Barn, Musik, Musik Nostalgi, Viggo

Ett litet rött piano

När jag var liten drömde jag om ett piano som mina pianofingrar kunde svepa över. Vi hade nämligen inget piano hemma, ingen gitarr, knappt en grammofonspelare. Jag vet inte varför. Vi hade hästar och skidor istället, och vi reste mycket.
Visst överlevde jag min pianolängtan men jag drömde så om ett stort piano för det passade så bra in i bilden jag hade av mig själv. Min bästa vän Peter hade ett piano och jag tvingade honom att spela Twin peaks introt med mig på det pianot gång på gång. Tillslut tröttnade han på mig och vägrade spela piano med mig. Sedan tog pianokarriären slut. Kanske hade jag tänkt mig ta lite pianolektioner som vuxen men det får bli när jag får lite tid över.

Så eftersom jag själv längtade så frenestiskt efter ett piano när jag var liten tänkte jag att Viggo skulle få ett innan han ens fattar vad ett piano är (i själva verket är det väl jag som vill ha ett piano). Så när han fyllde år önskade jag honom ett Kalikåpiano som farmor köpte.

Det är jättefint och har underbara toner.  Och ja, det är ett riktigt piano. Man kan köpa det här.
så tittar vi på världens bästa film Aristocats och lär oss hur det ska låta
Han blir bara svårare och svårare att fotografera för så fort som jag tar fram kameran kryper han fram till mig och ska leka med den.

2 reaktioner till “Ett litet rött piano”

  1. Linaplina säger:

    Tänk att vi föräldrar tänker så lika, min yngsta dotter fick ett likadant rött fint piano när hon fylle 1 år.

    KRAM

  2. Helena H säger:

    är det sant? ja tänk du….

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.