Okategoriserade

Stretch on, baby eller den perfekta julklappen

På SATS i Karlstad jobbar en PT(personlig tränare) som heter Cia Larsson. Hon har en väldigt cool meritlista. Hon har inte bara tränat prins Carl-Philip på dennes besök i Karlstad utan hon har även tagit ett SM-guld i fitness.

Hon vet allt om vad det innebär att deffa sig, att bygga muskler, att äta rätt och hur man ska kunna nå sina mål.

Hon är även författare.

Och det bästa av allt är att hon har lyssnat på mig.

Den första boken hon gjorde hette Styrkeguiden och den innehåller 175 stycken styrkeövningar. I sitt format, sitt enkla och pedagogiska upplägg och i sin kunskap är den ovärderlig för den som är på gymmet. Kort sagt är det en muskelguide som alltid borde finnas med i träningsväskan.

Bilderna i den boken är delvis tagna av en annan fotograf och delvis av mig. Cia ville att bilderna skulle vara i svartvitt för musklernas framträdande vilket jag protesterade om då hon är en sådan färgstark personlighet. Svartvitt kan vara sjysst då hennes muskler speglar sig så vackert i grå nyanser men kan också bli ganska grått, och speciellt i gym-miljö som redan kan te sig ganska grå och hård för den oinvigde.

Så när hon nu gjorde bok II, Stretchguiden, har hon lyssnat på mig och tillochmed använt min favoritfärg rosa-cerist som en röd tråd i hela boken.

Den är så fantastisk, man vill ta den där lilla boken i sin väska och aldrig släppa den. Den är enkel, stilren, praktisk, söt, modern och den har underbara färgstarka vägvisande bilder.

Dessutom har hon varit smart och bara använt en fotograf, hon heter Helena H.

Skynda er att köpa båda böckerna här. Bättre julklapp blir svår att hitta.

2 Comments

  • Cia

    Vad du är söt Helena, tack för det fina omdömet!
    Jag känner dock att jag måste försvara Styrkeguiden lite, ha ha :)…
    Jag tror även i efterhand att beslutet om svartvita bilder var bäst. Jag tycker att färg kräver mer av fotot och i en gymmiljö med bråkig bakgrund med maskiner o annan utrustning skulle det inte blivit snyggt!
    Fast det förstås,då hette ju inte huvudfotografen HelenaH… 🙂

    Kram Cia