Mitt hus, Nostalgi, Rattsjöberg, Renovering

Igång med ”Där i Nol”

Jag är uppvuxen med hantverkare och målare och ritningar och byggprojekt runt mig men vi har ju aldrig renoverat så mycket utan bara byggt nytt så det är med spänning som vi tar oss an mitt nyinköpta projekt från 1851.
Det är mitt projekt, men min familj är redo att hjälpa mig med den kunskapen som de har. Jag har en snickare till hjälp.
Jag vet att det innebär mycket jobb, det är mycket mer tidskrävande att renovera än att bygga nytt, men eftersom huset saknar värmesystem och toalett och dusch och allt sådant finns det ju inga gamla skumma rör att gräva i. Det är mest ett tomt skal.
Igår morse var vi uppe tidigt för att ta emot sotaren:

Jag hade bara min iphone med mig men när jag såg solen gå upp över bergstopparna kände jag en sådan lycka. På ett sådant här ställe får jag se solen först av alla.

Temperaturen låg runt -8 grader och luften var alldeles klar. Det är alltid varmare uppe på bergen, nere i dalen ligger tempeturen runt -17 grader. Under dagen bestämde vi oss för att börja på projektet, ta första spadtaget vilket var att riva ner den gamla brädfasaden. Plocka fram timmerstommen för att se hur den ser ut.

Den var alldeles torr och fin och för att ha stått i 160 år var den i mycket gott skick. Även närmast grunden var den alldeles perfekt och välmående.

Knutarna var tjusiga, och den röda färgen vittnade om att timmerstommen en gång var målad röd.

Det finns ingen isolering överhuvudtaget, bara en tunn papp och brädor.

Så här glad är jag för att timmerstommen är så fin, för att dagen var så vacker och för att det är riktigt, riktigt spännande allting.

Viggo är förstås med, han upplever sina första riktiga vinterdagar.
Det här härbret som står på gården har mamma fått av mig. Ja, hon kommer ju inte flytta på det utan hon ska bara få göra vad hon vill med det. Det är väldigt gammalt, ingen vet väl egentligen hur gammalt det är.

Härbret har en otroligt fin dörr med den största nyckeln jag sett.

Lite krångligt att låsa upp, men det ska nog gå och fixa. Kanske kan härbret bli ett litet galleri?

Utsikten är lika bedårande varje dag.

Köket är så fint. Ljust, härligt, socialt men just nu väldigt kallt och rörigt med lådor och grejer. Vi eldar i den lilla köksspisen för att få till lite värme. Men det måste vidtas åtgärder, jag måste renovera köket som resten av huset förstås och det är svårt.

Alla som kommer in säger ”åh vilket härligt kök” och det där vill jag bibehålla. Men samtidigt måste jag sätta in ny köksutrustning,  skåp, spis, frys, kyl, vatten, diskmaskin så det måste ändras.  Jag håller på att tänka hur vi ska göra det. För att få in alla bekvämligheter men samtidigt inte förstöra känslan.

Den gamla plåtvedspisen ska jag byta ut mot originalet i gjutjärn som hamnat en trappa upp.

När snickaren hållit på ett tag så sa han: ”Vilket positivt hus det är. Det har ett gott hjärta. Det är superspeciellt” .
Mäklaren sa något liknande, långt efter att pappren var påskrivna och inga färsäljningsknep behövdes längre, ”det är ett gott hus”. Jag tror henne för hon har varit inne i många.
För det finns väl en anledning till varför man måste punga ut med 769 000 kr för ett gammalt ruckel i mitten av ingenstans. Varför var det annars sju stycken budgivare som knappt ville ge sig och tillslut gav sig på målsnöret. Det var ju därför jag köpte det och jag älskar det så djupt, trots att det kommer ruinera mig för några år. Det spelar ingen roll.

Jag räknar med att detta drömprojektet kommer ta ett år, ni följer väl med mig?

1 reaktion till “Igång med ”Där i Nol””

  1. Elin Branhammar säger:

    Åh vilken spännande tid du har framför dig! Och att bevara en känsla tror jag kan vara det svåraste av allt i en renovering. Jag hoppas att du lyckas galant. Jag är själv sugen på att sätta tänderna i ett projekt, men vårt nästa hus blir nog en liten sommarstuga eller så…

    Lyckat till fina du!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.