If you cant beat it, join it.
Idag kom den första snön och jag gick ut och tog en bild på en snödriva, allt blev vitt och liksom matt och grafiskt. Snöstjärnorna föll från himlen och under fötterna lät det knarrande ljudet som inte återfinns någon annanstans. Vintern är här. Jag försökte visa min entusiasm till vår lille två-åring när vi stapplade till dagis. Åh, vad härligt det är med snö. Jippie. Han tittade på mig förvånat, ännu inte klar över om han gillade den blöta snön som föll på hans ansikte.
På facebook var det löpande uppdateringar om hur hemskt det är med snö, och vad jobbigt det var med snöskottning, och hur fruktansvärt det var att det kommit 15 cm snö på backen. Det där kan jag faktiskt inte alls förstå. Jag var på vippen att deleata alla vänner som skrev något ont om snön, men tänkte att det kunde jag ju inte göra. Människor har rätt till olika åsikter.
Men det förvånar mig att man ens bor i Sverige och Värmland om man tycker så illa om snö. Med säkerhet har ju två av årets tolv månader varit snötäckta. Det är ungefär som att bo på en strand i Australien och inte gilla havsluft. Det blir ju väldigt jobbigt att motarbeta det, liksom.
If you cant beat it, join it.
Det är det enda sättet att överleva.
Kanske är det svårt att börja tycka om snön om man inte levt i den. Jag är själv uppväxt granne med en skidanläggning. Det var det enda som fanns att göra. Åka skidor. (Brukar tänka på det ibland. Vi hade ingen tennishall, ingen simhall och inga balettskolor men vi hade iallafall skidorna)
Vi var i skidbacken nio på morgonen och åkte skidor ända tills klockan fyra då liftarna stängde. Och ibland bad mamma oss att åka lite längdskidor på kvällen för att hon inte ville ha in oss i huset. Det kunde bli nio-tio timmar timmar skidåkande under en dag.
Så, kanske är det dumt av mig att döma de som inte har samma relation till snön som jag har.
Jag älskar att ha den där filosofin till skidorna att det liksom inte spelar någon roll vilken typ av skida man har, man kan åka allt. Ibland snowboard, ibland telemark, ibland alpint. Ibland skejtar vi och ibland kör vi klassisk längd. Men skidor är för mig alltid bara förknippat med glädje.
Nu har jag inte åkt alpint på 3 år. Att få barn ändrar verkligen på hela ens livsstil. Vi har mest utforskat snön på det här nära sättet, som denna lilla lavendelblomman som vi tittade på imorse. Men i vinter tänkte vi att Viggo kunde få ha skidpremiär (vi provade faktiskt redan i vinras men då var han mest intresserad av att springa)
Det vore väldigt fint om man kunde få ha det så här några dagar i vinter, men då behöver vi ju förstås större berg än de som finns i Värmland. Ska genast skriva in det på min önskelista.
Hursomhelst skönt att vintern har kommit. Snön kommer vara borta till imorgon men jag hoppas den kommer snart igen.
Jag måste ha snö för att överleva. Det helar mig. Läker mig. Balanserar mig.
6 Comments
Maria Emilsson
Håller med dig fullständigt. Blev glad av snön idag men jag har som du växt upp i skidspåren. Hovfjället var min hemvist på vintrarna. Ser fram emot en fin vinter med mkt skidor 🙂
Kram Maria
VACKRA hem och interiör
Så sant, så sant… så lik Viggo är dig som liten…
Kram
Pia
Helena H
Åh vad härligt. Ja, Hovfjället är verkligen något speciellt. Längdspåren där är verkligen något utöver det vanliga. Utsikten och kalfjällskänslan. Jag hoppas att de kommer igång tidigt. Vi syns där i vinter va?
Helena H
Visst är han min lilla kopia, och det gör mig så glad. Han kommer bli min musa;)
Lingonberrie
Fint! Och så söt du var på skidorna. 🙂
Här nere är snön ju inget naturligt inslag mer än var tionde vinter känns det som. Men jag gillar att åka till fjälls..
kramar!
Helena H
Kom hit i vinter vettja. Ta med dig lite molly-damer så kan vi ha en fjäll-träff;)