På Aruba

”Men trots allt detta är resandet min stora kärlek. Ända sedan jag var sexton år och åkte till Ryssland för första gången på mina ihopsparade barnvaktslöner har jag tyckt att resor får kosta hur mycket pengar och uppoffringar de vill. I min kärlek till resandet är jag lojal och trofast som jag inte alltid varit till mot mina andra kärlekar. Vad jag känner för resandet är ungefär detsamma som en nybliven mamma känner för sitt besvärliga, rastlösa nyfödda kolikbarn: Det spelar ingen roll vad man får stå ut med. För jag älskar det. Det är mitt eget. För det är så likt mig. Det får spy över hela mig om det vill-det gör ingenting.”
……….
”Jag har mina överlevnadsknep. Jag är tålmodig. Jag kan konsten att resa med lätt bagage. Jag är inte rädd för främmande mat. Och min allra största talang är att jag kan bli vän med vem som helst. Jag kan bli vän med de döda. En gång blev jag vän med en krigsförbrytare i Serbien, han bjöd mig på fjällsemester med familjen”

Ur EAT PRAY LOVE av Elisabeth Gilbert som jag ryckte åt mig på Arlanda i sista minuten trots sitt lite töntiga bokomslag på Julia Roberts (på filmen som kommer snart). Eftersom jag är relativt nybliven mamma och inte hinner läsa glömde jag alla böcker, men ryckte åt mig den här på Nyheter-bordet. Och jag underhålls på något sätt. Även om jag har hört det förrut så är det lite som att läsa om sig själv.

I övrigt ligger Viggo och Jögga inne och sover eftermiddagslur och jag sitter på vår lilla terass och den karibiska havsvinden är lika lojalt varm som sist jag var här.

Foto: Min mac.