Imorse såg vi en film som kommer leva kvar i mig länge. Benjamin Buttons otroliga liv. Jag grät från den första bildrutan till den allra sista. Tårarna bara sprutade i ett och ibland kunde jag inte hålla emot utan hurklade så högt så Jögga knappt kunde höra filmen. Filmen var 3 timmar lång så nu sitter jag med knallröda ögon och flammiga kinder och känner mig renad som jag genomgått någon slags katharsis. För att kompensera all den vätska jag förlorade på alla tårar var jag tvungen att dricka 2 glas extra vatten. Jag grät nog inte så mycket för att den var sorglig utan mer för att den var…