Alex

I mina senare tonår, kanske mellan jag var 16 till 18 hängde jag med Alex. Alex var rebellkillen som fick mitt hjärta att liksom bulta. Han var klädd i svart, lyssnade på underliga vinylplattor och drack en massa svart kaffe. Han boxades.

Han kom inte från Torsby.

Han var intellektuell. Jag förstod inte allt han sa men han tänkte annorlunda än killarna hemma i Vitsand och bara det var en befrielse för mig.

Han var vad jag behövde då. En outsider som kunde begripa en vilsen skogsjäntas dröm om att passa in i det stora hela.

Vi gick i skolan tillsammans. Han var viktig för mig.

Sedan dess ser han alltid till att hälsa på på cafét ungefär varannat år.

Nu skriver han en fantastiskt rolig blogg