Julafton

Hos mig har alltid julen firats på samma sätt. Om det något som någongång haft rutin i mitt liv så är det faktiskt julen.

Hemma i fantastiska Rattsjöberg, med min stora, fina familj. Högt i tak. Mycket ljud. Femtitalet klappar. Presenter som delas ut fel. Farbror Bosse som råkar få ett läppstift. Nötallergiska systerdottern som får en chokaldask full med nötchoklad. Granntanten som på kort besök råkar få den dyra, elektriska termometern helt av misstag. För sent att ta tillbaka. Chokladaskarna som ligger under granen och som smälts ner till en chokladtårta för att värmeslingorna i golvet varit lite för varma. Sång, dans, Karl-Bertil Jonsson….och sill så långt ögat når.

Men i slutet av milleniskiftet, runt mina 20 var jag en outbreaker och prövade att fira på annorlunda sätt.

Julen 1997 satt vi instängda på segelbåten Tayo medans en väldigt En ninjo-storm härjade utanför. Vi låg ankrade i en liten hamnstad på Algarve-kusten i Portugal. Mamma hade skickat sill, knäckebröd, rökt lax och choklad i ett poste restante-paket. Det var innan IKEA sålde svensk mat.

Julen 1998 satt vi på en liten båt i mitten på Atlanten. Vi var tre personer och på väg till Västindien. Dagen till ära öppnade vi en sparad konservburk med kyckling i champage. Jag gjorde mig vacker med mascara. De enda som såg det var nog fiskarna i havet.

Julen 1999 satt jag på ett tak i ett guldfärgat fort i Tharöknen nordvästra Indien och tittade på stjärnor. Det var en underlig julafton därför att mitt sällskap kom från Israel. De var judar från Israel och givetvis firade de inte jul.

Julen 2000 åkte jag hem till Jögga med en present. Jag hade då inte sett honom på 4 månader. Han var ensam, jag var ensam. Originellt satte vi oss och tittade på ”Heat”.

Sedan blev det återigen Rattsjöberg. Precis som tidigare.