Musik

Musik som njuter

I Sydafrika i Kapstaden hittade jag en gång världens eventuellt bästa musikaffär (på Longstreet) som enbart koncentrerade sig på afrikansk musik. Det var som den där musikaffären hade samlat en hel kontinents själ. Den var liten till ytan men ofantligt stor i sitt innehåll. Jag stannade där inne i en hel dag och köpte med mig 14 skivor på en gång.

En skiva kopierade jag flera år senare och gav i present åt min väninna Åsa.

Det var 4 år sedan. Hon spelar fortfarande den där plattan. På varje middag hon har finns den närvarande i bakgrunden hemma hos henne.  Vi tröttnar aldrig på den.
Den är egentligen bara en remixad chillout-platta av DJ Vinny Da Vinci men jag har inte hittat något liknande någonstans. Soundet är unikt.
Jag tänkte jag skulle få tag på något nytt som de gjort så Åsa kunde byta ut sin middagsplatta, men det är inte så lätt att hitta sydafrikanska dj-plattor, men youtube är en skatt.

Varsågoda! Här har ni sjysst musik. Om ni inte inspireras är det något fel på er.

Musik

Sunday blue mood


Ensam hemma. I mitt sovrum. 

Jag försöka somna till radion. Radio är mer spännande än TV, för radion har mer mystik var det någon som sa, han hette Henri Cartier Bresson.

Jag lyssnar på P3 Soul med Mats Nileskär. Hans röst är väldigt trygg. Den har liksom alltid funnits där. Hes, raspig, mytomspunnen och full av soul.

Min soulsyster Anki, den enda svarta kvinnan i en vit kropp som jag känner, lärde mig lyssna på honom för länge sedan.

Jag googlar Mats Nileskär för att få någon koll på vem han egentligen är. Han ser inte ut som jag tänkt men hans program P3 Soul firade 30-års jubileum förra året. Han har över 6.000 musikintervjuer i bagaget. Ray Charles har gråtit i hans mikrofon, Tricky ville ha honom som terapeut och James Brown kallade honom Brother Mats. Respekt säger jag. 

Berömda bröllop, Bröllop, Minnen, Musik

För exakt 15 år sedan skulle jag gå på konsert

Runt 93-94 var jag en grungare. Försökte vara en iallafall. Det var trend och jag var och har alltid varit mycket trendkänslig.

Jag var 15 år och min bästis Linda Wåhlin och jag hade köpt biljetter till Nirvanas spelning i Stockholm. Det var svårt att få tag på dem och vi hade suttit i telefonkö flera timmar och slutligen kommit över varsin åtrådd biljett. Vi var eld och lågor. Vi provade kläder i flera månader innan.

Vi satt och pratade och planerade om hur det skulle vara, hur det skulle låta och hur det skulle kännas. Jag hade Nirvanas album ”Bleach”,”Nevermind” och ”In Utero” på repeat på min dubbeldäckande bandspelare. Mina väggar var täckta av posters på Kurt Cobain.

Jag hade röda dreadlocks och kängor.

På ett lokalt discotek hade en discjockey kallat mig för ”Miss Nirvana” i mikrofonen då jag hade dansat så vilt till ”Smells like teen spirit”. Jag var stolt. Nirvana med Kurt Cobain var ett band som passade oss perfekt. Han var vår gud med en inbyggd smärta och han pratade rakt till oss. Det var ren och skär melodiös rock med ett sound som var helt nytt och skärande vackert. Han lade grunden till en helt ny stil.

Vi fick dock aldrig träffa Kurt Cobain. Mitt under den pågående Europaturnén fick Kurt Cobain strupkatarr. Några veckor senare hittades han död i sin lägenhet. Han hade skjutit sig själv till döds med ett hagelgevär.

Nyheten nådde mig då jag var ute och åkte snowboard med Linsan. Det var i början av april och snön var blöt och blev ännu blötare av våra tårar. Vi bara satt där i backen och grät. MTV sände extrainsatta program och nyheten om Kurt Cobains självmord cirkulerade 24 timmar om dygnet. Det var förfärliga dagar. Kurt Cobain och Nirvana blev ännu större efter tragedin.

När han blev som störst hade jag redan torkat tårarana, klippt av mig dreadlocksen och slutat lyssnat på Nirvana på repeat. Jag tyckte han var dum som lämnade oss och sin familj i sticket. Han hade väl kunnat ta in på rehab eller spenderat sina pengar på terapi. Manodepression är svårt att förstå.

Jag kan fortfarande känna en enorm känsla för musiken och stilen. Den lade grunden för allt det jag tycker är riktigt bra i musik. När Eddie Wedder förra året gjorde soundtracket till ”Into the wild”fick jag Kurt Cobain wibes.

Klädmässigt är det underbart. Tänk att man kan gifta sig i en flanellskjorta på en strand i Hawaii. Han ser lycklig ut på bilden. Det är romantiskt. Courtney är gravid. Det är 1992 och 2 år innan han ska till att ta livet av sig. Ett liv som avslutades alldeles för tidigt.

Bilden på Kurt Cobain och Courtney Love är hämtad här.