-
Sydafrika 2003
Den här ormen körde jag över. Av misstag. I Sydafrika. Det är den största orm jag sett. Bilen sa bubump och det kändes som om jag körde över ett farthinder. Jag tyckte så synd om den.
-
Talinn
-
Hänglås som blev han-glas.
Apropå det här med skriftspråk. För några år sedan reste jag i Indien. Jag skrev mail hem till mamma om mina strapaster. Jag blev bestulen nära gränsen till Nepal och bestämde mig för att skydda mig lite bättre. Jag skulle åka några långa tågresor och blev tipsad om att kedja fast min ryggsäck i min sovkoj nattetid på tåget. Sagt och gjort, jag skaffade en kedja och ett hänglås. Datorerna jag skrev på saknade givetvis å, ä, ö och jag brydde mig aldrig om att ställa in datorerna på svenska tangentbord så mailen hem till mamma saknade dessa bokstäver. Hemma undrade mamma vad hanglas betydde. Hon översatte det till hanglas…
-
Väskan alla pratar om del 2
Den här bilden visar mer rättvist hur stor och häftig den här väskan faktiskt är!
-
Stein-Arve
Jag och Jögga har en nyfunnen vän. Han heter Stein-Arve och han är den där sortens kille man önskade bodde på samma gata som en själv. Vi har väldigt roligt tillsammans. Hans vän Inge är också en hjärtans varm individ som man också önskade bodde på samma gata. Tyvärr bor dessa killar i Bergen, så nu funderar vi nästan på att flytta dit för att få vara nära dem. På bilden syns Stein-Arve.
-
Jag trivs allra bäst i vattnet
I mitt tidigare liv bodde jag i vattnet. Jag är inte säker på om jag var delfin, guldfisk eller brax. Kanske var jag en manet, därav min fashination för dessa otroligt vackra väsen. Förresten, har maneter ett väsen? Har de känslor? Vad tror ni?
-
Avund
Jag har alltid avundats de rödhåriga under vatten. Mot turkost blir det bara för bra. Kuslig stämning, men ack så vackra! Önskar bara att hon haft en röd klänning på sig, då hade de suttit SMÄCK!
-
Resväskan alla pratar om
”Att bära väskor är mitt jobb. Jag bär minst 100 väskor om dagen. Stora små, svarta eller bruna. Väska efter väska. De liknar varandra. Jag har varit väskbärare i 18 år, och för första gången i mitt väskbärande yrke har jag stött på en väska som inte liknar något jag någonsin sett. Den är underbar” Så sa väskbäraren till oss när han fick bära Jöggas väska upp till vårt rum. Han ville hemskt gärna bära den. Det är sant, den liknar inget vi sett förrut!
