Film

Filmtips: Monrise Kingdom eller när man var tolv och ett halvt år

Kanske har ni redan sett den här filmen för det var ett tag sedan den kom ut, och jag såg den själv en regnig dag när jag behövde den för jag visste att det var en film som liksom skulle gripa tag i hela min själ. Ett underbart äventyr om den första kärleken och den bästa vännen. 
Om stjärnbeströdda nätter och dumma vuxna, om lövomkantade stigar, vackra träd, havet, scouting, isolering och vad barn ser. Om ensamhet och mod och brevväxling och äventyr.
Om att när man är tolv och ett halvt år så lever man i den bästa av världar.
Steve Zissou i ”The Life aquatic”(Wes Anderssons andra bästa film) säger det rakt ut. Åldern tolv och ett halvt år var hans favorittid i livet.

 Så vad är det som händer när man är tolv år? Vad är det för frigörande processer som sätts igång. Vilka knaggliga steg håller man på att ta?
Sommaren när man är tolv år.

Jag minns det så väl, jag och mina två bästisar var ensamma en hel sommar. Vi bodde hemma hos oss och tog hand om huset för min mamma och pappa var någonannanstans. Och vi skapade vårt egna lilla barn-vuxenvärld. Vi sov på höloft, levde på smörgåsar och kakor, red våra hästar och badade nakna varje natt. Vi var barfota exakt hela tiden och mina ben var bruna som pepparkakor. Vi spelade munspel och sjöng exakt jämt. Vi var lillgamla och barn. Och min mellanstadiekärlek mötte mig i en skogsglänta. Jag hade inte sett honom på hela sommaren för han hade varit på Gotland. Han kom cyklande på en stor gammal blå monark. Han ville göra slut, för det var sommaren innan sjuan och då skulle man hitta en högstadiekärlek istället. Det var så han sa. Skogen luktade tallbarr och jag var ledsen en liten, liten stund. Och jag och mina bästisar Peter och Marina hamnade på en marknad och vi blev spådda av en gammal spåkärring i en husvagn. Det kostade tjugo kronor. Vi fick gå in till henne en och en. Hon tittade i min hand och på hennes bord låg en hög med tarotkort. Hennes husvagn var väldigt spännande. Jag minns inte vad hon sa, bara hur hennes zigenarvagn såg ut. Fullt med fransar, tyger och rökelser. Jag var tolv år och på något sätt skulle livet aldrig bli bättre än det var just den där sommaren.

Min guddotter Alva är där just nu, jag avundas hennes ljuvliga tid. När man får ha kvar två stadiga ben i fria barndommen och ända sträcka sina armar mot ett frigörande ansvarstagande vuxenskap. Du ljuvliga tid.

Så se den här filmen. För att vara lojal mot tolvåringen inom dig eller bara för att väcka den om den tiden somnat hos dig. Eller bara för att njuta av pastelligt 60-tal i ett stilistiskt mästerverk.