Naturen

I grund och botten är jag bara en ren naturfotograf. Det var där jag började, att fotografera naturen, att försöka fånga det som ger mitt liv en riktig mening. Det som ger en AHA-upplevelse.

Jag hade aldrig någon annan intention än att fotografera naturen.

Men naturfotografin i Sverige är tråkig. Den består mest av grönklädda män som ligger i diken och tittar på fåglar och de tävlar mest om vem som har längst objektiv. Dessutom finns det ingen riktig marknad för naturfotografer. Då ska man vara hängiven. Så hängiven som mästaren Klum och få skriva för National Geographic, och jag är lite för rädd för ensamheten, kanske lite för social för att klara av de projekt som Klum tar sig an och kanske lite för feg.

Men jag kan fortfarande fotografera naturen på mitt sätt. Inspirerad av 1800-talets romantiska syn på naturen som någonting stort, mäktigt, dramatiskt och otämjbart.

Människorna i bilderna av naturen är mest med för att ge perspektiv, att ge skala för att se hur stort någonting är.