Ahh, det blir aldrig färdig. Jag river och sliter mig i håret. Suckar och morrar och förbannar denna tid, denna tid som är så rättvist fördelad över världen, ahh, varför kan det inte gå fortare. Jag skjuter hela tiden fram deadlinen till inflyttning, vågar knappt svara när människor frågar hur det går. Men hur skulle jag kunna veta att det tar dubbelt så lång tid att renovera ett hus än att bygga ett nytt? Det ska först rivas, sedan putsas upp, tänkas om, funderas ut och sedan sättas tillbaka. Ett mödosamt arbete. Inte konstigt att vårt slit och slängsamhälle dyrkar det nya och hellre köper nytt än lagar det gamla.…