på första sidan i albumet hittar vi Luther. Ett fotoalbum som liknar en liten kuvertväska Jag springer ibland på auktioner. För några år sedan sprang jag på auktioner varannan helg och fyndade sjyssta 50 och 60-tals möbler för inga pengar alls. Det var jag och gamla farbröder och tanter och jag tror mest att de var på auktion för underhållningen och för de hemmabakade sill-och äggsmörgåsarna. Sedan sa det pang och det som jag förrut brukade betala 100 kronor fick plötsligt flera nollor efter sig. 50-tals vurmen och antikuppköparna hade nått till Värmland. Då slutade jag att gå så ofta.  Däremot slinker jag ibland in på en eller annan auktion…

Kan ni se att jag blev sjuk på min semester? Ser ni hur mina ögon blänker av feber och hur plågad jag är över min öroninflammation? Detta betyder ju att jag snart måste åka på semester igen. Snart. För en sjuk semester är ju ingen riktig semester. November, december, januari och februari är de månader då min puls går ner. Då förvandlas jag sakta till en snäll buddist. Det är då tankarna får plats i mitt liv och jag åter får någon slags lust till att reflektera över mitt liv. Vad jag vill, vart jag är på väg och varför. Det är min absoluta favorittid på året. Då jag samlar…

Och allt det som såldes följdes äntligen av köp av en fullformats Nikon D700, en liten Metzblixt, en ny skrivare och strax på gång ett nytt härligt objektiv.  Dessa ska jag behålla en lång tid framöver. Jag är så trött på slit och släng-samhället och denna överkonsumtion av prylar, kläder och utrustning.

Så fick jag allt som jag ville bli av med sålt på fotosidan på mindre än 3 dagar. Jag antar att jag satt för lågt pris när det blev sålt så snabbt. Men jag är glad.

jag provar ljussättning på min pojkvän

Man blir så trött av att leka hela dagen…min pojkväns sons katt och jag har det mysigt. 

Jag har så mycket att göra just nu. Sitter i ett febrigt tillstånd med stort arbetsflöde så det är bara att tacka och ta emot.  Det är så mycket jobb som kommit in och som ska bli färdigt. Går knappt utanför dörren. När man sitter och jobbar med bilder vill man gärna ha något att lyssna på , så jag har laddat hem programmet Stil från  från P1. Alla program som gjorts. Det är otroligt spännande och Susanne Ljung är så behaglig att lyssna på. Att jag inte fattat det geniala med Podradio tidigare.

Linsan från Framgårdsvägen var Fröken Fräs en sommar för länge sedan. Hon jobbade  alltid hårdare än oss andra. Hon varken drack kaffe eller sprang och rökte som de andra tjejerna, hon bara jobbade otroligt lojalt och jag var djup av beundran inför denna enormt flitiga lady. Jag måste säga att hon verkligen gör sig bra på omslag av den här typen. You go, Linsan. Du är snyggast i världen.