Jag surfar franskt caféfolv
I somras köpte jag (till mig själv och min familj) som ni vet min alldeles egna 1800-tals drömgård. Ett hus och en plats som jag avgudat hela mitt liv och den enda platsen på jorden som jag verkligen känner mig hemma på.
Iallafall, vi kommer närmare och närmare ett datum för att sätta igång renoveringen. För renoveras, det måste det. Det finns ingen toalett, ingen dusch, inget värmesystem.
När man renoverar ett hus som man aldrig ska sälja så måste man blunda för tillfälliga trender och göra något av det man gillat hela sitt liv. Något man kan leva i för alltid.
Så när det kommer till det här huset ska jag tillfredställa mina drömmar, och om det är något jag drömt om i hela mitt liv så är det franska cafégolv. Portugiska fasader som de i Lissabon.
Vi pratar om marokanska kakelplattor.
De har namn som Florens gryning och Voltaire. De är förstås svindyra men om det bara handlar om någon kvadratmeter framför den gamla köksspisen eller golvet på en liten toalett så går det ju förstås an.
För att ni ska förstå vad jag menar och varför jag går loss:
Oh my god, det finns så mycket vackert.
