Sju belysta sanningar

Jag brukar ju inte göra sånt här, men jag testar. Jag fick en blogaward av Fröken Abbe, så nu kommer sju sanningar om mig själv:

Optimismen
-Jag är inte permanent optimistik, utan har en ganska mörk sida emellanåt. Men jag tror på min mörka sida, en liten sväng med ångest får oss att driva framåt och söka vidare.

Moderskapet
-Att bli mamma var något av det bästa som hänt mig i livet. Jag väntade tills jag var 32 år och de flesta (inkl min mamma) trodde nog inte att jag skulle infinna mig i min mammaroll så smidigt. Hon trodde nog typ att jag skulle glömma honom på bussen eller nåt.
Jag har gått runt med barnlängtan i min kropp i flera år så Viggo var verkligen efterlängtad. Jag är så glad över att få vara hans mamma. Jag känner mig utvald. Utprickad. Chosen. Och jag har ännu inte glömt honom nånstans.

Tidsoptimisen
-Jag är hopplös på att vara i tid, men det är väl ingen hemlighet, bara en ren sanning och jag jobbar på det. Tro mig. Människor upplever tidsomptimistiska människor som nonchalanta, och det är det sista jag vill vara.

Rastlösheten
-Jag har en ständig längtan efter andra platser, städer, länder, möten. Jag är rastlös. Jag trodde att denna äventyrslängtan skulle stillas när jag blev mamma men den har bara blivit starkare. Jag blir så fashinerad av människor som säger upp sig och börjar om på nytt. Utbildar sig på nytt, hittar på nya saker, seglar runt jorden, lever alternativt, flyttar. Jag vill göra detta flera gånger i mitt liv. Som att leva flera olika liv i samma liv.

Avundsjukan
-Avundsjuka infinner sig när man själv inte är nöjd med sitt liv. Det lärde jag mig av Mia Skäringer i hennes bok ”Dyngkåt och hur helig som helst”. När jag känner avundsjuka vet jag att jag måste ändra något i mitt liv. Ta en kurs på universitetet, gå ut och jogga, boka en vasaloppsplats, hälsa på en vän, läsa platsannonser, tapetsera. Vad som helst. Bara ta tag i. Utveckla.

Fåfängan
-Det bor en fransyska i mig. Jag älskar att ha röda läppar, gå i klackar och mina tjusiga klänningar och göra mig fin men jag är uppfostrad i synen att de människor som bär gummistövlar får mest uträttat. Att fåfänga inte är någon dygd. Att människor som spenderat för många timmar framför spegeln inte går att lita på.
Det är en ständigt kamp inom mig. Många gånger klär jag ”ner” mig istället för upp, och när jag erkänner detta för mig själv blir jag arg på mig själv.

Maten
-Jag har inget till övers för människor som petar i maten. Jag blir skitförbannad. Och med tanke på att jag lever med två som just det, inte äter varken morötter, oliver, kapris, makrill, avocado, sill, sylt, gröt, ansjovis, lamm…ja, ni förstår vilket dilemma och vilken kamp vi för då jag älskar all typ av mat. Jag har lärt mig att leva med det och acceptera det. Men det är motvilligt. Jag tror att jag har dessa människor intill mig för att jag ska lära mig något.

Det var mina sanningar för idag. Det var spännande att få ut dem.

Så då skickar jag blogawarden vidare. Skulle vara spännande att höra vilka sanningar som poeten och riksdagsmannen Bengt Berg har (om han nu har tid med detta filosoferandet), sedan vill jag veta Vackra Pias sanningar på Vackra, sist tror jag att en av Sveriges bästa klättrare Hanna säkert har en och annan sanning som hon kommit fram till på vassa granit klippor.