Porträtt

Två änglar





Jag har alltid tyckt att det varit svårt att fotografera barn, mest för att jag är en bildkompositör och barn är inga stilleben som man komponerar med. När skönsjungande Maria Rundberget kom med sina idéer om vad hon ville göra med sina två änglar visste jag inte riktigt hur utgången skulle bli. Verkligheten bevisade dock att det inte var svårt. Det härliga med fotografi, är att bilder blir allra bäst när stunden får leva precis som den är, när verkligheten får dansa för sig själv, när man fångar ett 6×7 cm uttryck ur realiteten och gör den till en tavla. Det blir en improvisationsteater. Det enda man kan utgå från med säkerhet är att man har scenen och rekvisitan, sedan vet man aldrig vart uttrycken tar en.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *