Kära vänner. Jag är inne i en konstig period. En period som jag inte känner igen riktigt. Men jag kommer att komma ut ur den starkare. Det är jag säker på. Att hamna i nya perioder är ju spännande på något sätt, ungefär som att utforska nya marker, nya revir. Perioden jag hamnat i är lite ingenmansland. Det är lite smågrått och dystert, tröttsamt och bittert, och det, mina vänner är inte likt mig.  Men thats life, och det vet jag om, för ändlös lycka och permanent optimism, ja vart existerar det egentligen?