Idag har jag tagit ett beslut, skrivit under med mitt snirkliga namn på många papper, skakat hand och känt en slags vemodig frihetslättnad. Jag gjorde det för vår sons skull. För jag vill vara en närvarande mamma med all tid i världen för honom. Jag avsade mig ett ekonomiskt sett väldigt bra projekt för att frigöra lite utrymme i min alltför fullproppade hjärna och agenda. För att slippa känna mig splittrad och att något väntar på mig. Och det känns bra. Vart vi ska flytta är en annan sak, antagligen hem till Jöggas lilla lya, och kanske kan jag hyra in oss lite hos syrran som köpt tillbaka sitt hus…