Tekanna

Ibland vill jag ha en tekanna, så det händer att jag lite förstrött, någon gång per år letar vackra tekannor. Har ännu inte hittat the one än, så jag fortsätter leta. Det känns som om en tekanna är en slags lyx, något lite smådyrt som man inte använder så ofta, så jag fortsätter titta lite drömmande och tänker att om jag någongång i framtiden får pengar över ska jag gå loss på en tjusig tekanna som jag valt med omsorg och funderat på länge.

Så fann jag den här på min favoritbutik anthropologie, och kunde inte bestämma mig för om det var den vackraste, ljuvligaste tekanna jag någonsin sett, eller den knasigaste, skummaste mest underliga.

Jag tror att det beror på hur kannan fungerar. För när det kommer till kritan så ska saker fungera och vara praktiska.  Inte droppa och inte vara oanvändbar. Hålla värmen och inte gå sönder.

Den hittar inte hem till mig nu, för jag har varken råd eller plats för närvarande men visst är den vacker, lite Alice i Underlandet, lite saga, lite konstig och väldigt väldigt fantastiskt fantasifull.

Vårt hushållsporslin har alldeles för lite fantasi över sig.