Aruba till en början
Det var där jag fattade vad Bob Marley egentligen menar. Insikten om vad det är han sjunger om är så skön.
Nu hittade jag en billig sista minuten flygstol med direktflyg till Aruba för nästan inga pengar alls så då fick lilla familjen följa med. En del tycker det är helt förfärligt hur man kan resa med en sju månaders baby men i vårt fall var vi tvungna. Hemma är det så mycket jobb och fix och trix och så många som drar i oss från olika håll och upptåg och måsten så att fly är det bästa.
Bara umgås. Bada.
Sitta i skuggan och mysa.
Umgås på ett annat sätt.
Viggo sju månaders första resa.
Det bästa är att det kostar 28 kr minuten att ta emot samtal här så därför är våra mobiltelefoner avstängda. Det är ett hiummelrike med tysta telefoner.
Datorn är med förstås.
Från början var det en kokonötsplantage. Om man går uppför den här lilla fina trappan kommer man till oss (inte det bästa i fråga om barnvagnstillgänglighet men sådana petitesser får man bortse ifrån)
Efterson Viggo äter minst en avocado per dag hemma så vill jag att han ska göra det här också men det finns inte en enda mogen avocado att tillgå på hela ön så då får de ligga och mogna med äpplena (bra tips förresten)
Överhuvudtaget är jag rätt besviken på grönsaks- och fruktsortimentet på Aruba med tanke på att det är en karibisk ö, det är nästan mer mogna exotiska frukter hemma på Ica. Men som taxichauffören beskrev ”på Aruba odlar vi ingenting, vi importerar allt. Här sysslar vi med tursimbuisness”. Det är synd tycker jag, det enda Arubiska jag kunde hitta på öns största supermarket var coca-colan som var ”bottled in Aruba”. Ja, kanske tjänar man mer pengar på casinon.
Det är vackert ändå. Människor är väldigt trevliga.
Jag ska visa stranden, havet och hotelkomplexen en annan dag.
