Ahh, det blir aldrig färdig. Jag river och sliter mig i håret. Suckar och morrar och förbannar denna tid, denna tid som är så rättvist fördelad över världen, ahh, varför kan det inte gå fortare.
Jag skjuter hela tiden fram deadlinen till inflyttning, vågar knappt svara när människor frågar hur det går. Men hur skulle jag kunna veta att det tar dubbelt så lång tid att renovera ett hus än att bygga ett nytt? Det ska först rivas, sedan putsas upp, tänkas om, funderas ut och sedan sättas tillbaka. Ett mödosamt arbete. Inte konstigt att vårt slit och slängsamhälle dyrkar det nya och hellre köper nytt än lagar det gamla.
De första strålarna letar sig fram över bergen och nere i dalgången ligger fortfarande dimman tät. Det kommer bli en fin dag.
Visst är det något speciellt att se solen gå upp över ens egna marker. Ser hur strålar klättrar sig fram över snön och sakta smälter frosten på fönsterrutorna. Man kan känna sig lite som en godsdam, om så bara för en stund.
och mina härbren och uthus. Åh vad jag älskar mina uthus. Så vackra gamla fina timmerhus som berättar så många historier.
Så får jag ta med er in. In i glasverandan som är alldeles nybyggd, fast med de gamla dörrarna och de gamla fönstren. På väggarna har vi satt pärlspont, än så länge omålat då vi fick bannor då vi målat taket i alltför kallt rum. Så det får målas till våren.
Men det blir en fin ingång, ett tjusigt rum där jag ska ha gamla romantiska rottingmöbler och spetsgardiner. Där man kan sitta och dricka punch på våren och hösten. Men vad säger ni, ska färgen vara heltäckande eller vara någon form av lasyr? Kanske rentav linoljefärg?
så min pappa igen då, som lägger in sin signatur överallt han kan. Han gör fönsterbrädor och foder till alla fönster, men inte vilka släta maskinhyvlade fönsterbrädor som helst utan helst rundade former och gärna okantat.
Så ska jag ta med er en våning upp, och håll i er nu, för nu kommer stilbrottet.
Detta gamla 1800-tals torp (ja, det hette faktiskt torp i mäklarens och lantmäteriets papper, fast det numera mer liknar en slags herrgård) har fått ett väldigt speciellt tak på övervåningen i det som kommer bli bibliotek och -yogarum.
Det var min pappa som frågade mig, vill du ha rundade timmerstockar i taket?
Vad säger man till det liksom. Vilken gåva. Med all sannolikhet har han själv planterat dessa granar som liten pojke. Sedan har han gallrat, röjt och skött om, tittat till och sedan 50 år senare bestämmer han sig för att det är dags att avverka. Vilket han också gör, sågar ner varje träd själv. Får hjälp med att dra ut dem till vägen och förflyttade till plats lämplig för att torka. Sedan forslat dem till sågverket där han själv haft uppsikt på hela sågningen. Sedan har han hyvlat och putsat….
och nu sitter de uppe i mitt tak.
Snacka om självförsörjande och att följa hela kedjan. Och allt inom en radie av 3 mil. 3 mil och 50 år. Det är helt otroligt. Jag vet att jag pratar mycket om min pappa här men jag har en sådan otrolig beundran för honom och hans filosofier och sätt att leva.
Om 300 år kommer de att undra vad det var för någon människa som hade dille på alla dessa tak runt sekelskiftet 2000. Jag ska skriva ett eget inlägg om dessa tak som kommer gå till svensk bygg och -kulturhistoria i Värmland.
Så visst är det ett stilbrott att placera in sådant här tak i ett sådant här hus, men jag har redan stilbrottat med att sätta in induktionshäll, varmluftsugn och golvvärme, och vem kommer döma? Huset har spår av 1700-tal, 1800-tal, sekelskift, 40, 50 och 60-tal. Nya takpannor las på 80-talet liksom en ny vedspis (som jag tagit ut och ersatt med den äldre) så visst. Vilket årtal är det viktigaste? Vem bestämmer vad som är rätt?
Det finns säkert stilpoliser som kanske tycker att vi har brutit mot regler, men vi har också skapat. Något alldeles nytt. Dessutom kommer vi inte frysa om fötterna. Och vi ger denna gudomliga 1800-tals gård hennes forna, gyllene glans tillbaka, och i detta vilar min tillit.
Snickaren heter Stefan, han kan den här byggkonsten. Han är helt otrolig. Jag vet inte vad vi skulle göra utan honom.
Ja, det tar tid, och det kommer fortsätta ta tid. Jag kommer vara en urdålig kompis som aldrig har tid att ses och fika några månader till. Jag kommer vara en tråkig älskarinna och flickvän som bara pratar renovering, tak, kök, färg, spackel och kakel ett tag till. Jag kommer inte ha tid med regenbunden träning den här vintern heller för jag är helt absorberad och uppslukad av detta projekt. Men jag kommer aldrig vara en dålig mamma, Viggo är viktigast av allt.
Det var allt för idag.
18 Comments
Johanna Olausson
DU är ALDRIG en dålig mamma. Du ÄR inspiration. F-n låt aldrig sådana nedsättande tankar komma ens i närheten av Viggo. Och hur tror du jag har haft det utan att ens ha tid att droppa in på en kaffe här och där, eller bjuda hem folk på en fest. Här är konstant stökigt, med lego, smutstvätt, hundhår hela tiden. Vet du, skit i det, det är så i några få år när barnen är små. En liten under 5 år drar ihop mer än de äldre. Snart – snart -kan man andas och njuta. Lev väl och vi syns i framtiden- på samma plats mentalt men med växrum och i en annan tid. Vi FINNS!
Johanna Olausson
DU är ALDRIG en dålig mamma. Du ÄR inspiration. F-n låt aldrig sådana nedsättande tankar komma ens i närheten av Viggo. Och hur tror du jag har haft det utan att ens ha tid att droppa in på en kaffe här och där, eller bjuda hem folk på en fest. Här är konstant stökigt, med lego, smutstvätt, hundhår hela tiden. Vet du, skit i det, det är så i några få år när barnen är små. En liten under 5 år drar ihop mer än de äldre. Snart – snart -kan man andas och njuta. Lev väl och vi syns i framtiden- på samma plats mentalt men med växrum och i en annan tid. Vi FINNS!
Helena H
Ja finaste Johanna, det var precis det jag skrev, att jag aldrig kommer vara en dålig mamma även om jag är dålig på det andra. Vi ses ju sen Johanna och det ser jag verkligen verkligen fram emot hjärtat! Du måste läsa Avig Maria av Mia Skäringer, oh my god va bra!!
Stor kram
Helena H
Och ang smutstvätt och röra så är det så, och om det är någon jag beundrar så är det du, ensamstående 3-barnsmorsa…waow! Som inte ens får ledigt varannan vecka eller ens varannan helg. Du är grym!
Fru N och villa Någorlunda
Oj, så fint Helena! Ett fantastiskt hus!
Men oroa dig inte för tiden, det ska ta tid. Det tar tid att göra saker ordentligt, att hinna tänka efter och att bygga något som består.
Angående färgen på pärlsponten, välj linoljefärg! Du kommer inte att ångra dig. Tar lite längre tid att måla – det tar ju tid att göra saker ordenligt, som sagt – men oj så vackert det blir, så gott huset doftar och om du målar tunnt, tunnt så känner du träet igenom sedan. Dessutom miljövänligt med bara naturliga ingredienser och bra för hälsan att leva med 🙂
Kram Pernilla
Vendela
Hej Helena,
det gör ingenting att det tar tid, det gör ingenting att allt prioriteras bort ett tag. När allt är klart kommer det vara bortglömt och du kommer vara supernöjd.
Sen tycker jag inte att taken är ett stilbrott. Som du säger är det upp till dig och du skapar någonting nytt, sätter din prägel på ett hus (precis som de innan dig också gjort det). Jag tycker det är häftigt att du vågar ha ett annorlunda tak.
Angående vilken färg du ska ha tycker jag att trä alltid ska synas. Det är fint när det naturliga lyfts fram (speciellt om det ligger så passande nära naturen) och därför röstar jag helt klart på linoljefärg.
Jag jobbar på Byggla.se. Jag tror ditt stora projekt skulle passa bra där. Vill du få pepp, idéer eller lite tips är Byggla perfekt. Där kan du även starta en tråd gällande vad du ska välja för färg/lasyr. Vill du veta mer kan du maila mig på vendela@byggla.se så berättar jag mer (om både Byggla och det lilla tacket du kan få för ditt engagemang).
Lycka till med huset! 🙂
Mvh
Vendela på Byggla
karro
Ditt projekt är verkligen fantastiskt! Ska bli kul att se resultatet
VACKRA hem och interiör
Vilket superhäftigt tak! Det kommer att bli ett väldigt spännande hus!! Förstår att det tar tid. Snart drar vi igång lite renovering här också, men som ändå påverkar hela huset under en tid framöver. Inget vidare trevligt att bjuda hem folk här heller…
Kram
Pia
Att vara någons fru
Men guuuud vilket hus!
Miss Upsey Daisy
Håller med. Vilket hus!
Helena H
Du har helt rätt angående både linoljefärgen och tiden. Jag är samtidigt glad att det tar tid, saker får smita in, ta tid, ställa in sig, utvecklas.
Helena H
Vendela. Jag ska ge byggla en chans. Det lovar jag. Pepp är alltid bra.
och tack för tipsen, att träet alltid ska synas skriver jag under på.
Jag vill också tacka för supporten, att du är här och hjälper mig. Vi syns på byggla.
Kram
Helena H
Ja, du Karro, mit fan som följt mig så länge! Tack!
Helena H
du har det alltid grymt!!
Helena H
Eller hur! Ditt hus är inte så pjåkigt heller!
Helena H
Tack och kram Daisy!
Malenami
Det är så fantastiskt vackert! Och utsikten sen! Maj Gaad! <3
Renoverings jenta
Ja det tar laang tid. Men det ser ut som det blir superflott 🙂 Og du får bare tenke på hvor glad du blir for huset når dere er ferdige!