru-hår. Jag tror att alla hade blonda slingor vid den här tidpunkten. Idag är det nog bara Ola Salo som kan bära upp det.
Under en tidpunkt bar jag rockabillyvåg varje dag. Här är jag med mina vänner Sara Berg (som nu väntar barn) och Linda Wåhlin (som nu väntar barn)
Här har vi mig och min kompis Robert. Jag är nog ganska nypermanentad. Robert jobbar i skogen och har en snöskoter som kostar 100 000 kronor. Han bor i en röd stuga. Vi har känt varann sen vi var väldigt små.
Så här såg jag och mina bästisar ut på gymnasiet. Lina, Anki och jag. Tre väldigt olika brudar men oj vad roligt vi hade. Jag hade korta dreadlocks.
Så här såg jag ut när jag 17. Dreadlocks ner till rumpan. Jag gjorde dem i London. Jag blir ganska rädd när jag ser den här bilden.
7 Comments
Roockstar
Du är så brutalt snygg.
Miss Upsey Daisy
Kanonsnyggt det senaste. Verkligen.
Kom på när jag såg kortet på Sara.. Vad gör Kari nu för tiden? Du kan väl hälsa henne från Anna/Malung så vet hon nog vem jag är… Sara har också träffat mig men det är nog mer osäkert om hon kommer ihåg mig..
Åter igen … Snygga kort 🙂
clara
vilken oroligt rolig blogg! Finfina bilder!
elin vennerbring
tänkte precis sätt amig ner och kolla frisyrtidning. Bättre att kolla din blogg. Kanske också ska börja våga lite hos frisören.
Rymdkatten
massa fina frisyrer har du haft 🙂
Anonymous
gillar INTE tantk(n)rullfrisyren den borde bannlysas och ta med paris å frannkrike i samma veva
Sofia
Konstigt det kändes när jag bara råkade ramla in på din blogg, och så känner jag igen nästan hälften av alla på dina foton! =)
Jag skulle tro att vi har varit på Toga-fest tillsammans i Rinn för många år sedan.
=)