Finns inget som att vara in the blue mood en fredagkväll

Som höst. Eller slutet av Breakfast at Tiffanys. Lite dunkelt ensamt. Vald ensamhet. Och sen regnet.

Mellan 22 och 23.30 igårkväll satt jag i min bil på väg från jobb i Karlstad. Tog den vackra vägen över Östra Ämtervik för lite omväxlings skull. Kanske var Sara hemma i Mårbacka och kunde bjuda på en kopp stark Earl Grey (här skulle jag helst vilja skriva Brandy men jag var ju ute och körde bil så det går ju inte).

Jag längtade efter en brasa och nån vacker människa att prata med livet om.

Hela bilresan var som ur en romantisk film om att lämna eller vara på väg till något. Att befinna sig i mitten och inte riktigt veta målet.