Personligt, Skidor, snö., Sport, Vänner, Vinter

Livet är orättvist

Inatt blev världen en fattigare plats att vara på. 
Det var inte så att vi sågs ofta längre, men ändå var han en av de viktigaste personerna som funnits i mitt liv. En människa som verkligen satte avtryck.  Om jag var tvungen att placera de sju viktigaste personerna i mitt liv så skulle han vara en av dem. 
När jag fick nyheten kände jag: nej, inte Erik, ta vem som helst men inte Erik.
_____________________________
Jag sörjer denna gudomliga människa som berört jorden med sin närvaro. En snäll människa som alltid satte friheten och adrenalinet i främsta rummet. Som valde bort ett konventionellt liv med jobb och familj för friheten. En människa som tog tanken på allvar och gjorde verklighet av sin filosofi. En man som levde för utmaningen, skidorna och de stora bergen.
Vila i frid Erik. Det finns säkert mycket puder där du är nu.
Alla mina tankar går till din familj.
Bilden är gammal. Från 1997. Det är jag och Erik och Björn som är ute och paddlar i en översvämning.
Senare: 
Ännu senare: 
Här är ett klipp där Erik inte syns så väl men hörs väldigt väl. Han pratar om prestation och om sina VM-guld. Han han har något på spåren där. Lyssna på en klok man.
Personligt, Skidor, snö., Sport, Vänner, Vinter

Livet är orättvist

Inatt blev världen en fattigare plats att vara på. 
Det var inte så att vi sågs ofta längre, men ändå var han en av de viktigaste personerna som funnits i mitt liv. En människa som verkligen satte avtryck.  Om jag var tvungen att placera de sju viktigaste personerna i mitt liv så skulle han vara en av dem. 
När jag fick nyheten kände jag: nej, inte Erik, ta vem som helst men inte Erik.
_____________________________
Jag sörjer denna gudomliga människa som berört jorden med sin närvaro. En snäll människa som alltid satte friheten och adrenalinet i främsta rummet. Som valde bort ett konventionellt liv med jobb och familj för friheten. En människa som tog tanken på allvar och gjorde verklighet av sin filosofi. En man som levde för utmaningen, skidorna och de stora bergen.
Vila i frid Erik. Det finns säkert mycket puder där du är nu.
Alla mina tankar går till din familj.
Bilden är gammal. Från 1997. Det är jag och Erik och Björn som är ute och paddlar i en översvämning.
Senare: 
Ännu senare: 
Här är ett klipp där Erik inte syns så väl men hörs väldigt väl. Han pratar om prestation och om sina VM-guld. Han han har något på spåren där. Lyssna på en klok man.
Äventyr, Frankrike, Minnen Vänner, Paris, Resa, Vänner

Minns en resa till Paris

Idag har jag rensat min dator, och hittade en resa som jag aldrig publicerade på min blogg
Det var en resa som vi gav i 30-års present till vår käraste vän Anna-Lena.
Paris är världens bästa stad.
Vi hyrde en sjaskig möglig lägenhet av Paris Experten.  Men bakgatan var fin.

De hade lattjat upp med blommor på bordet.

Men då  vi inte var nöjda gav de oss istället en tjusig lägenhet högt upp med utsikt mot Eiffeltornet

och vackra takåsar och fina himlar

Vi var uppe vid Montmarte förstås

och vid Louvren.

och eftersom Anna-lena aldrig hade varit i Paris gjorde vi förstås allt det där man ska göra i Paris. Som att besöka Notre Dame.

och eftersom jag var gravid i tredje månaden var jag så vansinnigt trött så inne på en bänk i Notre Dame, bland alla människor och turister somnade jag. Och sov i kanske 20 minuter.

och vi besökte kanske världens mest berömda bokaffär Shakespear and co
Världens äldsta bokhandel menar jag, men det kanske är samma sak?

och det var ju givetvis ett mecka för Linda som har böcker som religion
och det var så vackert precis överallt. Krispig semptemberluft.
och vi gick och gick och skyndade oss med att hinna med så mycket som möjligt
och vi gjorde allt det där obligatoriska. Åt paj på en bänk i Montmatre
och åt oss igenom alla fantastiska tre rätters menyer. Åh är det något jag älskar med fransmännen så är det deras matkultur.
Här fick jag en annorlunda (turistisk) servering av Sallad Nicoise
och vi gick och gick
och vi hade det väldigt roligt
och vi tittade på andra vackra människor (jag älskar sånt här fantastiskt hår)
och vi var på mitt drömställe Porte de Clignancour. En antik/loppis marknad, den största i världen har jag hört sägas. Vilket paradis. Jag hann inte plåta något alls. bara titta och beundra. Hit vill jag åka med en stor bil/släp någongång.
och i Paris känns vardagslivet som en saga, som den här tjusiga bilen (?)parkerad på en fin gata i Montmarte
Eller den här affären som säljer lösa dockögon
och utsikten från Eiffeltornet
och vi var brunbrända för det var efter sommaren
Tänk hur man kan få återuppleva en vänskapsresa bara med hjälp av bilders skull. Underbart.
Och tänk att lille Viggo bara var ett litet foster inne i min mage…ett foster som jag tänkte på exakt hela tiden.
_______________________
Åh vad jag längtar till Paris nu.
Bilderna är från min och Lindas kamera.
Äventyr, Frankrike, Minnen Vänner, Paris, Resa, Vänner

Minns en resa till Paris

Idag har jag rensat min dator, och hittade en resa som jag aldrig publicerade på min blogg
Det var en resa som vi gav i 30-års present till vår käraste vän Anna-Lena.
Paris är världens bästa stad.
Vi hyrde en sjaskig möglig lägenhet av Paris Experten.  Men bakgatan var fin.

De hade lattjat upp med blommor på bordet.

Men då  vi inte var nöjda gav de oss istället en tjusig lägenhet högt upp med utsikt mot Eiffeltornet

och vackra takåsar och fina himlar

Vi var uppe vid Montmarte förstås

och vid Louvren.

och eftersom Anna-lena aldrig hade varit i Paris gjorde vi förstås allt det där man ska göra i Paris. Som att besöka Notre Dame.

och eftersom jag var gravid i tredje månaden var jag så vansinnigt trött så inne på en bänk i Notre Dame, bland alla människor och turister somnade jag. Och sov i kanske 20 minuter.

och vi besökte kanske världens mest berömda bokaffär Shakespear and co
Världens äldsta bokhandel menar jag, men det kanske är samma sak?

och det var ju givetvis ett mecka för Linda som har böcker som religion
och det var så vackert precis överallt. Krispig semptemberluft.
och vi gick och gick och skyndade oss med att hinna med så mycket som möjligt
och vi gjorde allt det där obligatoriska. Åt paj på en bänk i Montmatre
och åt oss igenom alla fantastiska tre rätters menyer. Åh är det något jag älskar med fransmännen så är det deras matkultur.
Här fick jag en annorlunda (turistisk) servering av Sallad Nicoise
och vi gick och gick
och vi hade det väldigt roligt
och vi tittade på andra vackra människor (jag älskar sånt här fantastiskt hår)
och vi var på mitt drömställe Porte de Clignancour. En antik/loppis marknad, den största i världen har jag hört sägas. Vilket paradis. Jag hann inte plåta något alls. bara titta och beundra. Hit vill jag åka med en stor bil/släp någongång.
och i Paris känns vardagslivet som en saga, som den här tjusiga bilen (?)parkerad på en fin gata i Montmarte
Eller den här affären som säljer lösa dockögon
och utsikten från Eiffeltornet
och vi var brunbrända för det var efter sommaren
Tänk hur man kan få återuppleva en vänskapsresa bara med hjälp av bilders skull. Underbart.
Och tänk att lille Viggo bara var ett litet foster inne i min mage…ett foster som jag tänkte på exakt hela tiden.
_______________________
Åh vad jag längtar till Paris nu.
Bilderna är från min och Lindas kamera.
Minnen, Minnen Vänner, Mode, Personligt, Stil, Vänner

Finaste Anki

Igår fick jag tillbringa hela fyra timmar med min bästa vän Anki. Vi startade med att fika i typ tre timmar sedan gick vi en timme.

Anki är världens finaste människa. Så full av kreativitet och skönhet så hon nästan spricker. Men så nätt och petite i sin storslagenhet. Och säg, visst är våfflat hår så himla coolt?
Anki är konstnärinna…ni hittar henne på Tossebergesklätten på somrarna. Det är en riktig upplevelse att få möta henne. Och själv har jag fått spendera hela min gymnasietid och resor i Amsterdam och Prag och Budapest och Belgien och London och mina studier i Sydafrika med Anki. Vi har seglat ihop och mött delfiner i fullmåne mellan La Gomera och Teneriffa, och dansat på nattklubbar och varit hungriga och trötta och glada tillsammans. Vi har åkt flotte, paddlat kanot, ridit häst, cyklat, liftat, bussat, festivalat och målat ihop. Dessutom har vi jobbat ihop många somrar som Fröknarna Fräs. Och det är jag så glad över.
Säg, är inte äkta nära och kära vänner det absolut mest värdefulla vi har?
Själv var jag inte riktig lika tjusig dagen till ära som Anki. Kände mig lite James Dean-ig med jodpuhrs (Blundstone som säljs på Granngården, världens bästa skor) och slitna jeans och bomullsjacka i lite fjällräven modell (HM 298 kr). Men jag gillar sättet som Anki ser på mig. När andra tar bilder av en själv kan man avgöra hur de ser på en. Det är väldigt intressant. Och hon ser på mig så en ärlig och rak och jordnära arbetsmyra! (Det tror jag iallafall)
______________________________________________
Förr i världen när min älskling Jögga tog bilder av mig var jag alltid supersexig och snygg och riktig tjusig, men numera när han tar bilder av mig ser jag mest ut som en trött och lite småknubbig mamma. Och det där måste jag ändra på. Ska ge mig ut och jogga nu. 

Bad, Hamam, inspiration, Vänner, Värmlandstips

Ett bad för själen

I ett gammalt nedlagt mejeri i centrala Arvika såg två konstnärer sin dröm gå i uppfyllelse, att bygga ett turkiskt bad, ett hamam. Det var 8 år sedan och det är faktiskt först nu som jag besöker det.
Ingången in är mysig och anspråkslös. Det ryker ånga ur en skorsten. 

De handgjorda fönstren och doften av eqalyptus vittnar om att det finns något speciellt därinne.

Ett hamam, ett turkist kvartersbad fyllt av mosaikkonst, kakel, ljuva lampor och en atmosfär som hämtad ur Alladin och de 40 rövarna. När de byggde det tog det hjälp av alla sina konstnärvänner. De säger själva att det inte finns något liknande i hela Sverige.

Konsten syns överallt. I varje liten detalj. 
Jag får ett litet indiskt bomullsskynke att hänga runt höften. Ikväll är det bara öppet för kvinnor.  
Entrén kostar 100 kr. Ingenting känns det som med tanke på att entrébiljetten likagärna kan ses som en entrébiljett in på ett konstgalleri. 
Man kan också hyra hela hammamet för 2500 kr. 
Det behöver vi inte göra för ikväll är jag här med tre kära väninnor.
Vi firar Johannas födelsedag och Linda och Mia har med en stor korg delikatesser.
Vindruvor, päron, ostar och äppelmust i plastglas. Baguetter, korv, parma, choklad, clementiner.
Sedan pratar vi och äter tills vi spricker. Jag känner mig som Cleopatra. Jag tackar nej till massage för att ha tiden med dessa ljuvliga flickor.
Överallt är det tända stearinljus i fantastiska underliga ljushållare och det känns även lite som om jag är en Alice i Underlandet.
Sedan tvagar vi oss sittande på mosaikinstallationer och skvätter varmt vatten med fina små skålar och tvättar oss med indiskt såpa. Sedan intar vi badet.
Med flytande schackspel. Det är varmt, säkert närmare 42 ° men det är ljuvligt.
Så avverkar vi hemligheter, minnen, tankar och tillslut måste vi prova både den varma stenhällen med stjärnhimmel och grott-ångbastun. 
De stänger tyvärr klockan 21 och hade de inte gjort det hade vi nog varit kvar där än.
Ett finare ställe att avverka en torsdagskväll i mars får man nog leta efter.

Äventyr, Hästar, inspiration, Min son, Mode, Personligt, Sommar, Vänner

Indiansommar

Vi tog vår tillflykt till indianen Linda. Det var septembers sista dag och det var absolut magi i luften.
Linda är ekosof och hela hennes liv genomsyras av tanken på att vi lever vårt liv i en cirkel, ”what comes around goes around”.  Så som indianerna såg på tid. Inte som en linjal utan som en rund cykel, typ som årstider, där allt kommer åter. Hon har skrivit en uppsats om sin syn på tiden som cirkulär.

Väldigt spännande.

Jag vill utveckla min portfolio, så Linda och Karin och Solfari ställde upp och modellade framför mig när hösten var som allra vackrast.
Ur gömmorna kom den allra största päls jag någonsin sett. 
En riktig vargpäls.
Det är sant.
Klart att en indian har en vargpäls.

Sen fick hela gänget vara med på bild.

Och Viggo fick prova att rida för första gången!

och hatten var visst lite stor. Får mig att tänka lite på en rumpnisse.
Och Markus är verkligen världens bästa gudfader. Han är alltid med.

Linda har fyra stycken alldeles bedårande islandshästar varav den minsta inte är gammal alls.

Och själv blir jag så otroligt hästsugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kanske har hästdrömmen som galloperade ifrån mig kommit tillbaka.