Okategoriserade

Mitt blå gästrum

Blue anemone
Du kom till din älskling med blå anemoner, du visste aldrig hur du skulle ta hennes skratt (Lit de parade av Ulf Lundell. Kanske en av de vackraste sånger som skrivits)
Det var när jag besökte Zorngården i Mora, (och såg deras fantastiska gästrum. Ett vinter och ett sommarrum) som jag bestämde mig för att alltid ha några vackra gästrum i husen där jag bor.
Jag vill inte göra om någon liten garderob där hälften av rummet består av skräp, utan jag vill att det nästa ska kännas som ett hotellrum med utvalda vackra möbler, vita lakan och ett genomtänkt tema.
Ett rum man vill stanna länge i. Ett rum som doftar nytvättat . Ett rum som alltid har färska blommor och en känsla av plats och luft.
Ett rum där man tittar ut och ser fält och skogar och där man vill skriva poesi och känna lugn och kanske göra ett yoga-pass och skriva handskrivna brev till sin älskade.
Så jag står redo med de färska blommorna och ett kallt glas hemmagjord svartvinbärssaft ifall du behöver sova över.
Varmt välkommen.
inspiration, kärlek, Natur, Utveckling, Värmlandstips

Sommarsolståndet 2018 eller summersolstice och vägen dit

Jag bloggade så ihärdigt i mer än 10 år. Jag älskade min blogg, alla vänner som kom, kontakterna jag fick, jobben som trillade in, de små tecknen på en värld utanför min egen. Men sedan en dag så var det någon som sa, att ”nu är bloggen död, länge leve instagram. ”

Så blev det ju också faktiskt, när jag väl förstod instagrams styrka. Jag var lite sen på bollen med ett enhetligt flöde, och kanske kommer jag aldrig få det. Men jag kan längta så oerhört mycket efter de längre inläggen som bara en blogg kan bära. Långa utförliga texter, berättelser, historier. Men vem orkar egentligen läsa sådana längre? Själv har jag inte läst en bok på väldigt länge, och det gör mig så sorgsen. Det är som rastlöshet har tagit ett grepp om mig.

Istället har jag det här året valt att fokusera på naturen och mig själv. Skapa slagkraftiga bilder utifrån magen med intuitiva symboler.

Det har varit en smygande process att söka inåt. Så när högtiderna närmar sig tittar jag inte längre efter vilka jag kan få festa och umgås med, istället tittar jag i kalendern efter fullmånar, stjärnstoff, nymånar, högtryck, väderfenomen, cykler i naturen.

Så i år år är det jag och naturen. Allena.

Några älskade kan få vara med ibland, men vill man umgås med mig nuförtiden så får man följa med på fysisk aktivitet eller fotografering.  För mig är det ett led i att lära mig säga nej, och ja till mig själv.

Så dagen innan midsommar, sommarsolståndet, längtade jag ut med kameran. Det hade regnat hela dagen, det var bara 8 grader varmt, och jag kände att jag verkligen ville fånga just årets kortaste natt.

Så jag tog min bil, och letade tecken. Jag mötte ett rådjur som stod och tittade på mig länge (rådjuret är mitt styrkedjur har jag hört från flera oberoende håll) och jag körde min bil på känsla.

Sen plötsligt uppenbarade sig bilden, och jag fångade en sekvens av en dröm under några få minuter. Kl 23.15 den 22 juni 2018. Precis när solen gick ner på årets längsta dag.

Sommarsolståndet. Du magiska dag.