Idag mitt på dagen när jag väntade på visumet i centrala Stockholm efter att ha varit och vaccinerat mig lite spontant på Svea Vaccin gick jag in i biomörkret för att se Woody Allens senaste Vichy Christina Barcelona. Jag kröp upp i biostolen och lutade mig bakåt och sedan var det bara ren njutning från första bildrutan till den sista. Öppenheten, konsten som livstil, att aldrig döma varann och att något faktiskt bara behöver vara en sommar…eller något sådant. Jag hade ingen aning att Woody Allen skulle imponera på mig så otroligt. Tillsammans med scenografin, kostymen, humorn, filmspråket och skådespelarinsatserna fick den här filmen 5 av 5 möjliga.

Carl Bengtsson Fredrik Ödman Denise Grunstein med flera Richard Avedon Billy Bonkers, Eryk Fitku, Kenny Weng, Corin Ashleigh Brown Mr Toledano, Eolo Perfido, Nejat Talas, Jessika Silversaga, Gerd Ludwig, David Lachapelle, Mark Tucker, Randal Ford, Jill Greenberg, Alessandro Bavari, Floria Sigismondi, Erwin Olaf, Rebekka Gudleifsdottir, Andy Julia, Hans Hansen, Zosia Zija, Thierry Le Goues, Vincent Dixon, Patrick Molnar, Kai-Uwe Gundlach, Jeffrey Brown, Matt Hoyle, Andrzej Dragan, Sacha Waldna, Peter Beard, Yann Arthus Bertrand, Azra Halilovic, Frieke Jenssen,David Doubilet, Rarindra Prakarsa, Camilla Åkrans Är det någon jag missat?

Mitt favoritobjekt den cerisa orkidén och min pojkväns livslinje. Jag satt fast. Jag sa till mig själv förra veckan ”det är bara att avveckla eller utveckla”. Ifråga om att vara eller inte vara professionell. Köra eller inte köra. Hobby eller arbete.  Redan 18 bokade bröllop 2009. Vart får man inspirationen ifrån och hur kan man plåta samma sak så många gånger utan att aldrig någonsin upprepa sig själv? Jag gör aldrig samma sak två gånger. Det är inte min stil, men hur gör man 20 bröllop per år utan att göra det långtråkigt för sig själv? Allt handlar om utveckling. Utvecklar man inte så avvecklar man automatiskt. Så enkelt är det inom…

Jag kommer vara Nikon trogen. Ni och mina fina gamla objektiv har övertalat mig.

…eller så kanske man skulle byta till Canon och en EOS 5D mark II som verkar mycket bättre. 

Jag håller på att köpa mig en ny kamera. Annat var det på den analoga tiden då man köpte en kamera för mekanikens skull och hade den minst 5-10 år. Nu är kamerorna gamla redan efter 2 år. Att fotografi skulle blivit billigare sedan det digitala kom är bara strunt för det som man förrut la på förbrukningsmaterial såsom film, framkallning och kopior läggs nu stället på hårdvara för att kunna hänga med i branschens otroliga hastighet. Jag tittar på Nikon D3, Nikon D300 eller Nikon D700. Tror det blir D700 då prisklassen är precis mittemellan. Jag skulle också vilja lägga vantarna på en Nikon D90 som är den första…

Från serien Haunts 2006. Foto: JH Engström  Min version av motivet: Runt ett köksbord en novembernatt i Sunne 2001. Jag har på mig en tröja med en stjärna på bröstet. Ute viner vinden och halkan har precis börjat kyssa asfalten. Vi dricker bulgariskt vin och äter kycklingsallad.  / Jag läser att fotografen JH Engström har fått ännu ett stipendium (KW Gullers) utdelat av Nordiska museet. JH Engström  tilldelades stipendiet med motiveringen ”Hans sökande har lett till ett osentimentalt, ibland rått, ibland lyriskt språk som är fyllt av ömhet inför svårigheten att vara människa, och där arbetet drivs av hans eget liv. Samtidigt säger han sig tvivla på om fotografiet överhuvudtaget…