Barn, Blommor, Frihet, Hus, inspiration, kärlek, Min son, Mina klänningar, Mitt hus, Mode, Natur, Odd Molly, Personligt, Rattsjöberg, självporträtt, Sommar, Värmlandstips, Viggo, Vintage

Dagen då Viggo döptes


Kolla kolla vad jag äntligen fick tag på. Efter att ha letat en stund så fann jag den tillslut. En Odd Mollys ”Higher than my own goals” i storlek 3 från kollektionen ”Hands of a lover”. Den infann sig i ett paket i brevlådan dagen innan lille Viggo döptes.  Och den är så vacker. En riktig raritet som ska få följa med mig i livet. Om ni undrar över den fantastiska tapeten så befinner vi oss i vårt nyinköpta renoveringsprojekt. Mitt drömhus. Vi fick nycklarna på fredag kl 14 och på lördag k 15.00 hölls Viggos dop där.

Han döptes utanför. Det var strålande sol, riktigt varmt. September luft och indiansommar. Himlen var så blå att den hade kunnat konkurera med den grekiska blå färgen som man hittar på vykort. En liten violonist från en annan tid spelade först Boeves Psalm på dragspel och sedan psalmerna och värmlandsvisan på fiol.

Markus, min kusin och tillika den ena gudfadern hällde vattnet i dopfunten som var en sten i granit, urgröpt av min pappas vän, stenhuggaren Kristian Lund. Vi hade två flaskor vatten. I den ena (ölflaskan) kom vattnet från Rattsjön, och den andra förgyllda bägaren kom vatten från Klarälven.
Prästen Ingemar döpte sedan Viggo och Viggo var alldeles tyst.

Min mamma var så vacker. I min efterlysning efter Odd Molly-rariteten fick jag även tag på en likadan fast i grått i en mindre storlek som hon fick låna (och som kommer passa mig när jag slutat amma) Hon satt där i solen och var så avslappnat skön. Brevid sig hade hon prästen Ingemars vackra fru Pia.

Viggo själv bar en dopklänning jag råkade buda hem på tradera. Men jag är väldigt nöjd. En Marimekko-dopklänning. Tina sitter och syr vackra speciella kläder i Sundvall, och ni hittar hennes alster under Pyttisen
.

Här är hela sällskapet. Jag drog faktiskt strecket vid släkten, men en och annan vän slinker alltid med.

Mirja sjöng och Nico kompade. Vi lyssnade på deras fina versioner av ”Sommarkort”, ”Sweet child of mine” och ”Jag ger dig min morgon”. Klassiska vackra sånger.

Vårt hus är verkligen en av de vackraste jag vet.

Så många fina vänner på ett och samma ställe är en dröm.

Mamma och Viggo.

Min vackra storasyster Anna som mer och mer liknar en lillasyster.

Vackra pop-Mirja med sin sin spröda röst.

Fina storasyter Anki, kusin Björn i mitt hus som jag nyper mig i armen för att jag kan inte förstå att det är mitt.

Björns fina flickvän Mikaela.

Och när man har en långlång klänning får man hitta knep när man ska amma. Eller ta hjälp av en Funovits sjal (jag älskar den)

och här är Viggo med sina två gudfädrar och sin gudmor. Helt utvalda för sina speciella förmågor.

Mitt drömhus (hoppas det ska bli Jöggas drömhus också med tiden) har kakelugnar i varje rum, och vackra blommiga snirkliga tapetmönster. Höga trösklar och en doft som minner om svunna tider.

Så vi matchar in tycker jag.

Natten innan låg jag och Viggo och hostade ikapp med snuva och förkylning och jag tycker det syns på våra ögon.

Tjusiga ladies. Ursnygga Åsa från Fastighetsbyrån, och undersköna Pia från Vackra hem klädd i kjol från Ewa i Walla.

Viggo med sin mormor och sin farmor. 

och med sin gudfar Markus som faktiskt valt kepsen dagen till ära.

Efteråt gick vi hem till mitt föräldrahem och åt smörgåstårta och drack hallonsaft. 

och det var så roligt att få ta del av av en ny släkt. Dagens äldsta i mitten.

och dagens yngsta (förutom Viggo då)

och barn som busar i gräset.

och sexiga ungdomar som kramas.

och vi drack kaffe och åt tårta och njöt av värmen.

och jag och världens snällaste pappa som väldigt sällan hamnar på samma bild.

och väldigt ursnygga mamma.

och dopblommorna och syster Anna i det där köket som flödar av ljus.

och jag och världens bästa Tommy (som har en intressant kamera)

och Markus och en ros får avsluta denna perfekta Indiansommardag. Hade jag haft tid hade jag plåtat alla. En av de bästa dagarna i mitt liv.
Tack allesammans.
Frihet, Mitt hus

Följa sitt hjärta

Idag har jag tagit ett beslut, skrivit under med mitt snirkliga namn på många papper, skakat hand och känt en slags vemodig frihetslättnad.

Jag gjorde det för vår sons skull. För jag vill vara en närvarande mamma med all tid i världen för honom. Jag avsade mig ett ekonomiskt sett väldigt bra projekt för att frigöra lite utrymme i min alltför fullproppade hjärna och agenda. För att slippa känna mig splittrad och att något väntar på mig. Och det känns bra. Vart vi ska flytta är en annan sak, antagligen hem till Jöggas lilla lya, och kanske kan jag hyra in oss lite hos syrran som köpt tillbaka sitt hus av sin fd man. Men att äga en hyresfastighet innebär ett ansvar, och jag har redan en massa ansvar och ägande och projekt på annat håll som jag känner mer för.

De flesta insatta tycker att jag gjorde fel, men idag gick jag mot alla och följde mitt hjärta. Jag tror att man blir en lyckligare människa om man handlar med hjärtat istället för med plånboken.

Och ingen kan någonsin beskylla mig för att sitta fast.

Idag var dagen då jag sålde mitt lilla slott.
Hus, Inredning, inspiration, Mitt hus

I ett av mina hem -på slottet

Ni vet att jag har ett litet slott. Ja, åtminstone känns det så. Det är ett stort stenhus från 1871, jag har berättat om det förrut. Landstinget i Värmland byggde Torsbys första sjukhem på Kajsheden och byggde faktiskt enligt rykten ett identiskt hus i Arvika (som jag ännu inte lyckats hitta. Skulle vara spännande att se vad som hänt med det idag). Numera är ju sjukhemmet ett tjusigt hyreshus som rymmer tre lyxiga lägenheter varav jag och mina två pojkar bor i lägenheten högst upp, på 190 kvadrat. (Blandannat, vi har fler hem då vi inte bestämt oss för var vi ska bo)
Det är ju inte det enda hemmet jag har. En stor del av min själ finns på mitt barndomshem Rattsjöberg, en annan stor del finns i Ekshärad där min fästman hör hemma och en annan stor del finns på Bredviken där jag har mitt ena jobb.
Ibland känner jag mig splittrad och tänker att jag måste försöka foga samman mina olika hem, men nu ska ni få en liten rundvisning i en del av rummen på mitt lilla slott.

Jag har en liten sittgrupp av mina utemöbler mellan köket och vardagsrummet. Bordet är farmors gamla men stolarna är från Ikea och har stått på min balkong och blivit patinaslitna. Fårfällen kommer från en ekologisk fårfarm på Gotland. Den lilla lampblomsterbuketten kommer från Pia på Vackra, stenarna är plockade i Danmark. Spegelduken på bordet är inhandlad på en resa i Rajastan, Indien och linnetavlan med ordspråket kommer från fantastiska butiken Mathilde i Stockholm.


Hallen/Entrén var lite svår. Dels för att det är 5 meter i tak. Jag ville få till lite ”Boudouir känsla” för att det är det enda stället i huset där det är lite mörkare. Spegeln och stolen är ett fynd från Danielssons Auktioner i Ekshärad. Den gamla trädkubben har min mamma plockat på Käringholmen i Mangsjön.

I hallen har jag ett litet stilleben på en hylla. Det är en gammal sockerlåda från Hult, en speciell gård mina föräldrar en gång kom över. Böckerna är vackra fotoalbum från 1800-talet som en vän ropade in på auktion för någon hundralapp åt mig.

I julas kände jag inte för att dra in en julgran, istället inhandlade jag en krans på underbara Snoka utanför Kongsvinger. I kransen hängde jag några ting som jag gillar och de mesta är faktiskt presenter från vänner. En fisk med röda läppar, en ängel, en kärlekskrans och flera handgjorda kulor inköpta i Indien. Jag lät min lilla ”julgran” hänga kvar för den är rätt tjusig.

I hallen på väg upp hänger en stor tavla av min vän Fredrik Ödman. Den är stor, 1,5 meter lång och inglasad med spegelfritt glas på Torsby Glasmästeri. Den svarta trädkroken är från en strand uppe i skogen där jag kommer ifrån. Murgrönorna stod ute på min balkong men fick komma in förra hösten och lär nog få stanna inne. Mattan är antik och ett auktionsfynd (400 kr) Krukor och lamm är också auktionsfynd.

Det här är mitt favorit ”stilleben”. Inramningen är ett tidningsomslag och föreställer en tjej som åker skidor nerför Sacre Coeur i Paris. Ska nog dock ge den en annan, mer passande ram.

Den stora världskartan på väggen är enorm och en riktig barriärbrytare. Alla har alltid något att berätta om något land de varit i. Ingen tror mig men den är inköpt på Ikea.

Soffan i mitt vardagsrum är inköpt speciellt för det här rummet. Jag letade i två månader. Den skulle ha vissa kriterier och inte kosta för mycket. Jag besökte varje soffbutik i hela Värmland med omnejd men hittade den faktiskt på Sunne Möbelaffär.

Jag ritade den själv. Den skulle vara social och ha två öppna ”avslut”. Man ska kunna sitta i tre olika väderstreck och fortfarande ha ryggstöd. Den skulle inte vara för djup utan man ska kunna sitta i den och ha benen nere samtidigt som man har ryggstöd. Den skulle inte vara för mjuk utan lagom hård. Ryggen skulle vara ganska hög. Dessutom skulle färgen vara sådan att den skulle passa till både grått och brunt. Voila! Där har ni min soffa.

Soffbordet har jag lånat från mamma för jag har fortfarande inte hittat ”the one” än. Bokhyllorna är Billy med glasdörrar.

På ena väggen har jag en tavla av min favorit”brud” Sarah när hon gifter sig. Till höger har jag hängt upp målat trollhassel och jag har belyst det hela med en liten tavellampa och trollhasslet skickar spännande skuggor längst med väggarna.


B

Det här ett teak linneskåp jag köpte för 6 år sedan på auktion och jag gav 50 kronor för det (det var innan 50-tal hade blivit hett) Jag har alltid avgudat det, även om det egentligen inte passar in i ett 1800-tals hus.

Tavlorna är fotografier tagna av mig. De gav mig högsta betyg av en lärare jag hade på fotoskola i Sydafrika så jag har en speciell relation till dem. De är väldigt ”tysta” men ger mig så mycket energi och tro.

Det var allt från inredaren Helena idag. Nästa gång får ni besöka mina toaletter, köket och kontoret.

Hus, Inredning, inspiration, Mat, Mitt hus

Room with a view

Nu börjar allt kännas mycket bättre men det har säkert med vädret att göra. Att se solen i ett gnistrande -12 minus gradigt landskap är vad man behöver under den mörkaste tiden på året. Det sätter iallafall fart på min energi.
November i Värmland brukar bjuda på snitt 54 soltimmar, i år sken solen 17 timmar. Kanske inte konstigt att man kände sig dränkt i ett mörkt täcke som verkade tjockare än 10 mörkläggningsgardiner.

___________________________

Iallafall, det det enda jag hittentills fått riktigt Helena-ordning på i vårt hus är hallen, så jag tänkte bjuda på bilder från trappan och den fina ljuvliga utsikten från vardagsrumfönstret.

Ni ser att jag hittade lampan som jag efterlyste och den hänger fint över trappan. Väggarna är prydda av franska tidningsomslag från sekelskiftet som jag hittade på världens största loppis i Paris.
Ikväll har jag haft hela min familj på tre rätters. Kändes bra att inviga köket.
Till förrätt åt vi underbara köttiga färska kokta kronärtskockor med smör (gick hem hos syrrans 5-åring, spännande sätt att äta mat på och sitta och plocka med fingrarna), till huvudrätt blev det ekologiska lammracks med ljummen grönkålssallad toppad med tomat och chevre, till det potatis och cognacsås (redd med dinkelmjöl, då det var det enda vi hade, rekommenderas)
Till dessert blev det en klassisk fruktsallad med granatäpple, apelsin, ananas, banan, clementin, kiwi och äpple. Kort sagt tog jag allt jag fann i fruktskålen. Serverade det med krämig vaniljglass.
Med ens känner jag att vårt hus kommer till sin rätt när jag får bjuda på middag för det är verkligen det jag är allra bäst på.
Under middagen kom vi fram till att det är järn jag saknar då jag somnar precis överallt och hela tiden. Järnbrist är ett klassiskt graviditetssyndrom och plötsligt känner jag att min deppiga gråa håglöshet har fått motstånd. Nu ska det kokas i järngrytor och drickas blutsaft. Dessutom har jag en underbar helg att se fram emot i Rattsjöberg. Gudarnas gåva till mig och dit jag ska flytta när jag blir stor. Vi ska cykla, glögga, spela, elda och umgås.