Juletankar

Ni vet, det är så konstigt. Jag är ju en festprissa, en tjej som gillar kalas och glitter och flärd och gäster och middagar, men just julen har jag inte så mycket dunderkärlek till. Jag vet inte varför, kanske är det på grund av att det är så hysteriskt traditionsbundet, kanske för att det är så stressigt och hyperventilerat, man ska äta en massa saker man knappt hört talas om, man ska ge varandra grejer. Grejer som blir liggande i en garderob för att man inte lyssnat på varandra. 

Det är så heligt på något sätt. Men varje år känner jag samma sak. Jag vill bort, sticka iväg, fira en alternativ jul. Gå på disco på julafton, äta pizza, resa utomlands, vad som helst.

Annat är det med det människorna i min omgivning, som min mamma, min syster och Jögga. De gillar traditioner och julen allra mest. Så det är de som sätter upp juleglitter, klär julgranar, ljusslingor, griljerar skinka, lagar janssons, skickar julkort och sjunger julsånger och allt det där andra. Vilket tur att jag har dem tänker jag, för jag vet ju att julen är helig. Innerst inne. Julen finns ju i mitt hjärta men det är bara mitt lilla envisa ”gå mot strömmen-beteende” som gör att jag känner så här. Det är ju så mysigt och det luktar ju så himmelskt gott av allt de lagar till.

PS. Idag fick mitt lilla enmansföretag årets julklapp. En backup kamera till min D700. En Nikon D7000. Tyvärr kan inte min CS4 photoshop läsa dess RAW-format, men jag hoppas jag kan lösa det. Det blir till att plåta i jpeg med den ett tag. Känns så skönt att ha en en liten digital backup kamera. Har inte unnat mig det förut.