Ett tag trodde jag att jag var antiroyalist för jag höll på att spy på kungahuset och bröllopet, tidningarnas specialsidor, ”bara 342 dagar kvar”, tv’s alla dokumentärer osv. Min tanke var att alla kan vara prinsar och prinsessor och vara klädda i tjusiga klänningar med kristallliv och äta champagnetårtor, inte bara de med blått blod. Men nu har jag suttit bänkad framför tvn sen kl 15.30 med prinsesstårta och tårar i ögonen och njutit av denna pampiga historiska händelse som ägt rum under en blå himmel när sverige är som vackrast, och det slår mig att om något så enkelt som en kärlekshistoria kan få så här stor medial uppmärksamhet,…