Jag ska snart ge mig med beachbilder, men inte riktigt än. Den bästa tidpunkten på dygnet måste ju vara twilight, eller blå timmen som jag tror att det heter på svenska. Precis efter det att solen gått ner tills det att det blir becksvart. Det är iallafall min favorittidpunkt på dagen. Strax efter den här bilden.

Det går fort, på några minuter. Allting blir till guld, man tappar andan för en stund. Vill frysa tiden.

men det är ju också det som är det magiska, att det är så förgängligt.

man kan passa på att flyga fram litegrann

Ljuset ändrar sig hela tiden, ömsom guld, ömsom rött, ömsom blått. Det är fantastisk.

Det finns faktiskt ingen stund på dagen som kan mäta sig med denna stund, och får man chansen att uppleva dessa guldstunder så ska man ta dem.

Säga vad man vill om 80-tals solnedgångar, men av någon anledning så samlar jag på dem.

Puss på er!

Åh om jag kunde så skulle jag leva på stranden, att se horisonten varje dag, känna vindar svepa in, sanden mot fötterna….låta tankar och ande få plats. 

Meditera över vågor, himmel och salt.

Huden och kroppen och själen som smälter ihop. Låta mitt (vårt) barn bli ett naturbarn, en surfardude som pratar delfiners språk.

Ni kommer få se mer strandbilder, var så säkra.